Vem kallades först för diva?

På 1910-talet stiftade världen bekantskap med den första filmdivan, när skådespelerskan Lyda Borelli trollband publiken i ”Men min kärlek dör inte”. Då var betydelsen av ordet en annan.

På 1910-talet stiftade världen bekantskap med den första filmdivan, när skådespelerskan Lyda Borelli trollband publiken i ”Men min kärlek dör inte”. Då var betydelsen av ordet en annan.

Silver Screen Collection/Getty Images

Diva är ett italienskt ord och kan över­sättas med ”kvinnlig gudomlighet”. Det var också i Italien som ordet kom att ­förknippas med berömdheter.

De första divorna var operasångerskor – alltid sopraner, som italienarna beundrade på grund av deras stora tonregister.

De kallades även prima donna – ­första dam – eftersom de fick huvudroller. Divornas manliga motsvarigheter var ­tenorerna, som kallades divo.

På 1910-talet kom stumfilmen till ­Italien, och det välkända divabegreppet spred sig till den nya konstformen.

Skådespelerskan Lyda Borelli blev den första film­divan, när hon 1913 trollband biobesökarna med sina stora ögon i filmen ”Men min kärlek dör inte”.

På andra sidan Atlanten tog ­Hollywood till sig det italienska ordet, och de vackraste och största kvinnliga filmstjärnorna hyllades som divor.

Ava Gardner var en av de riktigt stora divorna i Hollywood på 1950-talet.

© Silver Screen Collection/Getty Images

Det är osäkert när ordet diva fick en mer negativ klang och började användas för att beskriva stora, arroganta och lynniga stjärnor.

En teori är att det ­började med den grekisk-amerikanska operasångerskan Maria Callas, som slog igenom 1949.

Callas var känd för sin stora röst, men även för att vara väldigt krävande.

När hon fick en fråga om sitt kontroversiella beteende svarade hon: ”Tala inte om ­reglerna för mig. Var jag än befinner mig är det jag som bestämmer reglerna.”