Tretton odödliga sista ord

Människors avskedsord har alltid fascinerat eftervärlden – men när orden yttras av till exempel kungar och kejsare kan de leda till både inbördeskrig och konspirationsteorier.

Människors avskedsord har alltid fascinerat eftervärlden – men när orden yttras av till exempel kungar och kejsare kan de leda till både inbördeskrig och konspirationsteorier.

Musée d'Art Roger-Quilliot & Jonas Sjöwall Haxø

1. ”Till den starkaste”

Alexander den store var en av historiens största härförare. Redan vid 25 års ålder hade han erövrat ett enormt rike, som sträckte sig från Makedonien i väster till dagens Pakistan i öster.

Alexander firade sina senaste segrar med en stor fest år 323 före Kristus, men kort tid senare drabbades han av svår feber. Efter att ha varit sjuk i tio dagar, möjligen i malaria, avled den store fältherren den 10 juni. På sin dödsbädd omgavs han av sina mest framstående generaler, de så kallade diadokerna, som frågade vem hans enorma rike skulle gå till. Alexander svarade undvikande: ”Till den starkaste!”

Denna byst föreställer Alexander den store strax innan han dog. Det är en kopia av den ursprungliga bysten från 200-talet före Kristus.

© Urek Meniashvili & Shutterstock

Alexander kan dock även ha sagt ”Till Kraterus!” – som var namnet på en av hans bästa generaler. På forngrekiska är orden snarlika varandra, och den svage kungen kan ha mumlat, eller så missförstod de äregiriga generalerna honom med flit.

Under alla omständigheter ledde orden – och generalernas maktambitioner – till ett 40 år långt inbördeskrig, då det enorma imperiet splittrades i flera delar. Den som kom närmast att bli en arvtagare till Alexander blev Seleukos I. Han tog kontroll över ett stort område, som omfattade bland annat dagens Iran och Irak, och skapade det seleukidiska riket.

Arkimedes liv är utförligt beskrivet i källor från antiken, men de flesta skrevs efter uppfinnarens död.

© Musée d'Art Roger-Quilliot

2. ”Rubba inte mina cirklar!”

Greken Arkimedes var en av antikens största matematiker och uppfinnare. När romarna år 212 före Kristus belägrade hans hemstad Syrakusa, användes hans maskiner mot invasionsstyrkan.

Trots Arkimedes uppfinningsrikedom föll den sicilianska staden. De romerska soldaterna hade fått uttryckliga order om att ta den berömde matematikern till fånga, och inte döda honom, men Arkimedes vägrade att följa med. Han var i full färd med att lösa en matematisk gåta, som han ritat upp i sanden, och ska ha utbrustit: ”Rubba inte mina cirklar!”.

Till slut förlorade en soldat tålamodet och högg ner den 75-årige Arkimedes.

Det är fortfarande oklart om Vilhelm II:s död var en olyckshändelse eller ett mord.

© Ridpath's Universal History, Copyright 1895, Section XII, page 644

3. ”Skjut, Walter, skjut, i djävulens namn!”

Vilhelm II regerade England åren 1087–1100. Hans regeringstid var blodig, och kungen kallades Vilhelm den röde, eftersom han gett order om att hans kusin efter ett misslyckat kuppförsök skulle få ögonen utstuckna och testiklarna avskurna.

Kungens regim fick ett abrupt slut den 1 augusti 1100, då han var ute och jagade tillsammans med adelsmannen Walter Tirel. De fick syn på en hjort, och Vilhelm ropade: ”Skjut, Walter, skjut i djävulens namn!”

Tirel träffade inte hjorten, utan olyckligtvis hamnade hans pil i stället i kungens bröstkorg.

Samtidens präster hävdade att dödsfallet var Guds dom över en brutal regent. Det tvivlar historikerna starkt på. Walter Tirel var känd för sin skicklighet som skytt, så det kan ha rört sig om ett överlagt mord.

Nostradamus baserade sina förutsägelser på historiska paralleller, och ville därför inte kallas profet.

© AKG Images/Imageselect & Shutterstock

4. ”I morgon, vid soluppgången, kommer jag inte längre att vara här.”

