Blindskriften uppfanns 1824 av den femtonårige Louis Braille från Frankrike. I engelsktalande länder heter blindskrift kort och gott braille.
Louis Braille miste synen som treåring när han råkade sticka sig i ena ögat med en syl. Kort därefter blev han blind även på det andra ögat till följd av en infektion.
Trots sin funktionsnedsättning visade Louis Braille prov på stora förmågor. Han skickades till det nyligen inrättade Kungliga institutet för blinda i Paris.
Musikundervisningen var central, eftersom musiker var ett av få möjliga yrken för blinda. Braille blev snabbt en duktig organist och uppträdde som blint underbarn runtom i Frankrike.
Skolan hade böcker för blinda med en skrift utvecklad av skolans grundare Valentin Haüy.
Systemet utgjordes av bokstäver formade av koppartråd som pressats ner i papperet.
Bokstäverna var emellertid svåra att uttyda och böckerna var dyra att tillverka. Inspirerad av den franska arméns kodsystem utvecklade Louis Braille en blindskrift genom att göra bucklor i papper med en syl.
Varje bokstav och tecken består av en till sex prickar inom en liten fyrkant.
År 1824 inspirerades Louis Braille av arméns system för ljudlös kommunikation.
Varje språk har sitt eget alfabet för blindskrift. De skandinaviska bygger på det franska och påminner därför mycket om varandra.
Från slutet av 1800-talet använde de flesta europeiska länder Brailles system för blindskrift.
