Under större delen av historien var en person antingen barn eller vuxen.
Idén om en särskild fas mellan barndomen och vuxenlivet dök upp i USA först vid tiden kring andra världskriget.
Flera forskare pekar på att tonårskulturen uppkom till följd av 1900-talets utveckling inom utbildning, ekonomi och teknik.
Den ekonomiska nedgången på 1930-talet innebar till exempel att många unga gick kvar i skolan, eftersom de inte fick några jobb.
Medan 28 procent av de unga i USA gick i high school år 1920 var siffran 80 procent 1941.
På skolorna var de unga utanför familjens påverkan och utvecklade egna normer för sociala relationer, musik, film och kläder.
Efter andra världskriget hamnade tonåringarna i blickfånget. USA upplevde en enorm ekonomisk tillväxt, och i jakten på nya kunder började många bolag titta på tonårskulturen.
Tidskriften Seventeen började till exempel ges ut 1944. I den kunde unga läsa artiklar om andra tonåringar och se reklam för bland annat bilar och medel mot akne.
Snart följde en uppsjö av filmer och musik som hyllade de fria, självständiga tonåringarna.
Själva begreppet teenager gjorde sitt inträde i språket i och med en artikel i New York Times 1945 med rubriken A teen-age Bill of Rights.
Artikeln innehöll en beskrivning av tio rättigheter som alla tonåringar borde ha, bland annat rätten att bestämma över sitt eget liv.