Holland – 1300-talet: Golfbanan anlades av får
Skottlands golfspelare hade inga fasta regler för hur en bana skulle se ut. De tog bara boll och klubba med sig ut i det landskap som formats av alla betande får.
På 1300-talet var en av vinterns stora begivenheter för holländarna att roa sig med att slå bollar med långa klubbor längs de tillfrusna kanalerna. På den tiden idkade Holland handel med Skottland, och på så sätt fick även skottarna höra talas om sporten. De tog den till sig med stor entusiasm, men de skotska tungorna hade svårt att få till det holländska ordet för klubba, "kolf" eller "kolve", som var sportens namn. I stället sade de ”goff” eller ”gouff”, och någon gång på 1500-talet började man säga "golf". Skottarna älskade spelet. De ville hellre spela golf än öva sig i bågskytte – en viktig del i landets försvar. Under en period blev det till och med förbjudet att spela golf – för nationens säkerhets skull.
Spelet hade inga tydligt definierade traditioner eller regler när det kom till Skottland. I stället präglades sporten av naturen omkring den lilla byn Saint Andrews norr om Edinburgh, där ivriga skottar spelade golf bland sanddyner, kullar och betande får. Det mest välsmakande gräset betades ned ända till marken. På andra ställen bökade djuren ned sig i sanden för att söka lä, och på så vis tog banor med välklippta greener och djupa sandbunkrar form.
Golfbanan utvecklades så småningom till en serie hål, som man skulle träffa med så få slag som möjligt, och antalet hål varierade från bana till bana. Saint Andrews hade elva, som man först spelade i riktning från klubbhuset och sedan tillbaka in mot klubbhuset igen. År 1764 beslutade klubben att göra om banan till 18 hål, det antal som sedan blivit standard. Denna bana och alla följande regler man beslutade om i Saint Andrews kom att bilda grunden för de moderna reglerna inom golfsporten.
Egypten – 3200 f Kr: Bowling – med käglor från Egypten
Fram till 1950-talet arbetade barn med att ställa upp käglorna i bowlinghallen.
När en arkeolog på 1930-talet öppnade en egyptisk gravkammare från 3200 f Kr gjorde han en överraskande upptäckt: förutom en barnmumie fanns även några urgamla bowlingkäglor i kammaren. Därmed kunde han konstatera att sporten måste vara över 5000 år gammal.
Kanske har käglorna haft en funktion som vi inte känner till, men historikerna vet med säkerhet att bowlingens historia går mer än tusen år tillbaka i tiden. Européerna hade många olika varianter av spelet, men ett genomgående inslag var de nio käglorna man skulle träffa.
När miljontals tyskar, engelsmän och holländare emigrerade till USA tog de med sig kägelspelet. I deras nya hemland utvecklades spelet till den variant vi har i dag. USA:s första permanenta bowlingbana byggdes i New York, på Manhattans sydspets, där stadens äldsta park ligger i dag: Bowling Green.
Bowling blev populär i hela landet, men storleken på såväl käglor som banor skilde sig enormt. Först vid en kongress år 1895 bestämde ledamöterna att bowling skall spelas med tio käglor. Bowling var en ganska personalkrävande sport, eftersom de välta käglorna måste resas upp för hand. År 1951 köpte den lilla firman AMF ett patent på en automatisk uppställningsmekanism för käglor, och tack vare deras maskin blev bowling tillgänglig för de stora massorna. I dag är AMF Bowling Centers världens största kedja av bowlinghallar.
Rom – 100 f Kr: Londons borgmästare förbjöd fotboll
Redan på 1300-talet spelade holländarna ett slags golf – som de sedan exporterade till Skottland.
I en fotbollsmatch på medeltiden kunde varje lag ha flera hundra spelare. Spelet blev ofta både våldsamt och kaotiskt, och fotbollskalabaliken blev till slut för mycket för Londons borgmästare – som utfärdade ett förbud mot spelet.
Den store romerske politikern Cicero (106–43 f Kr) beskriver i ett av sina brev en episod där en oskyldig man dödats i en barberarsalong. Mitt under rakningen träffades han av en förlupen boll, som kom flygande in genom ett fönster.
Romarna var inte de enda som älskade att sparka boll. Det finns både tidigare och senare historiska exempel från hela världen, men romarna spelade troligen en nyckelroll i utvecklingen av den moderna fotbollen. Vissa historiker anser nämligen att romarna tog med sig bollspelet till England under sin invasion av ön. Andra tror att sporten kan ha kommit till England under normandernas erövring år 1066.
På medeltiden hade bollspelet blivit populärt över hela Europa, men på de brittiska öarna var befolkningen fullkomligt besatt av sporten. Matcher där hela städer spelade mot varandra var särskilt vanliga, och varje lag kunde bestå av hundratals spelare. Det var troligtvis inte heller något krav att bara använda fötterna.
