Nuförtiden förknippas tarotkort med spågummor och kristallkulor, men ursprungligen användes korten i tarocchi – ett kortspel som påminner om bridge.
En kortlek innehöll 78 kort, varav 22 var bildkort och hade fantasifulla namn som Döden, Magikern, De älskande och Den hängde mannen.
Namnen är troligen inspirerade av figurerna i de teatraliska processioner, som var oerhört populära i renässansens Italien, där tarotkorten uppfanns på 1400-talet. Korten var populära bland framför allt förmögna familjer, som lät tillverka dyrbara, handmålade kortlekar.
Bildkorten i tarot har fantasifulla namn som Solen.
De äldsta bevarade tarotkorten är från omkring 1430 och tillhörde släkten Visconti, som regerade över Milano.
Ungefär 300 år senare började tarotkort uppmärksammas av personer med intresse för det ockulta. En av dessa var den tidigare franske prästen Antoine Court, som år 1781 gav ut en bok, i vilken han argumenterade för att tarotkort härrörde från det gamla Egypten och innehöll de egyptiska prästernas hemligheter.
VIDEO – Tarotkortens ockulta inslag:
Korten kunde därför användas för att spå och uppnå en högre insikt.
Några år senare byggde den franske ockultisten Jean-Baptiste Alliette vidare på denna teori och tillfogade inslag av bland annat astrologi och grekisk filosofi. Alliette gav 1790 ut en bok, i vilken han beskrev betydelsen av varje tarotkort – och därmed banade vägen för framtidens spågummor.