Our website does not support Internet Explorer.

To get the best experience on our website and of our content, please use a more modern browser like Edge, Chrome, Safari or similar.

Utbrytarkungen: ”I början var jag hämmad av rädslan.”

Den 5 augusti 1926 tillbringar Harry Houdini en och en halv timme i en järnlåda i swimmingpoolen på Shelton Hotel i New York. Alla imponeras av bedriften, men det höll på att gå illa, anförtror Houdini en läkare som bevittnade dramat.

The Advertising Archives/Imageselect
© Vintage_Space/Imageselect

Harry Houdini

Levde: 1874–1926.
Nationalitet: Ungersk-amerikansk.
Sysselsättning: Utbrytarkung, skådespelare och trollkonstnär.
Civilstånd: Gift med Wilhelmina Beatrice Rahner, som var hans assistent.
Känd för: Houdini, vars riktiga namn var Erik Weisz, trollband i trettio år amerikanerna med sin förmåga att ta sig ur de mest komplicerade fängsel. Han lät sig till exempel begravas levande under 1,8 meter jord och hoppade från broar, bunden och iförd handklovar.

New York, USA, 5 augusti 1926

Till dr. W.J. McConnell*

Jag vill diktera detta nu, medan jag fortfarande har mina upplevelser och känslor i färskt minne.

Klockan är 17.10. Jag har sovit i en halvtimme och känner mig någorlunda väl till mods.

Inför det försök som du precis har bevittnat har jag i hemlighet genomfört två test. Jag kan berätta att den kista som du såg är gjord av Boyertown Casket Company.

Den är av galvaniserat järn och rymmer en halv kubikmeter luft.

*

McConnell studerade metoder som skulle hjälpa gruvarbetare vid ras. Han övervakade därför Houdinis framträdanden.

Det första testet skedde inte under vatten. Jag befann mig i kistan i en timme och tio minuter och mådde bra.

Den andra testet genomförde jag med en specialbyggd kista, som var helt lufttät. Jag stannade i kistan i en timme och tretton minuter. Jag mådde bra även den gången, även om jag var en smula kall.

Under det tredje testet – det som du bevittnade – misstänker jag att luften i rummet var syrefattig, för det var varmt inne i lådan redan innan de båda runda skivor som utgör låsmekanismen skruvades på.

Jag mådde inte särskilt bra alls.

I början var jag hämmad av rädslan för att det skulle inträffa en olycka. Men som du vet har jag många års träning bakom mig.

Jag har provat på att bli kastad i en flod i en försluten låda och att vara inspärrad i mjölkkannor i både två och tre minuter. Allt detta gör att jag alltid är i god fysisk form och ständigt upprätthåller en mycket god lungkapacitet.

”Jag var nervös, men det berodde på anspänning, inte på att jag var rädd”.
Houdini, 1926

Men under det här försöket började jag andas tungt efter omkring femtio minuter, och jag tvivlade för en stund på att jag skulle kunna klara av att vara instängd i en hel timme.

När det kändes bra bedömde jag att jag skulle kunna klara ytterligare tio minuter.

Det var då jag började flämta. Eftersom jag från tidigare försök tyckte mig komma ihåg att temperaturen var lägre vid fötterna än vid huvudet, lät jag mig glida en bit nedåt i lådan.

I förväg hade jag dessutom avtalat med mina medhjälpare att de då och då skulle skaka på lådan, eftersom jag utifrån dina rapporter kunde förstå att det skulle få luften i den att cirkulera.

Men under skakandet sköt lådan plötsligt upp mot ytan och det med en sådan kraft att jag var rädd att den skulle springa läck och att vattnet skulle forsa in och dränka mig.

Jag skulle inte ha haft en chans, om det hade inträffat, eftersom det – som du ju vet – tar mina medhjälpare åtskilliga minuter att få ut mig ur den farliga situationen.

Min assistent ringde för att tala om att jag nu befunnit mig under vattnet i en timme och tolv minuter.

Jag kände emellertid att min bröstkorg höjde och sänkte sig precis som den skulle, och beslutade mig för att härda ut i ytterligare femton minuter.