I de historiska källorna dyker ordet ”fotboll” upp först år 1308, i ett brev från en man som varit åskådare vid en fotbollsmatch på Irland. I ett annat dokument, från Norfolk år 1321, finns den äldsta kända beskrivningen av en fotbollsskada; två spelare hade sprungit in i varandra. Från samma period finns en deklaration från Londons borgmästare bevarad. Han förbjuder fotboll i staden, eftersom det leder till oregerliga folkhopar.
Ordet ”dribbling” förekommer för första gången på 1400-talet, och ett dokument från 1526 visar att kung Henrik VIII då beställde ett par fotbollsskor. De engelska privatskolorna kan ta åt sig äran för att ha organiserat fotbollen på 1500-talet och gjort den till en lagsport. Senare fick universiteten sina egna klubbar, och år 1857 bildade cricketspelarna N. Cheswick och W. Prest klubben Sheffield Football Club – den äldsta fotbollsklubb som finns än i dag.
Iran – 500-talet: Kavalleriet övade sig i polo
Den äldsta kända avbildningen av en polomatch finns i en persisk bok från omkring år 1000.
I Irans antika stad Isfahan kan den som besöker en viss park studera ett par karaktäristiska stenpelare. Parken är stadens gamla poloplan, anlagd av en shah på 1500-talet. I närheten av Taj Mahal i Indien ligger de häststallar som på sin tid användes för mogulens polohästar. Överallt i Asiens gamla metropoler syns spår efter det berömda spelet.
Polo är världens äldsta lagsport. De första matcherna tros ha spelats i Persien för 2500 år sedan, då stridande centralasiatiska stammar utvecklade sporten. Polo var ett effektivt sätt att träna upp kavalleriet, och tidens matcher påminde ibland om regelrätta militära slag med uppemot hundra man på var sida. Polospelet spred sig över hela kontinenten och blev hovsport hos de persiska, arabiska, mongoliska och kinesiska härskarna.
I västvärlden var polo okänt – ända tills två brittiska officerare såg en match i Manipur i Indien. De blev bitna av spelet och tog år 1859 initiativet till att grunda sin egen poloklubb. Snart var polo en del av vardagen för den brittiska armén i Indien, och officerare tog sedan med sig spelet hem till Storbritannien.
Frankrike – 1100-talet: Munkar spelade tennis utan racket
Wimbledon blev tennisens centrum år 1877. Här kunde åskådarna följa matcherna mellan de bästa spelarna.
"Tenez!” – ”Ta emot!” – ropade de franska spelarna till varandra, när de servade bollen i en av de mest populära sportgrenarna i Frankrike på 1600- och 1700-talen. Engelsmännen döpte spelet till tennis, och under de århundraden som följde tog spelet britterna med storm.
Det ursprungliga franska namnet var "jeu de paume" – spelet med handflatan. På 1100-talet roade sig munkar med att slå en boll mellan sig med händerna. Senare började spelarna använda tjocka läderhandskar, och på 1500-talet kom racketen.
Även om sporten hade sina rötter i Frankrike, var det engelsmännen som tog med sig tennisen in i modern tid. Major Walter Wingfield utvecklade såväl exakta regler som dimensioner för banan år 1873. Inte alla hans idéer slog igenom – han tänkte sig t ex att tennisbanan skulle vara timglasformad med nätet där den var som smalast, men Wingfield anses i dag vara en av den moderna tennisens fäder.
Senare tog The All England Croquet Club till sig den nya idrotten och bytte namn till The All England Croquet and Lawn Tennis Club. Klubben arrangerade de första klubbmästerskapen på banorna i Wimbledon år 1877. Sedan dess har klubben och alla turneringar där varit sportens högkvarter.
USA – 1895: Volleyboll – en sport för de äldre
Volleyboll var tänkt för de fysiskt svaga – som ett enklare alternativ till basket.
År 1895 var William Morgan idrottsledare på KFUM i staden Holyoke i Massachusetts i USA. Fyra år tidigare hade en kollega uppfunnit basket – som blivit oerhört populär. Morgan tyckte dock att basket var alltför fysiskt krävande för äldre.
Som ett alternativ för dem utvecklade han ”mintonette”. Året därpå såg en åskådare under en uppvisningsmatch hur det gällde att träffa bollen, innan den hade studsat i marken, ”på volley” helt enkelt, och man började kalla sporten för volleyboll. Namnet har hängt med sedan dess.
Schweiz 1922: Slalom var för fegisar
Medan män åkte störtlopp, roade sig kvinnor och barn i slalombacken.
Ordet ”slalom” (sla(d)låm 'svagt sluttande skidspår') kommer från norska Telemarken, där ovana skidåkare kunde träna i en mindre backe, om de var för fega för att åka störtlopp. Som alpin idrottsgren utvecklades slalom av britten Arthur Lunn i den lilla staden Mürren i Schweiz.
Den brittiska adeln älskade det vackra alplandskapet, dit Lunns far arrangerade resor. För att locka turister även på vintern hittade Lunn på ett regelverk för slalom, och 1 januari 1922 gick historiens första tävling av stapeln.
Läs också: Löparsportens största dramer och kamper