Musikhistoria: Ett enda musikstycke kostade en förmögenhet
Idag betraktar de flesta musik som ett gratis och lättillgängligt nöje. Men för 400 år sedan skulle man betala lön till 90 musiker om man ville höra ett musikstycke. Följ med på en musikalisk resa genom historien.

Många trombonister och flöjtister kan tacka Ludwig van Beethoven för jobbet i symfoniorkestern. Om det inte vore för hans speciella krav på instrumentering skulle de inte ha suttit där de sitter i dag.
Orkestern tar form
I dag består en symfoniorkester av cirka 90 musiker men så har det inte alltid varit. Orkesterns storlek och klang har förändrats genom århundradena, och musikinstrument med unika egenskaper har kommit till Europa från alla världens hörn. Oboen kom t.ex. från Jerusalem, och pukorna spelades ursprungligen av militärer.
De första orkestrarna bestod av små grupper av kringvandrande musikanter som anlitades för en spelning i taget. Under medeltiden lyssnade varken adeln eller allmogen på musik – de dansade till den.
Först under renässansen (1400–1600) började musiken få ett egenvärde, då furstarna ville ha elegant taffelmusik under sina måltider och musik vid viktiga händelser, till exempel bröllop.
För att få musik behövdes en hovensemble som under renässansen bestod av högst tio musiker. Under barocken (1600–1750) blev orkestrarna större. Kompositören Bach hade till exempel 18 musiker till sina stora kyrkoverk, och Händel hade cirka trettio. Samtidigt blev det ordning i musiksektionerna: blås-, stråk-, tangent- och stränginstrument satt nu indelade i grupper.
Under upplysningen (1700–1800) blev verk av Mozart och Haydn populära i hela Europa och varje furste med självaktning ville att musiken skulle låta lika bra som vid grannens hov. För att det kravet skulle kunna uppfyllas måste orkesterns storlek och instrumentering standardiseras.
Under 1700-talet ville borgerskapet härma furstarnas smak och byggde därför konsertsalar med plats för många åhörare. De stora salarna fick nya krav på ljudstyrka och instrument. Så småningom ledde de konstnärliga kraven, de fysiska ramarna och de ekonomiska begränsningarna till att symfoniorkestern fick cirka nittio medlemmar indelade i fyra instrumentsektioner.