I The Hobbit möter huvudpersonen Bilbo en kraftig person vid namn Beorn som kan förvandla sig till en enorm björn. Idén hade språkprofessorn Tolkien hämtat från fornnordisk mytologi. I den isländska Hrólfs saga kraka dyker Bödvar Bjarki upp i skepnad av en björn mitt i ett viktigt fältslag, precis som Beorn gör. Föreställningen kallades i det forna Norden för hamnskifte.
Tolkiens drake Smaug har också många likheter med den drake som beskrivs i det fornengelska kvädet Beowulf, en dikt som främst utspelar sig i Skandinavien.
Den tydligaste parallellen till den fornnordiska mytvärlden är namnen på Tolkiens dvärgar. I The Hobbit är dvärgarnas namn – och namnet på trollkarlen Gandalf – hämtade från en lista med just dvärgnamn i dikten Hávamál från Den poetiska Eddan, en samling med fornnordiska guda- och hjältedikter.
När Frodo inte orkar kämpa på med ringen längre är det Sam som håller ut. Bild från Sagan om konungens återkomst (2003).
Skapade egna språk
John Ronald Reuel Tolkien föddes i Bloem-fontein, Sydafrika 1892. Hans far hade fått jobb där och flyttat dit med sin hustru Mabel. På grund av den unge Tolkiens hälsa återvände hans mor med honom till England 1895. Meningen var att fadern skulle följa efter, men han blev sjuk och avled. Tolkiens mor hyrde en bostad i den lantliga orten Sarehole där de bodde i fyra år. Det var här som Tolkien lärde sig att läsa, samtidigt som hans mor undervisade honom i språk.
Redan som barn började Tolkien skapa egna fantasispråk, något som han fortsatte med under resten av sitt liv. Ett avgörande intryck gjorde Andrew Langs böcker som presenterade en hel värld av folksagor och myter. Den unge Tolkien upplevde tiden i Sarehole som en idyll, men några år in på 1900-talet avled hans mor av diabetes, vilket han beskrivit som den största katastrofen
i sitt liv.
Ett par år senare träffade han Edith Bratt som blev hans stora kärlek. Studierna gick bra och han fortsatte att intressera sig för språk – inte bara latin och grekiska, utan även forn- och medeltidsengelska, gotiska, finska och fornisländska. Han förälskade sig i gamla dikter och lade mycket pengar på att köpa språkvetenskapliga böcker.
Ringens sällskap med Gandalf i spetsen.
1910 fick Tolkien ett stipendium för att läsa litteratur och sedan jäm-förande språkhistoria vid Exeter College i Oxford. Trots att första världskriget utbrutit fick Tolkien slutföra sina studier. Först 1916, efter att han gift sig med Edith, sändes Tolkien till skyttegravskriget vid Somme.
Påverkad av kriget
Där förlorade han många kamrater under striderna men drabbades själv av skyttegravsfeber (ett slags fläcktyfus) och skickades hem. Krigsupplevelserna påverkade Tolkien djupt och kan spåras i flera av hans berättelser. Där skildras krigets fasor, men också vänskapen mellan soldaterna och exempel på hjältemodiga insatser.
Efter kriget flyttade paret Tolkien till Oxford, där han jobbade som privatlärare och för The Oxford English Dictionary. 1920 fick han en tjänst som lektor
i engelska vid universitetet i Leeds.
Efter fyra år befordrades han till professor och undervisade då även i fornisländska. 1925 fick han en ny tjänst som professor i fornengelska vid Pembroke College i Oxford. Tjugo år senare erbjöds han en professur i engelska språk och litteratur vid Merton College i samma stad, en tjänst han innehade fram till sin pension 1959.
Undervisade om Beowulf
Hans vetenskapliga produktion var inte lika stor som hans litterära. En av hans mest berömda akademiska meriter var en föreläsning om dikten Beowulf där han betonade diktarens roll istället för att jämföra skildringen med historiska händelser. Den ses ofta som ett startskott för den moderna Beowulf-forskningen.
Paret Tolkiens gravsten på kyrkogården Wolvercote Cemetery i Oxford.
Tolkien själv var mer en berättare än en forskare även om hans litterära verk också är förknippade med hans akademiska karriär. Medeltida dikter och sagor var vid sidan om döda språk hans största passion.
Startskottet för hans sagovärld kan spåras till dikten The Voyage of Éarendel the Evening Star som han skrev 1914. Den karaktär som nämns i dikten kom senare att utvecklas till Eärendil, vilken bland annat förekommer i Sagan om ringen.
Skrev Bilbo på tomt ark
Tolkien skrev många dikter och berättelser men var perfektionist och bearbetade dem ständigt. Början till hans första litterära verk kom när han en dag rättade skrivningar och fann att ett ark lämnats in blankt. På det skrev han: ”In a hole in the ground there lived a hobbit.”
Fröet till en saga hade därmed slagit rot och mot slutet av 1932 hade han ett färdigt manus som han lät ett par vänner läsa, bland dem fanns författaren C S Lewis.
The Hobbit (som hette Bilbo i svensk översättning) publicerades 1937 och blev en stor succé. I berättelsen finns tydliga spår av äldre folksagor, språk och dikter. Förlaget önskade en uppföljare men Tolkien ville istället publicera Silmarillion, en samling historier om den värld han arbetat med ända sedan sin ungdom.
Det manuset antogs inte och förlaget insisterade på en uppföljare till Bilbo. Tolkien påbörjade då ett arbete som det tog honom tolv år att fullborda. The Lord of the Rings (Sagan om ringen på svenska) var färdig 1949 och trycktes i tre delar under åren 1954–55.
Allvarligare uppföljare
Även om det rörde sig om en fortsättning på Bilbo blev den nya boken mer allvarstyngd och införde material från hans egen föreställningsvärld. Därför kände sig Tolkien tvungen att skriva om delar av sin första bok.
Exempelvis berättas i första utgåvan om en ring som gör dess bärare osynlig, men i den bearbetade utgåvan från 1951 överensstämmer Bilbo bättre med skildringen i Sagan om ringen av en dominant och destruktiv härskarring.
Böckerna gjorde att Tolkien mot sin ålders höst blev berömd, men han övergav aldrig sin förkärlek för det rustika och enkla. Hans hjärta klappade fortfarande för forntida språk, den katolska tron, naturen och den engelska landsbygden.
Tolkien avled 1973, 81 år gammal. Två år tidigare hade Edith gått bort och på deras gravsten kan vi läsa Beren och Luthien, namnen på ett kärlekspar i en av hans berättelser.
Tolkien färdigställde aldrig sina stora arbeten med äldre historier från den fiktiva världen. Det skulle dröja till 1977 innan Silmarillion publicerades, redigerad av hans son Christopher Tolkien. Totalt har ett tjugotal böcker av Tolkien publicerats efter hans död.
Sagan om ringen och Bilbo hör till de bäst säljande böckerna i världshistorien: totalt har de sålts i över 250 miljoner exemplar.