År 1888 hyrde den nederländske målaren Vincent van Gogh ett hus i franska Arles för att starta en konstnärskoloni.
Dessförinnan hade den unge mannen i många år försökt sig på att arbeta som bland annat lärare och kristen missionär, men hans svaga nerver och våldsamma humör gjorde det svårt för honom.
År 1880 beslutade den rastlöse van Gogh att satsa på en karriär som konstnär. Han målade praktiskt taget dygnet runt, men sålde inga verk och levde i armod.
Konstnärskolonins första medlem var fransmannen Paul Gauguin. Männen arbetade tillsammans i två månader, men det slog ofta gnistor mellan dem och under ett raserianfall i december 1888 drog van Gogh fram en rakkniv med vilken han hotade Gauguin.
Därefter skar han plötsligt av en del av sitt eget vänsteröra. Enligt en berättelse gav han dagen därpå örat till en prostituerad.