Trött på Moulin Rouge: Dansare ville skapa egen show
Hon var tidens största cancan-stjärna i nöjespalatset Moulin Rouge i Paris. Men år 1895 tog hon en chansning och investerade alla sina pengar i en egen show. Nu ville hon bli magdansös.

Ljuset från stjärnhimlen av gaslyktor glimmar från taket i stora salen på Moulin Rouge.
Orkestern spelar upp en vild galopp och champagnen bubblar i gästernas glas. På scenen virvlar cancan-dansarna runt under sorglösa tjut.
En dansös, som kallas La Goulue (den giriga), hoppar fram mot de främre publikraderna och lyfter det ena benet i en kokett spark som slår hatten av en manlig åskådare. De som sitter runt omkring tar själva av sig sina hattar och kastar upp dem i luften i ren förtjusning.
La Goulue hjular på scenen och försvinner för ett ögonblick i ett moln av spetsprydda kjolar. Till slut böjer hon sig framåt med ryggen mot publiken, så att kjolen glider upp över nacken och blottar sidenmameluckerna.
Ögonen på männen håller på att falla ur sina hålor, och när åskådarna får syn på det lilla hjärtat hon satt fast på rumpan jublar de högt.
Året är 1890, och det vågade nöjes-etablissemanget Moulin Rouge firar sin halvårsdag. Cancan-dansen är dragplåstret som lockar många av de förnäma herrarna i staden. De vill se vackra kvinnor lyfta på kjolarna för att visa ben och underkläder.
Den sensuella showdansen var en vidareutveckling av den vilda och osedliga dans som 60 år tidigare spontant vuxit fram i Paris arbetarkvarter.
Stadens fattiga behövde någonstans att roa sig, och de samlades i enkla danslokaler där män och kvinnor umgicks såväl på dansgolvet som i lokalens dunkla vrår.