Fransmannen Maurice Garin tar till orda, och med stark och självsäker stämma säger han till den franska pressen:
”Om jag inte mördas innan vi kommer till Paris vinner jag Touren.”
Året dessförinnan, 1903, vann Maurice Garin det första Tour de France, och nu har han precis trampat över mållinjen i Lyon efter att ha genomfört den 467 kilometer långa första etappen av Frankrike runt anno 1904. Garin är upprörd över att cyklisterna gång på gång attackeras av okända bråkstakar, som försöker stoppa i första hand de ledande cyklisterna. De skandalösa incidenterna hotar att ta död på Tour de France bara ett år efter det första loppet.
Andra omgången av Tour de France började bra
Årets tävling har börjat bra. Publiken får vad den vill ha, när några cyklister gör en storstilad utbrytning redan på första etappen.
Den försvarande mästaren Maurice Garin och Lucien Pothier lämnar det övriga fältet och inleder ett fint samarbete på den 467 kilometer långa första etappen från Paris till Lyon.
De trampar flitigt på pedalerna på sina toppmoderna, 25 kilo tunga racercyklar. Sommarsolen gassar över centrala Frankrike, men det kommer att dröja innan cyklisterna får vila benen och baken efter turen på de ojämna franska landsvägarna.
De båda cyklisterna förväntar sig inte att komma i mål före mörkrets inbrott.
Maurice Garin – kom först i mål men vann inte.
Stjärna tillåts bryta mot reglerna
Mitt på rutten, långt från de officiella depåerna, drabbas Garin plötsligt av ett blodsockerfall.
Han kontaktar följebilen och hotar att dra sig ur, om han inte får hjälp. Det är emot reglerna, men Garin vann den första Touren föregående år, och han är viktig för uppmärksamheten kring loppet. Han får proviant.
Cyklister överfölls av maskerade män
Senare, efter 16 timmars körning på de dammiga grusvägarna och när solen har gått ned, dyker plötsligt en bil upp ur mörkret och kör upp vid sidan om de båda cyklisterna.
Fyra maskerade män blänger på de utmattade cyklisterna, som tittar tillbaka och möts av smällar och slag.
Cyklisterna hinner precis väja undan och klarar med nöd och näppe att behålla rytmen, trots att bilen förföljer dem i flera kilometer. Angriparna skriker hotfullt och försöker preja ned cyklisterna i diket.
Garin och Pothier vinglar till, men de faller aldrig. Angriparna tar till flykten, när en officiell följebil närmar sig.
Cyklisterna har bara fått en försmak av vad som väntar dem under detta års Tour de France, och båda är övertygade om att gärningsmännen anlitats av deras medtävlare.
Cyklist får lift av ortsbor
Samtidigt ligger fransmannen Pierre Chevallier sist i fältet, flera timmar längre bak.
Flera gånger blir han efter, men varje gång lyckas han överraskande nog komma ikapp igen. Det är enkelt att fuska i skydd av mörkret, när man får skjuts i ortsbornas privata bilar.
Skandalerna ger tidningar vind i seglen
Maurice Garin har tagit ledningen efter första etappen, bara några sekunder före Pothier.
Men samma kväll beklagar sig en annan av favoriterna, Hippolyte Aucouturier, för arrangörerna. Han är irriterad över att han ständigt trakasseras av medtävlarna. Gång på gång kör de på honom, så att han faller.
Incidenterna är godbitar för pressen, sedan allmänheten börjat intressera sig för loppet – Tour de France har redan väckt stor uppmärksamhet i Frankrike.
Tidningen L’Auto, som är officiell arrangör, har sötebrödsdagar med en ökande upplaga, och fransmän i hela landet ser fram emot att få heja på cyklisterna i sina hemtrakter. Men ryktena om oegentligheter når även republikens mest avlägsna områden, och ilskan börjar sprida sig – med ödesdigra konsekvenser.
Loppets kommissarie drar sin pistol
På andra etappen ska cyklisterna ta sig uppför Col du Grand Bois i närheten av St. Etienne, en brant stigning före Alperna: 12 kilometer med i genomsnitt 5,2 procents stigning och med högsta punkten 1161 meter över havet. Många bybor har gått upp på berget och väntar spänt.
Alla har de hört historierna om fusk och rävspel, och när cyklisterna närmar sig toppen sprider sig ropen som en präriebrand:
”Ned med Garin! Leve Fauré! Döda alla de andra!”
Folkmassan blockerar vägen, och cyklisterna tvingas stiga av cyklarna. Den ende som stöttas är traktens hjälte Antoine Fauré – och han släpps igenom. Flera män börjar attackera Maurice Garin med käppar.
Plötsligt hörs ljudet av motorer uppe på berget, och en följebil blir synlig.
När tävlingskommissarien Georges Lefèvre upptäcker tumultet, blir han ursinnig, tar fram sin pistol och avlossar ett skott över folkmassan. Ljudet och åsynen av den uppjagade tävlingskommissarien får folket att dra sig tillbaka. Med skällsorden haglande över sig fortsätter cyklisterna upp över berget.
Diskvalificering av cyklist
En stor grupp cyklister samlas inför den långa utförslöpan och håller ihop under de följande 250 kilometerna, tills slutstriden närmar sig.
