Einstein rökte bara fimpar
Albert Einstein (1879–1955)
Den tyske fysikern Albert Einstein blev turligt nog känd för sina vetenskapliga bedrifter – och inte för sina egenheter. En av hans manier var hans ovana att plocka cigarettfimpar från marken.
På det viset kringgick han sin läkares förbud mot piprökning. Han gav sig också ut med sin segelbåt under vindstilla dagar för att njuta av utmaningen.
Och så gav han sin åttaårige sonson en två timmar lång föreläsning om såpbubblornas egenskaper.
En dag gick Einstein vilse. Han ringde då anonymt till sin sekreterare och bad om sin egen adress. När hon vägrade lämna ut den fick han ge sig och berätta vem han var. Han bönföll henne att inte berätta om samtalet – något hon måste ha glömt ...
Politiker skolkade från parlamentet
John Mytton (1796–1834)
Han levde bara i 38 år men den brittiske adelsmannen John Mytton hann ändå slösa bort hela familjeförmögenheten – en rikedom grundlagd på 1500-talet.
En av hans överklassfasoner lär ha varit att han gett order om att få sig tillsänt tre tunnor portvin när han studerade på universitetet i Cambridge.
Mytton slutförde aldrig sin utbildning men det hindrade honom inte från att ställa upp i parlamentsvalet – han ”köpte” sina väljare med tiopundssedlar. Trots att Myttons plats i parlamentet hade kostat honom en förmögenhet, blev hans karriär en av de minst framgångsrika.
Han deltog bara i ett enda parlamentsmöte där han deklarerade att lokalen var för varm, och gick därifrån. År 1831 fängslades Mytton på grund av obetalda skulder. Han dog bakom galler tre år senare.
Adelsdam höll tiggare fången
Elisabeth de Meuron (1882-–1980)
Den schweiziska adelsdamen Elisabeth de Meuron ansåg att hon hade särskilda rättigheter. Hon parkerade till exempel sin bil där det passade henne. Om polisen protesterade deklarerade hon bara att ”bilen står kvar där den står”.
När en man en dag satte sig på Meuronfamiljens plats i kyrkan bad hon honom iskallt att flytta på sig: ”När vi möts i himlen kommer vi att vara lika, till dess får vi upprätthålla ett visst mått av disciplin.”
Vid ett annat tillfälle greps en fattig kvinna när hon försökte stjäla frukt från Elisabeths fruktträd. Straffet kom omedelbart.
Elisabeth låste in kvinnan på sitt slott och när hon anklagades för olovligt frihetsberövande av kvinnan – av Elisabeth omnämnd som ”den tokiga lilla tiggarkvinnan” – letade hon upp ett dokument från medeltiden där det stod att slottsägaren hade rätt att utdöma straff i mindre ärenden.
Elisabeth kom undan med böter och en snabb lektion i modern straffrätt.
Hertig med storhetsvansinne
Alexander Hamilton (1767–1852)
I alla biografier om den skotske hertigen Alexander Hamilton är det en sak som återkommer: Han var extremt stolt över att härstamma från James Hamilton – en hertig som på 1500-talet hade lovats den skotska tronen men blivit lurad.
Över 200 år senare hade Alexander Hamilton fortfarande inte givit upp kampen om tronen utan ansåg att han var den rättmätige kungen av Skottland.
Hamilton blev aldrig kung. Han bestämde emellertid att hans begravning ändå skulle bli värdig en regent. Först lät han bygga ett nästan 40 meter högt mausoleum.
Sedan betalade han en förmögenhet för en egyptisk sarkofag som Hamilton hade tänkt att hans mumifierade lik skulle placeras i. När sarkofagen anlände visade det sig dock att den var alldeles för liten för Hamilton eftersom den hade tillhört en egyptisk prinsessa.
På sin dödsbädd bad han därför familjen att de skulle trycka ihop honom i den lilla sarkofagen när han lämnat jordelivet. Det hjälpte dock inte och det sägs att en inkallad mumieexpert tvingats såga av fötterna på liket för att det skulle få plats.
Förälskade sig i en duva
Nikola Tesla (1856–1943)
På livets höst började den serbisk-amerikanske vetenskapsmannen Nikola Tesla att tala med duvor. Han besökte dem i parken varje dag och om någon var skadad tog han med den hem och vårdade den tills den var frisk igen.
Om sin förkärlek för duvor sade Tesla själv: ”Jag har matat tusentals duvor i många år men det var särskilt en som fascinerade mig. En vacker fågel, vit med grå spetsar på vingarna. Den duvan var annorlunda. Det var en hon. Jag behövde bara tänka på att kalla på henne så kom hon flygande. Jag älskade duvan som en man älskar en kvinna. Och hon älskade mig. Så länge jag hade henne, fick mitt liv en mening.”
Geolog åt solkungens hjärta
William Buckland (1784–1856)
Som en del av ett experiment bestämde sig den brittiske geologen William Buckland för att smaka på alla djurarter. Hans förhoppning var att upptäcka nya ätbara och välsmakande djur som kunde förbättra befolkningens kost.
Hans hem gjordes om till en zoologisk trädgård och de flesta djur slutade sina dagar i Bucklands kastruller.
Vid stora middagar serverades hans gäster till exempel rostad åkersork, krokodilbiffar, piggsvin eller hundvalpar. Vissa djur föll dock inte geologen i smaken – spyflugor och mullvad smakade enligt Buckland värst av allt.
Vid en middagsbjudning, där Buckland var en av gästerna, visade värden upp en dyrbar skatt: Den franske solkungen Ludvig XIV:s balsamerade hjärta.
Enligt värden hade han köpt hjärtat av franska revolutionärer som slagit sönder kungens grav och stulit organet. Bucklands reaktion var blixtsnabb: ”Jag har ätit många märkliga saker men aldrig en konungs hjärta”, sade han. Strax därefter köpte han hjärtat och åt upp det.
Irländsk poet rastade sin hummer
Oscar Wilde (1854–1900)
Jämfört med det stockkonservativa viktorianska borgerskapet var irländaren Oscar Wilde en stor provokatör. Poeten klädde sig till exempel extremt utmanande – han bar lila knäbyxor, grön överrock, ljusblå slips och ibland även turban.
Som ung student vid universitetet i Oxford nådde hans provokationer nya höjder då han för att visa sitt förakt för borgerskapet rastade en hummer i koppel på stadens gator.
Det var dock inte hans excentriska vanor som till slut fällde Oscar Wilde, utan hans sexualitet. Irländaren föredrog män – vilket var straffbart – och sökte upp manliga prostituerade och transvestiter.
År 1895 dömdes han därför till två års fängelse. Tre år efter frigivningen dog han som en utstött man.