Sju kryptiska budskap utmanade geniala kodknäckare
Brev från en seriemördare, en opassande kärleksförklaring och en död mans identitet. De flesta koder brukar knäckas förr eller senare, men i en handfull kryptiska budskap har hemligheterna bevarats i hundratals år – trots genialiska kodknäckares mödosamma arbete.
Historien innehåller en uppsjö av geniala kodknäckare – till exempel försökte bokhandlarenVoynich i många år avslöja hemligheten bakom ett mycket besynnerligt manuskript, som senare blev känt som Voynich-manuskriptet.
1. Liten lerskiva splittrar experterna
Faistos-diskosen Funnen: 1908 Innehåller: Ett okänt alfabet?
År 1908 arbetade den italienske arkeologen Luigi Pernier med utgrävningar vid den mäktiga forntidsstaden Faistos på Kreta.
När ruinstadens palats blottades hittade Pernier ett föremål som har hållit kodknäckare sysselsatta sedan dess. Det är en liten terrakottaskiva med en diameter av endast femton centimeter som har 241 stämpelinpressade tecken på båda sidorna.
Tecknen har visat sig vara omöjliga att tyda, bland annat för att arkeologerna aldrig har hittat några andra föremål med liknande tecken.
Av den anledningen kan forskarna inte heller använda en av sina mest effektiva metoder, frekvensanalysen, då man analyserar sig fram till ett teckens innebörd genom att räkna hur ofta det förekommer.
Forskarna har identifierat enskilda tecken som djur eller redskap, men skivans praktiska funktion är fortfarande mycket omdiskuterad bland arkeologer och historiker.
Vissa tror att Faistos-diskosen är en form av alfabet eller symbolöversikt. Andra är övertygade om att den är ett falsarium skapat av Perniers hand.
Skivan dateras till cirka 1700 f.Kr. och är alltså från den minoiska kulturens bronsålder – en period som kännetecknas av tekniska och kulturella framsteg. I dag står den utställd på ett arkeologiskt museum på Kreta.
Vid de arkeologiska utgrävningarna i Faistos har man grävt ut bland annat ett palats. Enligt vissa språkforskare kan tecknen på Faistos-diskosen vara släkt med skriftspråket Linear A, som också användes på Kreta.
2. Munkar sålde mystiskt manuskript
Voynich-manuskriptet Funnet: 1600-talet Innehåller: Ny vetenskaplig insikt?
År 1912 köpte bokhandlaren Wilfrid Voynich ett underligt manuskript av några italienska munkar. Boken var skriven med en obegriplig skrift och innehöll många bilder som föreställer bland annat växter och himlakroppar.
Erfarna dechiffrerare från första och andra världskriget har försökt avkoda manuskriptet, och anställda vid Nationella säkerhetstjänsten – NSA, en amerikansk underrättelsetjänst – har i flera decennier svettats över de obegripliga sidorna.
Manuskriptets ursprung är okänt men det fanns av allt att döma redan på 1600-talet. När Voynich köpte boken, medföljde nämligen ett gammalt brev som förklarade att manuskriptet hade sålts till den tyske kejsaren Rudolf II (1552–1612).
Voynich själv menade att boken hade skrivits av en engelsk munk redan på 1200-talet. En kol 14-analys år 2009 slog fast att pergamentet i boken tillverkats på 1400-talet. En annan analys visar att bläcket och färgerna också är från denna period.
Den kodade texten ser inte ut som något känt skriftspråk. Enligt vissa experter tyder analyser av bokstävernas frekvens och placering emellertid på att boken faktiskt innehåller en meningsfull text på ett europeiskt språk.
3. Blodtörstig seriemördare ville avslöja sitt namn
Zodiac-breven Funnet: 1969 Innehåller: Namnet på mördaren?
I augusti 1968 fick tre tidningsredaktioner i Kalifornien brev från en person som erkände att han låg bakom tre nyligen inträffade brutala mord.
Med varje brev följde en tredjedel av en lång kodskrift, som enligt brevskrivaren skulle avslöja hans namn om koden bara kunde knäckas. Det krypterade budskapet översattes snabbt – utan att något namn avslöjades.
Under tiden fortsatte de blodiga morden och de mystiska brevleveranserna. Breven innehöll bland annat bitar av en blodig skjorta som ett av offren burit.
I november 1969 skickade mördaren en 340 tecken lång kod som man aldrig lyckades tyda, och i april 1970 skickades ännu ett brev till pressen. Detta inleddes med: ”Mitt namn är”, följt av en tretton tecken lång kod.