Michel de Nostre-Dame, mer känd som Nostradamus, är berömd för sina 942 kryptiskt formulerade profetior. Huruvida de var korrekta eller ej är än i dag en omdiskuterad fråga, men åtminstone en av hans spådomar gick i uppfyllelse.

Den 1 juli 1566 förkunnade Nostradamus för sin sekreterare: ”I morgon, vid soluppgången, kommer jag inte längre att vara här!”

Morgonen därpå hittades den 62-årige spåmannen död bredvid sin säng. Han hade lidit av gikt hela livet, och det utvecklades till ödem (vätskeansamlingar i kroppen), som till slut tog livet av honom.

Efter Tycho Brahes död använde hans elev Johannes Kepler sin läromästares resultat för att revolutionera astronomin.

© Leemage/Getty Images

5. ”Måtte jag inte ha levt förgäves”

På kvällen den 13 oktober 1601 kunde den 54-årige danske astronomen Tycho Brahe plötsligt inte urinera. Flera dygn av smärta följde, och sin sista natt i livet upprepade den febrige Brahe gång på gång: ”Måtte jag inte ha levt förgäves.”

Oron visade sig vara obefogad, för Brahes assistent Johannes Kepler gav 26 år senare ut ”Rudolfinska tabellerna” – Keplers epokgörande lagar för planeternas banor, som byggde på Brahes observationer.

År 2010 visade en undersökning av Tycho Brahes skelett att han dog av en urinvägsinfektion.

Ned Kelly stred i en tung metallrustning, som skyddade mot gevärseld. Polisen fällde Kelly genom att skjuta honom i benen.

© State Library Victoria/Chensiyuan & Shutterstock

6. ”Sånt är livet”

Ned Kelly var son till en irländsk straffånge och blev föräldralös redan som tolvåring. Han gick snabbt i faderns fotspår och livnärde sig som kringströvande rånare i den australiska bushen. Kelly var en nagel i ögat på de brittiska kolonialmyndigheterna, men efter två år som laglös greps han 1880 och dömdes till döden för mordet på en polismästare.

På vägen till galgen den 11 november 1880 hörde en journalist från tidningen Melbourne Herald hur Kelly nonchalant konstaterade: ”Sånt är livet”.

Ned Kelly dog som en förbrytare, men hans upproriskhet och djärvhet gjorde honom till en australisk nationalsymbol.

När Marie-Antoinette 1793 fördes till schavotten hade åren i fångenskap tärt kraftigt på hennes hälsa.

© Musée Carnavalet

7. ”Förlåt mig, herrn, det var inte med flit”

Sommaren 1789 rullade revolutionen fram över Frankrike, och efter tre år beslutade nationalförsamlingen – landets nya styrande organ – att monarkin skulle avskaffas. Det tidigare regentparet Ludvig XVI och Marie-Antoinette, fängslades och åtalades för förräderi.

Tiden i fängelse tog hårt på den 38-åriga drottningen, som hela sitt liv hade levt i samhällets absoluta toppskikt. Det var en försvagad, sjuk och gråhårig Marie-Antoinette som infann sig till sin rättegång, där hon dömdes till döden för kontrarevolutionär verksamhet och högförräderi mot revolutionen. Bevisningen var svag, och drottningen utsågs till syndabock.

På morgonen den 17 oktober 1793 fördes drottningen till schavotten. Trots det öde som väntade höll Marie-Antoinette fast vid sitt goda uppförande in i det sista. När hon råkade trampa bödeln på tårna stammade hon fram: ”Förlåt mig, herrn, det var inte med flit”.

Kort därefter miste drottningen huvudet i giljotinen.

Omkring 17 000 personer avrättades i giljotinen under franska revolutionen.

© Shutterstock

Fler avskedsord från giljotinen

8. ”Jag har dödat en man för att rädda hundratusentals”

Charlotte Corday, som mördade revolutionsledaren Jean-Paul Marat.

9. ”Visa folket mitt huvud. Det är värt att se på”

Georges Danton, en av revolutionens ledare. Han hamnade själv i giljotinen, när han blev impopulär hos de nya revolutionsledarna.

