De berömda figurerna i J.R.R. Tolkiens ”Ringarnas herre” har en speciell anknytning till universitetet i Oxford, och den kan du lära dig mer om i punkt tio. 

© Imperial War Museums/Wikipedia & Corbis/Polfoto

Tio historiska berömdheter från universitetet i Oxford

Elituniversitetets tjusiga salar har i nästan tusen år hyst en lång rad stora historiska personer, men Oxfords största begåvningar stod i en klass för sig.

27 juni 2019 av Simon Staffeldt Schou

1. Författare slog sina studiekamrater

”Det har funnits två stora vändpunkter i mitt liv”, skrev den irländske författaren två år före sin död. ”När min far sände mig till Oxford, och när samhället satte mig i fängelse.” 

Oxford University spelade en avgörande roll i Oscar Wilde (1854–1900) liv; det var där han träffade sin blivande älskare, lord Alfred Douglas. År 1898 dömdes författaren till två års fängelse för homosexualitet.

Trots samtidens strängt viktorianska normer försökte Wilde aldrig dämpa sin utsvävande livsstil. 

Under studietiden i Oxford prydde han sitt rum med påfågelfjädrar och blommor, och drog till sig uppmärksamhet med sitt långa hår. Som tur var hade han en kraftig fysik och kunde försvara sig mot bland annat fyra andra studenter som en dag försökte förstöra hans rum. 

Wilde sparkade en av dem nedför trappan, slog en annan så att han tappade luften och bar ut de båda andra.

I Oxford fick Wilde ett prestigefullt pris för sina dikter och tog examen med toppbetyg. ”Mina lärare var förstummade”, skrev han till en vän. ”Den vanartige gossen blev godkänd!”

Oscar Wilde väckte stor uppmärksamhet på universitetet med sitt långa hår och sin pråliga klädstil. 

© Getty/AOP

2. Rebellisk filosof studerade i Oxford

John Locke (1632–1704)studerade vid Christ Church College vid University of Oxford, och fick den utbildning som skulle göra honom till en av de mest kända och inflytelserika brittiska filosoferna.

År 1683 förpassades Locke i exil till Nederländerna sedan han misstänkts för att ha deltagit i en komplott mot kung Karl II. 

Inget tyder på att Locke var inblandad i upproret men han dolde aldrig att han sympatiserade med revol­törerna. En av Lockes teser var just att folket ska ha rätt att avsätta sina makthavare.

Filosofens politiska idéer fick senare stort inflytande på bl.a. den amerikanska författningen.

3. Ekonomiskt geni hånade sin skola

Adam Smith (1723–90) anses vara en av historiens främsta ekonomiska tänkare. Han var synnerligen intelligent och skrevs in vid universitetet redan vid fjorton års ålder. Smith var emellertid inte särskilt imponerad av nivån på utbildningen.

”Vid University of Oxford ids de flesta föreläsare inte ens låtsas att de undervisar”, skrev han senare om sina studieår.

4. Köpte sig ära 

Rupert Murdoch (1931–) läste bland annat politik och ekonomi i Oxford innan han återvände hem till Australien. Där tog han över familjens tidningsföretag och byggde upp ett världsomspännande medieimperium.

År 1990 donerade han en stor summa pengar till Oxford och fick bland annat en professur i sitt namn, vilket väckte en hel del kritik efter en skandal om telefonavlyssning som avslöjades år 2011.

Enligt tidskriften Forbes Magazine är Murdoch 109:e rikast i världen.

© Corbis/Polfoto

5. Bibelöversättning ledde till kättarbålet

William Tyndale (ca 1493–1536) blev känd som en av de ledande personerna under 1500-talets protestantiska reformation. 

Han var starkt influerad av den tyske munken Martin Luther och översatte Bibeln direkt från hebreiska, och grekiska originaltexter till engelska, så att även ”drängen som kör plogen” skulle kunna förstå den. 

Kyrkan betraktade William Tyndales översättningar som kätteri och lät år 1535 arrestera honom. Han dömdes till strypning och att brännas på bål. 

Men Tyndales arbete var inte förgäves – cirka nittio procent av den berömda King James Bible består av hans översättningar. Hertford College har låtit installera ett glasporträtt av Tyndale som en hyllning till sin berömde elev.  

6. Historiker hjälpte araberna

T.E. Lawrence (1888–1935) studerade historia i Oxford och fick bland annat toppbetyg för en avhandling om riddarborgar i Syrien. 

Lawrence kände Mellanöstern väl och värvades under första världskriget av brittiska armén för att organisera ett arabiskt uppror mot de osmanska styrkorna. 

Efter kriget gav Lawrence av Arabien ut en färgstark självbiografi och blev därigenom en riktig världskändis.

7. Oxford vände Thatcher ryggen

Margaret Thatcher (1925–2013) är bara en av totalt 26 brittiska premiärministrar som fått sin utbildning i Oxford. 

Thatcher antogs inte vid sin första ansökan till kemistudier, men när en annan sökande plötsligt lämnade återbud fick hon platsen år 1943 och skaffade sig en bachelorexamen.

Det sägs att Margaret Thatcher var mer stolt över att ha blivit den första brittiska premiärministern med natur­vetenskaplig bakgrund, än att ha blivit den första kvinnliga premiärministern.

