Den kejserliga byråkratin i Wien befallde år 1787 att de österrikiska judarna skulle ta efternamn på samma sätt som rikets kristna undersåtar.
Dittills hade judarna i Centraleuropa använt patronymikon, exempelvis ”son till Samuel”.
Judarna skulle närma sig den kristna kulturen
Samtidigt som de förtryckande judelagarna upphävdes i Österrike, krävde dock staten att judarna närmade sig den kristna majoritetens kultur.
De måste hitta på efternamn.
Andra tyska stater införde samma regel efter år 1787, och därifrån spred sig namnen via jiddisch.
Denna tyska dialekt med många hebreiska ord talades av judar i hela Central- och Östeuropa.
