Our website does not support Internet Explorer.

To get the best experience on our website and of our content, please use a more modern browser like Edge, Chrome, Safari or similar.

Var fjärde människa lydde under drottning Victoria

Hon var drottning av Storbritannien och Irland samt kejsarinna av Indien. Under hennes regenttid växte sig det brittiska världsväldet så stort att var fjärde människa var hennes undersåte. Med hela sextiofyra år på tronen påverkade hon århundradet mer än någon annan.

För första gången på trehundra år gifte sig en krönt brittisk drottning. Det hade inte hänt sedan Maria den blodiga gjorde det år 1554. Bröllopsfesten hölls i ett proppfyllt Saint James’s Palace.

Bruden Victoria bar en tung, vit klänning prydd med diamanter och apelsinblommor, som symboliserade fruktsamhet. Brudgummen Albert bar en brittisk uniform för att tona ner sitt tyska ursprung.

De var båda tjugoett år gamla och allt tydde på att de var mycket lyckliga. I sin dagbok beskrev Victoria dagen som ”den lyckligaste i mitt liv”, och den därpå följande bröllopsnatten som ”synnerligen tillfredsställande”.

Endast arton år gammal kröntes Victoria till Storbritanniens drottning.

© Getty

Ingen given tronarvinge

När Alexandrina Victoria kom till världen en mulen och kall majmorgon år 1819 i London var det inte alls ödesbestämt att hon en dag skulle bli Storbritanniens drottning.

Hon var visserligen barnbarn till Georg III, men hennes far var den fjärde av kungens sju söner. Ingen av de tre äldre sönerna lyckades emellertid frambringa någon legitim arvinge till tronen.

Faktum är att före år 1819 hade inte en enda av kungens sju söner och fem döttrar gett upphov till ett inomäktenskapligt barn i enlighet med de kungliga arvsrättsbestämmelserna.

Så när Victoria visade sig vara en normal, livsduglig flicka drog hela släkten en lättnadens suck. Nu hade man äntligen en legitim tronföljare. När hennes farbror dog år 1837 blev hon Storbritanniens drottning.

Trots att hon bara var arton år kände hon sig redo för uppgiften.

Kusinerna Victoria och Albert vigdes år 1840.

© Getty

Ett arrangerat äktenskap

Frågan om vem Victoria borde gifta sig med blev snart aktuell. Valet föll tidigt på hennes tyske släkting Albert. Det var ett arrangerat äktenskap och Victoria friade till Albert redan vid deras andra träff (första gången de möttes var de båda femton år gamla).

De var kusiner och hade förlösts av samma barnmorska, som tjänat släkten i många år och rest från den ena födseln i England till den andra i Tyskland.

Men även om äktenskapet av parets släktingar betraktades som ett praktiskt arrangemang stod det naturligtvis inte skrivet i stjärnorna att de skulle bli lyckliga med varandra. Men det blev de.

Victoria kom att bli djupt hängiven sin make, nästan underdånig, trots att det var hon som var drottning.

Albert hade stort inflytande på Victorias åsikter, men han fick inte läsa de hemliga statliga dokument som ständigt levererades till henne, eftersom de var förbehållna drottningen.

Albert fick inte heller välja sin egen sekreterare, utan försågs med en engelsk sekreterare som valts ut åt honom.

Tyskheten väckte misstro

Victoria försökte förgäves ordna en officiell position åt sin make. Bland politikerna debatterades länge vilken titel och hur stort apanage Albert skulle ha. Först relativs sent i livet tilldelades han den formella titeln Prince Consort, prinsgemål.

På grund av sin underordnade ställning och sin utländska bakgrund ”parkerades” Albert alltid utanför de rum där viktiga beslut fattades, men eftersom han var mycket begåvad tog han sig an många andra uppgifter.

Han engagerade sig till exempel djupt i hovlivet på Buckingham Palace. Han införde nya reglementen, plikter och ansvarsområden och fick ordning på hovets ekonomi.

Dessutom såg han till att vattenklosetter, en alldeles ny uppfinning, installerades på slottet. Med tiden blev Albert i praktiken drottningens personliga sekreterare och tilläts även blanda sig i politiska frågor.

Vid utrikespolitiska kriser ställdes han emellertid vid flera tillfällen utanför diskussionerna. Hans tyska ursprung väckte fortfarande misstro hos många.