Brevet innehöll också en teknisk ritning av en bomb som mördaren hotade använda mot en skolbuss. Mördarens identitet är fortfarande okänd, och såväl amerikanska myndigheter som press och privatpersoner arbetar vidare för att försöka avslöja förbrytarens namn.
Mördaren påstod att han hade dödat 37 personer, men polisen har ”bara” bekräftat sju mord.
4. 448 sidor som ingen förstår
Rohonc-kodexet Funnet: 1700-talet Innehåller: Okänt
I ett bibliotek i Budapest står en tjock bok skriven med ett okänt alfabet. Enligt experterna bör papperet i boken ha tillverkats i Venedig på 1500-talet.
Bokens historia kan dock bara säkert följas tillbaka till 1840-talet. Teckningarna visar bland annat kors, halvmånar och symboler som sol och svastikor.
5. Darwin ville knäcka mystisk text
Shugborough-monumentet Funnet: Mitten av 1700-talet Innehåller: Vägen till den heliga Graal?
Nära godset Shugborough Hall i centrala England har en kort kod huggits in i sockeln under en relief: ”O.U.O.S.V.A.V.V”. I dag minns ingen vem som gjorde inskriptionen, eller om den är en kommentar till reliefen – som föreställer flera personer som pekar på en grav.
Sedan 1700-talet har många, bland andra naturforskaren Charles Darwin och författaren Charles Dickens, förgäves försökt knäcka koden.
Intresset för texten var dock inte särskilt stort förrän den nämndes i boken Heligt blod, helig graal från 1982.
I boken hävdas att monumentet visar vägen till den heliga Graal. Andra menar dock att kodskriften bara är ett meddelande mellan två förälskade personer, det vill säga ett slags klotter från 1700-talet.
6. Lik tog hemlighet med sig i graven
Somerton-mysteriet Funnet: 1948 Innehåller: Likets identitet och dödsorsak?
Omkring klockan halv sju på morgonen den 1 december 1948 fann förbipasserande liket av en man i en australisk förort.
Rättsläkaren bedömde att den rödhårige mannen med ”en kropp som en balettdansör” var cirka 45 år gammal. Han hade inte dött av naturliga orsaker, utan förgiftats, fastslog obducenten.
Mannen hade inga identitetshandlingar på sig och alla lappar i hans kläder hade klippts bort. Närmare undersökningar avslöjade en liten papperslapp i en dold ficka. På lappen stod orden ”Tamam Shud”.
De visade sig komma från en persisk diktsamling från omkring år 1100. Ett exemplar av boken hittades strax därpå i en bil i ett närliggande kvarter. Boken saknade just den lilla pappersbit som låg i den döde mannens ficka.
På sista sidan i boken stod en kort, kodad text nedklottrad. Hittills har ingen kunnat tyda den. Teorierna kring det mystiska liket och koden som lämnats kvar har varit många och åtskilliga undersökningar har gjorts.
En av teorierna går ut på att mannen skulle ha varit en brittisk spion som förgiftats av fientliga agenter. En annan vitt spridd teori är att ett olyckligt kärleksförhållande resulterade i mannens död.
Experter tror att ett kodat meddelande kan avslöja identiteten på en död man.
7. Opassande meddelande gömdes
Dorabella-brevet Funnet: 1897 Innehåller: En kärleksförklaring?
Den brittiske tonsättaren Edward Elgar var en flitig kodskrivare. Chifferentusiaster har avslöjat innehållet i de flesta av hans kodade brev, men det så kallade Dorabella-brevet från år 1897 vållar dem fortfarande huvudbry.
Brevet är skrivet till den unga prästdottern Dora Penny, efter att den tjugo år äldre kompositören besökt hennes föräldrahem tillsammans med sin hustru.
Brevet består av bara 87 tecken och texten använder sig av 24 olika symboler. Dora Penny har berättat att hon aldrig själv lyckades tyda texten i brevet, som kom till allmänhetens kännedom när hon gav ut en bok om den berömde kompositören år 1937.
Så sent som år 2007 utlyste The Elgar Society, en förening som vill främja kunskapen om kompositören, en tävling för att få brevet tytt. Försöken var resultatlösa men nya bud inkommer ständigt.
Senast från en kanadensisk analytiker som föreslår att meddelandet lyder: ”Varför är jag så nedstämd, Bella? Jag vissnar, som vi ser rosor göra. E.E. (Edward Elgar, red:s anm.) är så evigt fäst vid dig, Dora. Jag vet att jag skriver till dig av kärlek. I djup hängivenhet.”