Styvmödrar har i det närmaste alltid haft rykte om sig att vara elaka.
Skrupelfria styvmödrar uppträder i historier och sagor i de flesta kulturer, och forskare har identifierat mer än 900 berättelser från hela världen, i vilka styvmödrar framställs som skurkar.
De elaka kvinnornas dåliga anseende kan härledas till bland annat Gamla Testamentet, där Abrahams hustru Sara försöker skydda sin egen sons arv och därför skickar ut den son som hennes make har med en annan kvinna i öknen.
Även i den grekiska mytologin gör styvmödrar ofta livet surt för flera av de grekiska hjältarna. Till exempel anklagar drottning Faidra sin styvson Hippolytos för våldtäkt och får honom dödad, för att han inte bejakar hennes närmanden.
Bröder skrev om sagor
I modern tid är elaka styvmödrar kända från framför allt sagor – inte minst tack vare bröderna Grimm, som på 1800-talet samlade in och gav ut tyska folksagor.
I flera av folksagorna var skurkarna biologiska mödrar, men bröderna skrev om historierna och gjorde de elaka till styvmödrar. Så är fallet med till exempel Snövit och Hans och Greta.
Enligt en del experter ville bröderna Grimm göra sina sagor mer barnvänliga genom att tona ner mödrarnas ondska. Men Maria Tatar, som är professor i tyska folkminnen vid Harvard University, anser att bröderna bara speglade samhället kring sig.
På 1800-talet dog många kvinnor i barnsäng, och enligt Maria Tatar växte omkring hälften av alla barn upp med en styvförälder. Konflikter med styvmödrar var därför ett känt fenomen under 1800-talet.
Många av de gamla sagorna har med tiden blivit populära tecknade filmer och befäst bilden av styvmodern som den klassiska skurken.