Albert lyckades aldrig heller tillägna sig de engelska umgängesformerna, med torr humor och självironi.

Premiärministrarna hon hatade eller älskade

Victoria agerade inte direkt politiskt, men hon dolde inte heller vem hon sympatiserade med och vem hon inte tålde.

I sin ungdom hade hon ett förtroendefullt förhållande till lord Melbourne (1835–41). Victoria grät när han avgick efter att ha förlorat en förtroendeomröstning i parlamentet.

Betydligt mer distanserat var hennes förhållande till lord Palmerston (1855–58 samt 1859–65), som inte var rädd att säga emot drottningen.

När hon motsatte sig att Palmerston planerade att möta den ungerske frihetshjälten Lajos Kossuth under dennes besök i England, svarade han: ”Som en fri människa i ett fritt land tar jag emot vem jag vill.”

Värst var det med lord Gladstone (1868–74, 1880–85, 1886, 1892–94), som hon bara inte tålde. Hon bad honom inte ens sitta när han kom på besök.

Han styrde omväxlande med drottningens stora favorit Benjamin Disraeli (1868, 1874–80). Till honom hade Victoria ett hjärtligt förhållande.

Kungaparets samliv

Den viktorianska epoken har i efterhand förknippats med sexualskräck och dubbelmoral. På det personliga planet var emellertid Victoria inte alls så pryd som många senare har föreställt sig.

Påståendet att hon om sitt och Alberts samliv ska ha sagt att hon ”slöt ögonen och tänkte på fosterlandet” är en myt.

Tvärtom verkar det som om Victoria hade större sexuell aptit än sin man. Det är känt att hon gav sin man många bilder av nakna människor.

”Victoria hade större sexuell aptit än sin man.”

Uppfattningen att drottningen var generad av tankar på sex är fullkomligt missvisande, åtminstone i hennes yngre år.

Däremot var hon inte särskilt intresserad av det som sex kan leda till, det vill säga barn. Victoria avskydde själva förlossningarna och brydde sig inte heller särskilt mycket om barnen när de blev större.

Trots det födde hon inte mindre än nio barn, i början nästan ett om året. Victoria var en sträng mor, men det mesta av barnens uppfostran sköttes av Albert.

Han lekte med dem och planerade deras utbildning och framtid. Det sistnämnda lyckades han väl med. Alla nio blev förnämt ingifta i Europas finaste furstehus och kungliga familjer.

Britterna skapade ett världsvälde under Victorias tid

”Ett rike så stort att solen aldrig går ner över det” är en fras som har använts om flera av historiens imperier. För det brittiska under slutet av Victorias regeringstid stämde faktiskt frasen med verkligheten.

Det imperium som styrdes från London växte oavbrutet under perioden 1815–1914.

Under sextiotre av dessa hundra år var Victoria regent. Redan när hon kröntes 1837 hade Storbritannien kolonier över hela världen, men under hennes år vid makten växte imperiet mycket.

När hon dog år 1901 kontrollerade brittiska kronan en femtedel av jordens yta.

Under 1800-talet hade britterna koloniserat områden i hela världen, bland annat Nya Zeeland och Australien, en rad afrikanska områden från Egypten i norr till Sydafrika i söder. De hade också stärkt sin kontroll över Indien, som då även omfattade det som i dag är Pakistan, Bangladesh och Burma.

Britter styrde även över mindre delar av Arabiska halvön och Sydamerika samt över Kanada i norr. Dessutom kontrollerade man Malaya och flera öar i Stilla havet.

Utvidgningen av imperiet skedde i många fall oplanerat, men inte utan blodsutgjutelse.

Många koloniala krig utkämpades, samt Krimkriget (1853–56), som var en maktkamp mellan de ryska, franska och brittiska imperierna.

Flera uppror slogs ner av brittiska kolonialtrupper, till exempel sepoyupproret i Indien (1857–58), som krävde många liv på båda sidor. Även de båda boerkrigen i Sydafrika ägde rum under Victorias tid.

Planerade världsutställning

Albert var mycket intresserad av teknik och vetenskap. Det var han som fick idén att Storbritannien borde arrangera en världsutställning för att visa upp alla nya framsteg som de industrialiserade länderna hade åstadkommit.

