Det första vinter-OS arrangerades 1924 i den franska orten Chamonix. De olympiska vinterspelen var dock ingalunda det första storslagna, återkommande evenemanget för vintersport. Faktum är att vinter-OS var kraftigt inspirerat av Nordiska spelen, som hade arrangerats vart fjärde år i Sverige sedan 1901.
En av personerna bakom Nordiska spelen var den svenske officeren och idrottsledaren Viktor Balck, som var medlem av Internationella olympiska kommittén (IOK), som 1896 hade arrangerat de första olympiska spelen.
Balcks hjärta slog extra hårt för vintersport, men de andra medlemmarna i IOK delade inte hans förkärlek för snö och kyla. Därför gick Viktor Balck 1899 ihop med ett antal andra inflytelserika män inom det svenska idrottslivet och drog upp riktlinjerna för de första Nordiska spelen.
När det första vinter-OS arrangerades 1924, blev det även början till slutet för Nordiska spelen.
OS gick om spelen
Det första av sju Nordiska spelen gick av stapeln två år senare – i februari 1901. Ambitionen var att arrangera ett festligt firande av vinteridrott, vars like aldrig skådats.
Programmet innehöll bland annat olika former av skidsport, skridsko, kälkåkning och curling, men dessutom hade det getts plats åt ett flertal kulturella inslag. Det bjöds till exempel på konserter, skådespel, fackeltåg och utflykter, som alla hade som syfte att lyfta fram nordisk kultur.
Nordiska spelen blev en succé som folkfest och hyllning av vintersport, men hade svårt att mäta sig med vinter-OS, som lanserades 1924. IOK:s arrangemang hade en mer internationell profil och tilldrog sig därför större intresse, och när Viktor Balck avled 1928 miste Nordiska spelen sin viktigaste förkämpe.
Dödsstöten kom 1930, när Nordiska spelen fick ställas in på grund av brist på snö. Efter det återkom spelen aldrig.