Hippolyte Aucouturier vinner masspurten i Marseille med knapp marginal.
Underligt nog har han inte vurpat en enda gång, sedan han klagade hos ledningen föregående dag. Senare samma kväll diskvalificeras den okände cyklisten Ferdinand Payan för att ha använt en bil som draghjälp.
Eugène Christophe fick år 1919 historiens första officiella gula tröja. Han vann den på etappen från Grenoble till Genève.
Åskådare uppretade över diskvalificering
Under tredje etappen skall fältet passera genom staden Nîmes vid Medelhavet.
Nîmes ligger i den diskvalificerade Ferdinand Payans hemtrakter, och när cyklisterna närmar sig centrum och kan skymta den romerska amfiteatern över de röda hustaken, möts de av upphetsade rop från den talrika publiken.
“Touren kommer aldrig genom Nîmes!” ljuder den taktfasta kören av protesterande, och snart upptäcker det främre fältets cyklister spik på vägen. Längre fram ligger glasskärvor utströdda tvärs över vägen, och flera cyklister får punktering, men fältet fortsätter.
Djupt inne bland de gamla vindlande gatorna kastar en åskådare en sten mot fältet, och det får massan att löpa amok. Folk väller in på vägbanan och angriper cyklisterna. Den här gången är emellertid kommissarierna förberedda och avfyrar genast en serie varningsskott. Pöbeln drar sig tillbaka.
Arrangörer har laddade pistoler
Tourledningen har nu vant sig vid att hantera bråken. Arrangörerna är de kommande dagarna klara med laddade pistoler i följebilarna, och polisen är mobiliserad för att hantera pressen.
Bråken bidrar emellertid till att öka intresset, och tidningen L’Auto säljer fantastiskt, om än chefredaktören Henri Desgrange i efterhand blir rädd för de krafter han har släppt lösa. Fjärde etappen förlöper utan nämnvärt våld, och chefredaktören kan lättad andas ut.
Lucien Pothier vinner i Bordeaux i dagsljus, eftersom etappen var kort. Bara 268 kilometer. Även etapp fem blir relativt lugn med förhandsfavoriten Aucouturier som vinnare i Nantes.
Fusk upptäcks
Tävlingsledningen har kontroll över händelserna, och den sjätte etappen till Paris förlöper visserligen med protester längs vägen men utan våld. Totalt leder Maurice Garin med de få sekunder som han tog från Pothier under den första etappen, men den revanschlystne Garin är inte nöjd med det.
På den plana sträckan mot Paris sätter han in ett hårt angrepp, och när han går i mål, är han sex minuter före nummer två. Han hyllas i Paris av en entusiastisk skara. Den andra Tourtriumfen av två möjliga.
Tävlingens kommissarier är inte lika förtjusta.
De sitter inne med en vetskap, som kommer att förstöra tävlingen och slita ned landets cykelhjältar från den piedestal som redaktionen på L’Auto har placerat dem på. Den franske journalisten Michel Nicolini sade många år senare:
“Om de hade fattat beslutet på mållinjen, skulle det ha blivit upplopp, och arrangörerna hade lynchats."
En av sportvärldens mest välkända symboler: en gul tröja. Ledartröjans historia är oklar. Tourvinnaren Philippe Thys berättade att han fick en 1913 men den första officiella tröjan klädde inte någon cyklist förrän 1919.
Tour de France dödförklaras
Kommissarierna tar god tid på sig och lierar sig med det franska cykelförbundet, Union Vélocipédique de France. De är eniga om att skjuta upp avgörandet, så att händelserna kan komma lite på avstånd – och folkets känslor svalna lite.
Inte förrän i slutet av november 1904 kommer tävlingens egen rapport.
Hela 29 cyklister stryks från resultatlistan och avstängs på lång tid. Det gör den bara 20-årige Henri Cornet till ny officiell vinnare. Han är fortfarande den yngste vinnaren någonsin.
Bara några dagar därefter publicerar även Frankrikes cykelförbund en rapport, som meddelar att Garin fråntagits segern, och att alla de fyra förstaplacerade diskvalificerats. Allmänheten är skakad, och Tourens grundare, sportjournalisten Henri Desgrange, förutspår loppets snara död.
“Tour de France är slut. Jag är rädd för att lopp nummer två blev det sista. Det kommer att dö av sin egen framgång, av den blinda passion som det uppväckt, av de skador och det fusk som ignoranter och ondskefulla individer har tillfört det”, skriver han i L’Auto.
Bevisen försvann spårlöst
Det har aldrig kommit i offentlighetens ljus exakt vad det var som fick tävlingsledningen att diskvalificera vinnaren Maurice Garin och 28 andra deltagare.
Det är emellertid känt att beslutet grundades på vittnesutsagor. En rad ögonvittnen berättade om cyklister som tog tåget, om lift i bilar och om linor mellan bilar och cyklister.
I många år låg fallets dokument bakom lås och bom, och när tyskarna invaderade Frankrike 1940, flyttades papperen i all hast till Sydfrankrike. Där försvann de. Garin själv hävdade till sin död 1957 att han var oskyldig.
Tävlingens grundare, Henri Desgrange, skrev i L’Auto: “Vi måste påbörja den stora moraliska uppgiften att röja upp i cykelsporten, och det är något som bara Tour de France kan göra.”