Ett sådant arrangemang var också ett tillfälle att stimulera fredligt samarbete mellan deltagande nationer från runtom i världen.

Den 1 maj 1851 öppnade utställningen i nybyggda Crystal Palace i Hyde Park. Världsutställningen blev en stor succé och en personlig triumf för Albert.

En av attraktionerna var Koh-i-noor-diamanten, som drottning Victoria lånade ut till utställningen. Hon skrev om invigningen i sin dagbok: ”Det var tusen gånger flottare än min egen kröning. Det är den stoltaste dagen i mitt liv, och det är min käre Albert och allt det han kunnat uträtta med sitt stora hjärta och ädla sinne som gjort mig så stolt. Detta är en dag som kommer att leva för evigt. Gud välsigne min käre Albert och mitt kära land, som visat sin sanna storhet på en dag som jag aldrig ska glömma.”

Alberts världsutställning blev en sådan succé att liknande arrangemang har fortsatt att hållas med jämna mellanrum ända fram till våra dagar.

Victoria rådgjorde med Albert i många frågor.

© Roger Fenton/Royal Collection Trust

Blandade sig i politiken

Victoria, som regelbundet hölls informerad om regeringens angelägenheter, kunde i vissa situationer utöva inflytande på politiska beslut.

Hon var en hetsig känslomänniska som ibland till och med hotade med att abdikera om hon inte fick som hon ville.

När hon var som mest upprörd i en fråga kunde hon sända uppemot femtio telegram per dag till regeringen för att få sin vilja igenom.

”Klasskillnaderna under Victorias tid var enorma.”

Om hon ändå inte fick det kunde hon krossa glas och porslin för att avreagera sig. Med tiden förstod Victoria att hon måste välja sina strider och ibland ge med sig. Det var framför allt Albert som lärde henne detta.

Senare i livet hade hon lättare att acceptera att den verkställande makten låg hos regeringen och lade sig alltmer sällan i politiska beslut.

Victoria visade emellertid ändå sin politiska hållning genom den skiftande relation hon hade till de premiärministrar som var verksamma under hennes tid.

Hon tålde knappt Palmerston och Gladstone, men älskade Melbourne och Disraeli.

En tiggare med sitt barnbarn i famnen på Londons gator.

© John Thomsom/Getty

Snabb samhällsutveckling

Victorias tid på tronen var den mest optimistiska och företagsamma i brittisk historia. Det formligen ångade av framsteg och nya möjligheter.

Utvecklingen var enorm under den viktorianska epoken, men en av få saker som förblev sig lika under alla dessa år var att Victoria satt kvar som landets monark.

Drottningen, som informerades om alla regeringsbeslut och även fick rådge regeringen, följde hur landets polis- och postväsen byggdes ut, städerna fick gatubelysning och Londons tunnelbana uppfördes.

En del lagar liberaliserades. Dödsstraffet blev till exempel alltmer sällsynt. Arbetare, kvinnor och barn fick stegvis bättre villkor. Samtidigt förblev klasskillnaderna i det brittiska samhället enorma.

Den brittiska industrin behöll sitt försprång tack vare flera nya uppfinningar under 1800-talet.

Getty

Fred och framsteg

Den industriella revolutionen hade gett Storbritannien ett försprång i förhållande till alla andra länder, vilket britterna njöt frukterna av under Victorias tid.

Under denna tid slets många andra länder isär av blodiga revolutioner och inbördeskrig, men för britterna var det en fredlig period.

Inom det växande kolonialväldet fick brittiska trupper ibland gå i strid, men det berörde inte särskilt många britter på hemmaplan.

Medan maktkampen trappades upp på kontinenten mellan Frankrike och det efter år 1871 enade Tyskland, fortsatte Storbritannien att utöka sitt inflytande utanför Europa.

Judi Dench spelar Victoria i filmen Victoria & Abdul.

© All over press

Drottningen på vita duken

Drottning Victoria har vid flera tillfällen porträtterats i filmer och tv-serier, senast i Victoria & Abdul, som handlar om drottningen och hennes indiske muslimske tjänare Abdul Karim, spelad av Ali Fazal.