Vid den tidpunkten upptäckte jag att jag hade vatten under skuldrorna. Jag kände mig omkring och upptäckte att den näsduk som jag hade tagit med mig i lådan hade blivit våt.

Jag höll den våta näsduken mot munnen, i hopp om att det skulle ge mig mer luft. Inbillningens kraft hade en viss effekt, men bortsett från det hjälpte det inte.

Trots det fortsatte jag att pressa det våta tygstycket mot mina läppar, i väntan på att mina medhjälpare äntligen skulle släppa ut mig ur lådan.

Harry Houdini i New York den 7 juli 1912. Här visar han en av sina konster, då han iförd handklovar och fastspikad vid en låda skulle sänkas ner i New Yorks hamn.

© Everett Collection/Shutterstock

Jag såg gula prickar framför ögonen, när det gått en timme och tjugoåtta minuter. Av rädsla för att somna ansträngde jag mig för att hålla ögonen vidöppna.

Jag låg på rygg för att ta tyngden från mina lungor. Min vänstra arm låg över bröstet, och min vänstra skinka var pressad mot lådans sida.

På det sättet kunde jag hålla telefonluren mot örat utan att använda händerna. Jag bad min assistent att snart få upp mig.

Efter sammanlagt en timme och trettioen minuter kände jag den behagliga känslan av att trycket från vattnet lättade. Mina lungor rörde sig fortfarande som dragspel, men jag kände mig avslappnad.

När den första skivan togs bort, fick luftströmmen mig bokstavligt talat att lätta från lådans botten.

Jag är helt övertygad om att jag, om testet utförts någonstans där den galvaniserade järnlådan hade fyllts med frisk luft, hade kunnat stanna i femton eller tjugo minuter till.

Jag kan berätta att jag har tränat i tre veckor, och att mina lungor är i anmärkningsvärt gott skick.

Medan jag förberedde mig inför detta försök tog jag dagen före ett lavemang, medan jag på själva dagen åt endast mycket lätt.

Omkring klockan 10.25 intog jag lite fruktsallad och drack en halv kopp kaffe. Jag var nervös, men det berodde enbart på anspänning och inte på att jag var rädd.

Under de tre veckor då jag tränade, gick jag ner cirka fem kilo. För närvarande väger jag sjuttioett kilo. Vill du ha ytterligare information behöver du bara säga till.

Jag planerar att låta tillverka en låda med glaslock, och jag ska meddela sig så snart den är klar.

Jag vet att det arbete du utför är viktigt, och eftersom min kropp och min hjärna är tränad för händelser av just det slag som du sysslar med, står jag gärna till tjänst.

Fråga mig om vad som helst, det är mig ett nöje att svara.

Varma hälsningar och tillönskningar
Harry Houdini

Epilog

Harry Houdinis uppträdande i New York skulle bli ett av hans sista. Den 31 oktober avled utbrytarkungen till följd av en spräckt blindtarm efter en show i Detroit. Han fördes hem till New York i en bronskista, som ingått i ett av hans utbrytarnummer.

Läs också:

Kulturpersonligheter

Superfeminist rasar mot lättjefulla medsystrar

5 minuter
Kulturpersonligheter

Historisk snabbkurs: Vem var filosofen Rousseau?

4 minuter
Kulturpersonligheter

6 kända amerikaner – med rötterna i Sverige

4 minuter

Logga in

Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
Visa Dölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!

Nollställ lösenord.

Skriv in din e-postadress, så skickar vi anvisningar om hur du återställer ditt lösenord.
Ogiltig e-postadress

Kontrollera din e-post

Vi har skickat ett e-postmeddelande till med instruktioner om hur du återställer ditt lösenord. Kontrollera ditt skräppostfilter om meddelandet inte har kommit.

Uppge nytt lösenord.

Skriv in ett nytt lösenord. Lösenordet måste ha minst 6 tecken. När du har upprättat ditt lösenord blir du ombedd att logga in.

Lösenord behövs
Visa Dölj