Med mer än 30 000 stupade och sårade var slaget vid Spotsylvania Court House ett av de blodigaste under amerikanska inbördeskriget.

© Henry Groskinsky/Getty Images

10. ”De kommer inte att kunna träffa en elefant därifrån”

Nordstatsgeneralen John Sedgwick var respekterad av både vänner och fiender, och han var känd för att ha en kamratlig relation till sina soldater, som kärleksfullt kallade honom för ”Uncle John”.

Men den 50-årige generalen mötte sitt öde den 9 maj i 1864 under slaget vid Spotsylvania Courthouse, där hans uppgift var att testa Sydstaternas flank. När Sedgwick såg att hans män hade tagit skydd för fiendens skarpskyttar, som befann sig omkring 900 meter bort, hade han emellertid endast förakt tillövers.

Sedgwick rörde sig genom den öppna terrängen och sa: ”Män som duckar för enstaka kulor? Jag skäms för er. De kommer inte att kunna träffa en elefant därifrån.”

Några sekunder senare trängde en kula in i generalens huvud strax under vänster öga.

Sedgwick var den högst rankade unionssoldaten som stupade i det amerikanska inbördeskriget.

Rodgers avrättades av fem frivilliga, som tilldelades varsitt gevär och fick 75 dollar för besväret.

© buzzfuse.net & Shutterstock

11. ”Min sista önskan är … en skottsäker väst”

James W. Rodgers arbetade som säkerhetsvakt vid en urangruva i delstaten Utah i USA, när han 1957 sköt ihjäl en kollega. Under rättegången försvarade Rodgers sig med att han varit sinnesförvirrad i gärningsögonblicket, eftersom han led av syfilis. Det visade sig dock att han och kollegan haft ett våldsamt gräl om vilket som var det bästa sättet att underhålla en grävmaskin.

Rodgers dömdes till döden och valde att domen skulle verkställas genom arkebusering. När han den 30 mars 1960 leddes ut till sin avrättning sa han, med glimten i ögat: ”Min sista önskan är … en skottsäker väst.”

Hans önskan uppfylldes inte, men James W. Rodgers blev den siste som avrättades i USA, innan högsta domstolen avskaffade dödsstraffet. Det återinfördes 1976.

© Pa/PA Images/Ritzau Scanpix

12. ”Jag är trött på det”

Winston Churchill är känd som Storbritanniens okuvlige premiärminister, som höll britternas moral uppe under kriget mot Nazityskland, men han tilldelades även Nobelpriset i litteratur och utsågs till amerikansk hedersmedborgare.

Även efter att han i slutskedet av andra världskriget röstats bort som premiärminister fortsatte han oförtrutet som ledare för det konservativa partiet, och 1951–55 var han åter premiärminister. Efter det började han dra sig undan från det offentliga livet. Churchills hälsa försämrades kraftigt, inte minst efter att ett slaganfall 1953 gjort honom partiellt förlamad i ena sidan.

Churchill fortsatte verka som politiker ända fram till 1964, då han var 89 år gammal, men han lämnade sällan sitt hem och led av demens. När han 1965 drabbades av sitt fjärde slaganfall var det uppenbart att han inte hade långt kvar. Han stammade fram:

”Jag är trött på det”, till sin familj. Efter det föll han i koma, och vaknade aldrig igen.

Karl Marx dog som en fattig man och hann aldrig se sina idéer spridas över världen.

© Shutterstock

13. ”Sista ord är för idioter, som inte har sagt tillräckligt.”

Den tyske filosofen och författaren Karl Marx hade vigt sitt liv åt att formulera den kommunistiska läran och sprida den. Trots otaliga publicerade artiklar och böcker tillbringade Marx sina sista år som en sjuk, fattig och vresig gammal man.

När den 64-årige filosofen 1883 låg på sin dödsbädd med kronisk bronkit, frågade hans hushållerska om han ville säga några sista ord, men Marx fräste bara irriterat:

”Sista ord är för idioter, som inte har sagt tillräckligt.”

Efter Marx död ökade intresset för kommunismen, och i stora delar av världen fick hans tankar en enorm betydelse.