Det första officiella världsmästerskapet i schack hölls 1886 och utkämpades mellan österrikaren Wilhelm Steinitz och polsk-brittiske Johannes Zukertort.
Steinitz hade dominerat schackscenen i årtionden som världens kanske bäste spelare, men hade tidigare förlorat mot uppkomlingen Zukertort ett par gånger.
Schackspelare hade tävlat i århundraden, innan det första officiella världsmästerskapet arrangerades 1886.
Det var alltså två av världens absolut mest respekterade schackspelare som tog plats mittemot varandra den 13 januari 1886 i New York.
Enligt planen skulle männen spela tills en av dem hade vunnit tio gånger. Matcherna fördelades över nästan tre månader och utspelade sig i New York, St. Louis och New Orleans, där åskådare strömmade till för att bevittna den hårda kampen om världsmästartiteln.
Nederlaget tog knäcken på förloraren
Kampen var jämn med ett oavgjort parti och fyra segrar vardera efter de första nio matcherna. Sedan började Steinitz dra ifrån, i takt med att det blev allt tydligare att Zukertort var fysiskt sliten och närmade sig ett nervöst sammanbrott efter de många påfrestande matcherna.
Kampen om VM-titeln i schack 1886 varade nästan tre månader och utkämpades i tre olika städer.
Den 29 mars 1886 vann Steinitz det avgörande partiet och med vinstsiffrorna 10-5 tog han hem titeln som världens första officiella världsmästare. Medan Steinitz fortsatte att triumfera under de följande tio åren, hämtade Zukertort sig aldrig efter sitt nederlag. Hans hälsa försämrades, och två år senare avled han av en hjärnblödning endast 45 år gammal.