Tävlingar med knytnävarna har ägt rum i årtusenden, men den moderna boxningen tog sina första steg på 1700-talet.
Då hade boxarna vare sig handskar, domare eller någon boxningsring.
Istället angrep motståndarna varandra med knytnävsslag, stryptag och skallningar, tills den ene gick i däck. Under tiden bildade åskådarna en ring runt boxarna.
Nya regler infördes efter dödsfall
Allt detta förändrades 1743, när den engelske boxaren Jack Broughton utvecklade regler, som skulle göra boxningen mer civiliserad.
Anledningen var en av Broughtons egna matcher, som slutat med att hans motståndare dött av sina skador.
De nya reglerna förbjöd därför bland annat slag under bältet och angrepp på en liggande motståndare.
”Boxningsring” har satt sig i språket
Broughtons regler utvecklades 1838 till London Prize Ring Rules, som slog fast bland annat att boxarna skulle skärmas av från åskådarna.
Därför skulle matcher utkämpas på ett kvadratiskt område med 7,3 meter långa sidor, markerade med rep.
Även om själva matchytan blev kvadratisk hade benämningen ”boxningsring” under årens lopp blivit en så fast del av boxningstermonologin att man fortsatte att använda den.