Victoria spelades av Judi Dench, som gjorde samma roll i filmen Hennes Majestät Mrs. Brown (1997), som handlar om drottningens relation till en annan av hennes tjänare, skotten John Brown.

År 2001 skildrades Victorias stora kärlek till maken Albert i tv-serien Victoria & Albert och år 2009 kom filmen Young Victoria.

En tv-serie från år 2016 är baserad på romanen Victoria av Daisy Goodwin. Drottningen har vid många tillfällen levandegjorts i litteratur av olika slag.

Det mest bisarra exemplet är kanske Queen Victoria: Demon hunter, som handlar om hur drottningen bekämpar demoner.

Skapade ny respekt

Tillsammans skapade Victoria och Albert en ny respekt för det brittiska kungahuset. Albert var rationell och ordentlig. Victoria värdig och kylig. Ingen av dem utmärkte sig på något negativt sätt.

Deras borgerliga dygder spred sig inom över- och medelklassen. Victorias föregångare hade beskrivits som ”en galning, en kvinnotjusare och en buse”.

Victorias och Alberts flit och höga moral bröt av mot tvivelaktiga traditioner i de bådas kungliga familjer, där många av deras tidigare släktingar varit notoriskt otrogna.

År 1861 insjuknade Albert i tyfus och dog efter en kort tids sjukdom den 14 december. Han blev bara fyrtiotvå år gammal och hade då varit gift med Victoria under halva sitt liv.

Mycket tyder på att en av hans sista handlingar från sjuksängen blev att utreda några allvarliga missförstånd mellan USA:s och Storbritanniens regeringar, som i värsta fall hade kunnat leda till ett nytt krig länderna emellan.

Under sina sista dagar i livet var han så sjuk att han började tala tyska igen.

Victoria var förkrossad. Vissa i hennes omgivning befarade att hon till och med skulle mista sitt förstånd. De första dagarna talade hon bara om att hon ville återförenas med ”my dear, dear Albert”.

I sin dagbok skrev hon: ”Nu återstår bara tomheten.”

På ålderns höst blev Victoria alltmer skröplig.

© De Agostini/Getty

Sörjde livet ut

Efter makens död drog sig Victoria tillbaka från offentliga framträdanden och representation. Under tio–tolv år visade hon sig inte alls i publika sammanhang, inte ens för att öppna parlamentet.

Folk började prata om henne som ”änkan i Windsor”. Victoria fortsatte sörja Albert under resten av sitt liv. Hon klädde sig alltid i svart och varje kväll lades Alberts kläder fram vid hans säng.

Victoria såg till att minnestavlor sattes upp på alla platser där hon och Albert haft minnesvärda upplevelser tillsammans.

På sitt skrivbord hade hon så många bilder av sin käre make att hon knappt fick plats med dokumenten hon skulle arbeta med.

Ett mausoleum uppfördes vid Windsor Castle, och i London öppnades år 1871 Royal Albert Hall till Alberts minne.

Medalj som delades ut under diamantjubileet.

© Alamy/Imageselect

En global symbol

Trots att Victoria inte var så synlig för medborgarna efter Alberts död förblev hon en enande symbol.

Hon symboliserade även det växande brittiska imperiet, och år 1876 lät premiärminister Disraeli utropa henne till kejsarinna av Indien.

På samma vis upplevdes det som naturligt att hon fick ge namn åt nya territoriella upptäckter, till exempel Victoria Land i Antarktis samt Victoriafallen och Victoriasjön i Afrika.

Hennes namn användes också mycket i imperiets huvudstad London.

Den nya järnvägsstationen som invigdes år 1862 fick heta Victoria Station, och när ett av världens största konstmuseer flyttades år 1899 bytte det namn till Victoria & Albert Museum, i dag mer känt som V&A.

Blev nästan blind

Victoria var en liten (utan kronan bara hundrafemtio centimeter lång), men mycket bestämd och energisk kvinna. Hon överlevde inte mindre än sju attentat.

I flera fall var det irländska nationalister som försökte döda henne. Victoria kom också att överleva tre av sina barn.

”Victoria var en symbol för imperiet.”

Med tiden blev emellertid hennes fetma ett växande problem. Hennes läkare föreskrev en diet, men tog tillbaka den när han insåg att drottningen åt den utöver sina vanliga måltider.

