På de nordiska språken har dagarnas namn inspirerats av romarnas kalender.
Själva indelningen i veckor kommer från forna tiders Babylon och Egypten, där dagarna fick namn efter sju synliga himlakroppar.
Skicket spred sig till de andra medelhavskulturerna. Rom fick till exempel en dag för krigsguden Mars, som också fick ge namn åt en planet.
Nordborna övertog de romerska dagar som förknippades med solen och månen.
De romerska gudanamnen för fyra av de övriga dagarna ersattes med motsvarande nordiska gudar.
Den romerske åskguden Jupiter blev således till Tor.
Skördeguden Saturnus fick dock inte plats i den nordiska veckan.
På hans dag tvättade sig nordborna, och dagen fick namn efter det fornnordiska ordet för tvätt: ”laur”.
I latinska språk som spanska, franska och italienska kan namnen fortfarande anas. På spanska har Mars till exempel blivit till martes, och Venus till viernes.
Läs också: De tolv största romerska gudarna – och de små