Människor har i alla tider roats och förfasats av pruttar, men fransmannen Joseph Pujol är nog en av ytterst få som kunnat livnära sig på att släppa väder. Som pojke upptäckte han sin unika talang, när han under en simtur råkade suga upp vatten i tarmen.
När han några år senare gjorde militärtjänst berättade han för sina kamrater om händelsen. Föga överraskande försökte de övertala honom att visa det otroliga tricket. Joseph gjorde dem till viljes och sög upp stora mängder vatten, varpå han med hjälp av magmusklerna började spruta som en fontän.
Snart lärde han sig att även suga in luft med bakdelen och släppa ut den som en smattrande salva av gevärseld – vilket de andra soldaterna fann oerhört roligt.
Efter att Joseph Pujol återgått till sitt civila liv började han 1887 uppträda med sina besynnerliga konster i hamnstaden Marseille. Under artistnamnet Le Pétomane (”Pruttomanen”) imponerade han på publiken med sina 15 sekunder långa salvor av pruttar.
”Le Pétomane” var alltid oklanderligt klädd, när han uppträdde med sina fjärtar.
För att kunna slå igenom på allvar var han emellertid tvungen att bege sig till huvudstaden, så 1892 klev den 35-årige pruttkonstnären in hos direktör Charles Zidler.
Zidler var delägare till nöjesetablissemanget Moulin Rouge, som låg i Paris arbetarkvarter Montmartre. Moulin Rouge var mest känt för sina utmanande cancan-dansare, men publiken kom även för att se föreställningar med allehanda vanskapta personer. Pujol tänkte att det skulle passa honom perfekt.
Först var han emellertid tvungen att övertyga direktör Zidler. Inne på direktörens kontor drog ”Pruttomanen” ner byxorna och rengjorde sin tarm genom att suga upp vatten – något han gjorde upp till fem gånger om dagen för att hålla sitt ”instrument” rent, som han förklarade. Efter det fyllde han kontoret med tarmluft, som lät som allt från galande tuppar och grymtande grisar till surrande bin och hoande ugglor.
Direktör Zidler blåstes nästan bokstavligt talat av stolen och anställde Pujol på fläcken. Två år senare var ”Pruttomanen” den högst betalde artisten på Moulin Rouge med ett honorar av 20 000 franc per föreställning (motsvarande lite drygt 30 000 kronor i dagens penningvärde).
Moulin Rouge – röda kvarnen – uppfördes 1889. Några år senare var nöjespalatset världskänt för cancan och pruttkungens show.
Publikens reaktioner visade tydligt att ”Pruttomanen” var värd varenda franc. Kvinnorna skrattade ofta så mycket att de svimmade. En särskilt minnesvärd kväll fick en man i publiken en hjärtinfarkt av att skratta, vilket fick Zidler att leja in sjuksköterskor till Moulin Rouge. Han hängde även upp skyltar som varnade för hur farlig föreställningen var – vilket givetvis lockade ännu fler gäster.
Kungen tänkte knipa igen
År 1894 fick Zidler dock problem med sin pruttande kassako. Pujol hade satt upp en föreställning utanför Moulin Rouge för att samla in pengar till en vän i nöd. Det stred mot kontraktet, vilket fick direktören att gå i taket. Han hotade att slå Pujol gul och blå, men pruttkungen svarade lugnt:
”Då stänger jag av gasen.”
Efter ett par månader av gräl och osämja sa Pujol upp sig från jobbet hos Moulin Rouge och startade sin egen kringresande teater vid namn Theatre Pompadour.
Joseph Pujol fortsatte att uppträda fram till 1914, när första världskriget bröt ut, varpå han drev ett framgångsrikt bageri.
”Le Pétomane” har inspirerat andra till anal komik – till exempel den danska humorkvartetten Ørkenens Sønner, som i början av 2000-talet hade stora framgångar med en föreställning som innehöll bland annat ett nummer som hette Otto Fjärtoman.
Joseph Pujol avled den 8 augusti 1945, varpå mängder av läkare hörde av sig till familjen. De ville alla få undersöka pruttkungens anus för att ta reda på hur han hade kunnat suga in så stora mängder luft med rumpan. Familjen avvisade alla förfrågningar.