För att kunna slå igenom på allvar var han emellertid tvungen att bege sig till huvudstaden, så 1892 klev den 35-årige pruttkonstnären in hos direktör Charles Zidler.
Zidler var delägare till nöjesetablissemanget Moulin Rouge, som låg i Paris arbetarkvarter Montmartre. Moulin Rouge var mest känt för sina utmanande cancan-dansare, men publiken kom även för att se föreställningar med allehanda vanskapta personer. Pujol tänkte att det skulle passa honom perfekt.
Först var han emellertid tvungen att övertyga direktör Zidler. Inne på direktörens kontor drog ”Pruttomanen” ner byxorna och rengjorde sin tarm genom att suga upp vatten – något han gjorde upp till fem gånger om dagen för att hålla sitt ”instrument” rent, som han förklarade. Efter det fyllde han kontoret med tarmluft, som lät som allt från galande tuppar och grymtande grisar till surrande bin och hoande ugglor.
Direktör Zidler blåstes nästan bokstavligt talat av stolen och anställde Pujol på fläcken. Två år senare var ”Pruttomanen” den högst betalde artisten på Moulin Rouge med ett honorar av 20 000 franc per föreställning (motsvarande lite drygt 30 000 kronor i dagens penningvärde).
Publikens reaktioner visade tydligt att ”Pruttomanen” var värd varenda franc. Kvinnorna skrattade ofta så mycket att de svimmade. En särskilt minnesvärd kväll fick en man i publiken en hjärtinfarkt av att skratta, vilket fick Zidler att leja in sjuksköterskor till Moulin Rouge. Han hängde även upp skyltar som varnade för hur farlig föreställningen var – vilket givetvis lockade ännu fler gäster.
Kungen tänkte knipa igen
År 1894 fick Zidler dock problem med sin pruttande kassako. Pujol hade satt upp en föreställning utanför Moulin Rouge för att samla in pengar till en vän i nöd. Det stred mot kontraktet, vilket fick direktören att gå i taket. Han hotade att slå Pujol gul och blå, men pruttkungen svarade lugnt:
”Då stänger jag av gasen.”
Efter ett par månader av gräl och osämja sa Pujol upp sig från jobbet hos Moulin Rouge och startade sin egen kringresande teater vid namn Theatre Pompadour.
Joseph Pujol fortsatte att uppträda fram till 1914, när första världskriget bröt ut, varpå han drev ett framgångsrikt bageri.
Joseph Pujol avled den 8 augusti 1945, varpå mängder av läkare hörde av sig till familjen. De ville alla få undersöka pruttkungens anus för att ta reda på hur han hade kunnat suga in så stora mängder luft med rumpan. Familjen avvisade alla förfrågningar.