Godsförvaltare fick blockad på halsen
När britten Charles Boycott vräkte irländska arbetare från deras hem, gick hela trakten till motangrepp. Ingen ville arbeta för honom.
1880: Godsförvaltaren Boycott hade den otacksamma uppgiften att förvalta en rik brittisk godsägares ägor på Irland – som lydde under den engelska kronan.
En av plikterna var att avhysa bönderna från deras gårdar om de inte kunde betala arrendet i tid.
När elva familjer hade förlorat sina hem efter en mager skörd, gaddade hela grannskapet ihop sig mot den brittiske rikemannen och hans hantlangare.
Smeden, postbudet och tvätterskan vägrade att arbeta för Boycott. Han kunde inte längre handla i närmaste stad och bönderna strejkade.
Med 50 blockadbrytare utifrån kunde han till slut bärga skörden, men skyddades av tusentals poliser och soldater.
När Boycott senare gav upp och lämnade Irland reste han hem i en av arméns ambulanser. Han bojkottades, som det redan då kallades, även av den lokale hyrkusken.
År 1888 gjorde Boycott sin entré i de brittiska ordböckerna. Själv hade han börjat kalla sig Cunningham för att få vara anonym. Han ville inte bli känd som upphovsman till det engelska
språkets nya begrepp.
Dubbelmackan
1765: Earlen av Sandwich var en enveten korthaj som vägrade att lägga ifrån sig korten för att äta.
Han begärde helt enkelt att få skinkskivorna serverade mellan två brödbitar. Då kunde han inta måltiden med bara en hand. En typ av ”snabbmat” var född.
Fransk minister blev en avbild av sig själv
1759: Landet hotades av bankrutt när finansminister Étienne de Silhouette fattade ett drastiskt beslut: Adeln, som annars var befriad från skatt, måste också bidra till stadskassan.
Lyxprodukter belades med skyhöga avgifter och marken beskattades hårt. Överklassen tvingades sluta med sina dyrbara nöjen, bl.a. porträttmåleri.
Det blev i stället populärt att låta sig avbildas i profil i urklippt kartong. Snart började denna billiga ersättning för äkta porträtt kallas ”silhuett”.
Författare gillade smisk
De levde under olika århundraden men båda tyckte om sex och dominans. Och de älskade att berätta om det.
1768: En anklagelse om våldtäkt och misshandel av en fransk prostituerad blev den första av många skandaler i markis de Sades frivola liv.
Adelsmannen hade en omåttlig aptit på sex, och för honom var smisk och förnedring en del av njutningen.
Men Frankrike såg inte rött förrän han började skriva ned sina erotiska fantasier. Markisen kom att tillbringa större delen av sitt liv såväl i fängelse som på sinnessjukhus.
År 1886 kallade den österrikiske psykiatern Richard von Krafft-Ebing ”sjukdomen” för ”sadism”.
1869:Leopold von Sacher-Masoch förälskade sig i den frimodiga Wanda – som inte ville gifta sig med honom.
Då avtalade han med henne att bära päls medan hon piskade honom. I gengäld åtog han sig att vara hennes slav och kalla sig Gregor, ett namn som man i Österrike-Ungern förknippade med tjänare.
I boken Venus i päls beskrev Sacher-Masoch sin dragning åt underkastelse, en lust som psykiatern Krafft-Ebing år 1896 diagnosticerade som ”masochism”.
Britt blev kofta
1853: Lord Cardigan frös förskräckligt under den första vintern av Krimkriget och började därför bära ylleväst under uniformsjackan.
Den populäre ryttargeneralens favoritplagg bildade snabbt mode i Storbritannien, där den stickade västen senare fick ärmar.
Domare uppfann egen lag
1780: Det amerikanska frihetskriget var inte bara patrioternas kamp mot de brittiska kolonialherrarna.
Det var även ett internt uppror mot kungatrogna amerikaner. Det insåg domare Charles Lynch i Virginia, och bestämde sig för att slå hårt mot de lokala brittsympatisörerna.
Lynch drog omkring med en grupp milismän och arresterade misstänkta – som han dömde på plats. Och om gällande lagar inte var handfasta nog hittade han själv på nya.
Den tursamme kom undan med att svära en trohetsed till den amerikanska kongressen, andra fick sina gods konfiskerade, tvingades ut i soldattjänst eller dömdes till prygling.
Lynch kallade sin rättskipning för ”Lynch-lagar” – i folkmun ett annat ord för att ta lagen i egna händer.
Hängning var då inte en del av straffskalan, ”lynchning” kunde först på 1800-talet betyda död med tortyr följt av hängning.
Enligt en amerikansk undersökning hängdes nästan 5 000 misstänkta personer utan att dömas åren 1882–1968.