Thatcher var stolt över sin bakgrund i Oxford men blev mycket impopulär hos både lärare och studenter på universitetet. Orsaken var hennes mycket hårdhänta ekonomiska politik som på 1980-talet ledde till drastiska nedskärningar i undervisnings- och forskningsbudgeten. 

Hon var den enda Oxfordutbildade brittiska premiärministern efter andra världskriget som aldrig utnämndes till hedersdoktor; lärare och studenter röstade emot.

Redan under studietiden ägnade sig Thatcher åt politik och blev ordförande i Oxfords konservativa studentförening. 

© Corbis/Polfoto

8. Britterna skulle styra världen

Den unge prästsonen Cecil John Rhodes (1853–1902) hade en stor dröm: att få studera i Oxford. Men som 16-åring tvingades den blivande affärsmannen, politikern och imperialisten att flytta till den brittiska kolonin Sydafrika på grund av tuberkulos. 

Medan Cecil kämpade för att etablera sig som farmägare och diamantjägare fortsatte han att drömma, och år 1873 hade han tjänat så mycket på diamanthandel att han kunde resa till England och skriva in sig vid Oriel College i Oxford.

Under sina studier blev Rhodes särskilt inspirerad av författaren John Ruskins föreläsning om den brittiska imperialismens storhet. Enligt Ruskin var det Storbritanniens plikt som stormakt att erövra och civilisera resten av världen. Idén om brittisk storhet fick fäste hos Rhodes. 

När han efter studierna återvände till Afrika ägnade han större delen av livet åt att utöka både det brittiska imperiet och det anglosaxiska in­flytandet i Afrika.

”Jag är övertygad om att vi är den mest ädla rasen i världen och ju mer av världen vi erövrar, desto bättre kommer det att bli för mänskligheten”, skrev Rhodes.

Enligt vissa källor var han så uppfylld av sin vision att han planerade att grunda en hemlig organisation – inspirerad av frimurarna – som skulle lägga hela världen under brittiskt styre.

Även universitetet i Oxford spelade en viktig roll i Cecil Rhodes ambitioner om världsherravälde.

Till exempel skrev han i sitt testamente att det skulle skapas ett så kallat Rhodes-legat som gav unga, begåvade utlänningar möjlighet att studera i Oxford. Därmed hoppa­des han att de skulle skolas att tjäna imperiet på bästa sätt.

”Oavsett vartåt du blickar kommer det att sitta en Oxford-man i det allra högsta trädet”, skrev Rhodes.

Cecil Rhodes var särskilt intresserad av att skicka unga amerikaner till Oxford så att han kunde bilda en grupp av ”filosofikungar”. Elitstudenterna skulle så småningom se till att Nordamerika åter kom att ansluta sig till det brittiska imperiet. 

För Rhodes gick ekonomiska och imperialistiska ambitioner hand i hand; han skapade både en för­mögenhet och nya brittiska kolonier.

© Mary Evans/Scanpix

9. Geni vände Oxford ryggen

Stephen Hawking (1942–) insöp Oxford med modersmjölken. Båda hans föräldrar hade studerat i Oxford och i hemmet var det ofta knäpptyst runt middagsbordet eftersom alla läste böcker.

Den blixtrande intelligente Stephen började studera fysik och kemi i Oxford när han var sjutton år men blev uttråkad eftersom undervisningen var ”löjligt enkel”.

Hawking gick ut med toppbetyg år 1962 men till föräldrarnas stora förtret fortsatte han sin utbildning och senare sitt yrkesliv vid universitetet i Cambridge, Oxfords bittra rival. 

Här specialiserade han sig på bland annat svarta hål och gjorde sig så småningom ett namn som en av världens främsta fysiker.

10. Gollum föddes på universitetet 

J.R.R. Tolkien (1892–1973)

– författare till romantrilogin Ringarnas herre – är en av Oxfords mest berömda elever. Han studerade språk och litteratur och avslutade sin utbildning med högsta betyg år 1915. 

Kort därefter blev han inkallad till krigstjänst och sändes till skyttegravarna i Frankrike. Till skillnad från många av sina vänner och studiekamrater överlevde Tolkien, men nästan hela hans bataljon utplånades. 

Krigets fasor gjorde djupt intryck på den unge Tolkien och inspirerade honom till flera av hans böcker. Några år efter kriget återvände han till Oxford som professor i anglosaxiska, och under den perioden skrev Tolkien klassikerna Bilbo: En hobbits äventyr och de två första delarna av Ringarnas herre

Samtidigt var han djupt engagerad i egna studier av bl.a. fornengelska, germansk och fornnordisk mytologi, och hämtade där inspiration till flera av sina berömda fantasifigurer. Tolkien lämnade inte Oxford förrän han pensionerades 1959.

Universitetet i Oxford har fostrat många inom det brittiska imperiets elit, och du kan följa med bakom universitetets fasader, där dess historia rymmer mörka kapitel späckade med brutala mord och blodiga konflikter här

Läs mer

G.R. Evans: The University of Oxford: A New History, I.B. Tauris, 2013. Peter Sager: Oxford and Cambridge: An Uncommon History, Thames and Hudson, 2005. Annie Bullen: Oxford Colleges, Pitkin Publishing, 2008. 

Kanske är du intresserad av...