Från 1880-talet tvingades Victoria använda käpp efter att ha drabbats av en knäskada. Lite senare fick den kraftiga damen köras runt i rullstol.

Man hade en särskild ramp för att köra upp henne när hon skulle ut och åka vagn. Starr på båda ögonen gjorde Victoria praktiskt taget blind, och med åldern blev hon allt tröttare.

Firade två jubileer

Ändå orkade hon delta i två enorma hyllningsfester: hennes guld- och diamantjubileer.

Det första firades år 1887, då hon hade suttit femtio år på tronen och det andra år 1896, då Victoria passerade sin farfar Georg III som Storbritanniens mest långvariga regent.

Hon höll sig kvar på tronen århundradet ut och dog inte förrän den 22 januari 1901, då hon avled på Osbourne House, omgiven av barn och barnbarn.

Vid hennes död stod det brittiska imperiet på toppen av sin makt, såväl politiskt och ekonomiskt som militärt. En fjärdedel av jordens befolkning förlorade då sitt statsöverhuvud.

Här är hela familjen samlad.

© Royal Collection

De nio barnen blev alla förnämt gifta.

  • © Royal Collection

    1840

    föddes dottern Victoria, som i familjen kallades Vicky. Arton år gammal gifte hon sig med den preussiske prinsen Fredrik. När Victorias svärfar dog år 1887 blev paret det enade Tysklands kejsare och kejsarinna, men bara i nittionio dagar, varefter Fredrik dog i strupcancer. Han efterträddes av deras äldste son Vilhelm, som senare skulle bli britternas fiende under första världskriget.

  • © Royal Collection

    1841

    föddes Edward, även kallad Bertie. Han gifte sig med den danska prinsessan Alexandra och blev senare svärfar till den norske kungen Haakon VII. Edward, som av sin mor ansågs vara slapp och håglös, blev ändå Storbritanniens kung år 1901.

  • © Royal Collection

    1843

    föddes Alice, kallad Lecky. Hon gifte sig med storhertigen Ludvig IV av Hessen.

  • Royal Collection

    1844

    föddes Alfred, kallad Alfie. Han gifte sig med den ryske tsarens dotter Marie, och år 1893 efterträdde han sin farbror som hertig av Sachsen-Coburg-Gotha.

  • © Royal Collection

    1846

    föddes Helena, som gifte sig med danske prins Kristian av Schleswig-Holstein.

  • © Royal Collection

    1848

    föddes Louise, som gifte sig med den skotske hertigen lord Argyll, som var brittisk vicekung i Kanada mellan åren 1878 och 1883. Louise var även känd som en duktig skulptör.

  • © Royal Collection

    1850

    föddes Arthur. Han gifte sig med den preussiska prinsessan Luise Margarete. Parets dotter Margareta gifte sig med den svenske prinsen Gustaf Adolf. Hon var mormor till Danmarks drottning Margrethe och farmor till Sveriges kung Carl XVI Gustaf.

  • © Royal Collection

    1853

    föddes Leopold, som gifte sig med den tyska prinsessan Helene av Waldeck. Dog endast trettio år gammal i blödarsjuka, en sjukdom som gick i släkten.

  • © Royal Collection

    1857

    föddes Beatrice. Hon gifte sig med den tyske prinsen Henrik av Battenberg. Under första världskriget ändrade släktens brittiska gren sitt namn till Mountbatten.

Läs också:

Kulturpersonligheter

Historiens största personligheter bar på obehagliga hemligheter

9 minuter
Kulturpersonligheter

Här är historiens odugligaste arvingar

6 minuter
Kulturpersonligheter

Sov i kista och bar död fladdermus som hatt

1 minut

Logga in

Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
Visa Dölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!

Nollställ lösenord.

Skriv in din e-postadress, så skickar vi anvisningar om hur du återställer ditt lösenord.
Ogiltig e-postadress

Kontrollera din e-post

Vi har skickat ett e-postmeddelande till med instruktioner om hur du återställer ditt lösenord. Kontrollera ditt skräppostfilter om meddelandet inte har kommit.

Uppge nytt lösenord.

Skriv in ett nytt lösenord. Lösenordet måste ha minst 6 tecken. När du har upprättat ditt lösenord blir du ombedd att logga in.

Lösenord behövs
Visa Dölj