1910: ”Det är så härligt att flyga som en fågel!” skrev Marie Marvingt i en essä år 1910.

© Polfoto/Corbis
Kultur - Kulturpersonligheter

Livet var ett äventyr för superkvinnan Marie Marvingt

”Ingen har gjort vad jag har gjort”, sade Marie Marvingt – och hon hade rätt. Marie utmärkte sig inom alla idrottsgrenar, stred som frontsoldat under första världskriget och uppfann flygambulansen.

Marie Marvingt cirklar med sitt plan över den tyska militärbasen i Metz.

Fem kilometer norrut ser hon sin barndomsstad där hon tvingades ha lektioner på tyska –den avskydda ockupationsmaktens språk. Första världskriget har brutit ut och tyskarnas grepp har hårdnat. Franska är förbjudet i offentliga miljöer och ett oskyldigt ”bonjour” kan ge böter.

Hon släpper bomberna över militärbasen och skriver samtidigt in sig i historieböckerna som världens första kvinnliga stridspilot. Bakom sig har hon ett liv fullt av äventyr men trots att hon närmar sig de 40 har hon inte en tanke på att ge avkall på äventyrslustan inom sig.

Kvinnan som kunde allt

Marie Marvingt kom till världen i Aurillac år 1875 som dotter till Elisabeth och Felix Marvingt. Hon var familjens tredje barn men de båda äldre bröderna var sjukliga och dog när de var små.

Modern Elisabeths hälsa var dålig men hennes far Felix var en entusiastisk simmare och biljardspelare. Han var överlycklig när han kunde konstatera att Marie inte hade ärvt moderns bräcklighet. Snart hade Felix engagerat sin dotter i mängder med idrottsgrenar och hon visade sig vara osedvanligt talangfull.

När Marie var tre år gammal föddes lillebror Charles. Han var hennes raka motsats: vek, försiktig och svag. Trots olikheterna blev han hennes allt.

Maries barndom präglades av den stora kontrasten mellan de fantastiska och tuffa äventyr som fadern kastade henne ut i och hemmet som ofta var rena sjukstugan. Det var där Maries passion för sjuksköterskeyrket väcktes.

När alla andra flickor lekte med dockor tog Marie hand om sin sjukdomsdrabbade familj och tillsammans med modern läste hon skrifter av Florence Nightingale. Marie kände att Nightingale talade direkt till henne och drömde om att själv få rädda liv en dag.

När Marie var 14 år dog hennes mamma. Familjen var förkrossad. De flyttade från det ockuperade Metz för att slå sig ned i Nancy.

Fadern pensionerades från sitt arbete inom postväsendet och vigde sin tid åt att träna Marie. När hon var 15 år fascinerades hon av artisterna på en kringresande cirkus och fadern hyrde genast in den främsta cirkusstjärnan för att träna henne. Snart behärskade hon trapetsen och klarade till och med att hoppa upp på en häst i full galopp.

Marie nöjde sig inte med cirkuskonster, hon klättrade också i berg och blev första kvinna att bestiga flera schweiziska och franska bergstoppar. Hon gillade också vattensport och började paddla kanot. Snart vann hon en internationell kanottävling.

Men Maries största passion var simning och hon hävdade ofta att det var den bästa sporten för kroppen.

År 1906 vann den australiensiska simmaren Anette Kellerman en profes­sionell tävling i Seine i Paris då hon simmade de 12,5 kilometerna på fem timmar och 20 minuter.

Två veckor senare deltog Marie i en amatörtävling på samma sträcka och slog Kellermans tid med en timme och tio minuter. Marie hade blivit Frankrikes snabbaste kvinnliga långdistanssimmare.

Efter detta deltog Marie i simtävlingar över hela Europa. Hon följdes ofta av båtar med orkestrar, och vid ett tillfälle såg ett italienskt regemente till att hennes simtur ackompanjerades av militär marschmusik.

”Jag har ett oförglömligt minne av simturen i detta välsignade vatten under en drömlik måne och till musiken från både vågor och orkester”, sade hon senare om upplevelsen.

1908: Marie Marvingt sopade banan med motståndarna inom i stort sett alla vinter­sporter och genomförde Tour de France.

Hungriga björnar i Tour de France

Marie sökte nya utmaningar, nu inom cyklingen. Den sporten ansågs dock inte vara feminin och därför fick kvinnor inte delta i Tour de France. Men Marie lät sig inte hejdas.

År 1908 cyklade hon den officiella rutten på 4488 km och tillryggalade i genomsnitt 15 mil om dagen.

En av utmaningarna i tidens Tour de France var björnattacker i bergs­passen och illvilliga barn från byarna som stack in pinnar i cykelhjulen. Bara 36 av 114 manliga deltagare genom­förde loppet. Och Marie.

Under vintern vann hon den ena vinter­sporttävlingen efter den andra och hon lyckades ta över 20 medaljer på två år. År 1910 tilldelades hon – som den enda någonsin – guldmedalj i ”alla idrottsgrenar” av den franska idrotts­akademin.

1909: Tillsammans med vännen Col Garnier flyger hon luftballong över Nordsjön och Engelska kanalen.

Ett sällsynt nederlag

Efter Tour de France fick Marie smeknamnet ”La Marie”. När hon nu hade lyckats med allt lade hon cyklingen på hyllan. Från och med nu var cykeln bara ett transportmedel, bland ­annat när hon skulle ta sig de 80 milen från Paris till Marseille.

När Marie var 23 år dog hennes lillebror Charles i en hjärtinfarkt, bara 20 år gammal. Hans död tog henne hårt men pärlbanden av prestationer upphörde inte för det. Hon hade visat vad hon gick för, både på land och i vattnet. Nu vände hon blicken mot himlen.

År 1909 flög hon 240 mil i luftballong från Frankrike till England tillsammans med vännen Col Garnier. ­Genom ett missöde förlorade ballongen en stor del av vätet redan under avfärden men paret fort­satte resan ändå.

De kom fram till Engelska kanalen utan problem och trodde sig då vara säkra, men plötsligt försämrades vädret.

Temperaturen sjönk till under nollan, en snöstorm blåste upp och de fick väldiga problem med att hålla ballongen över vatten­ytan. Korgen slog i vattnet hela 52 gånger innan stormen bedarrade efter fem timmar. Ballongen kunde stiga igen.

Efter 14 timmar i luftballong fick det genomblöta paret äntligen fast mark under fötterna när de obemärkt landade i England:

”Det var fortfarande mörkt. Vi vred ned vätet nästan helt, och landade på en åker en halvmil från kusten (nära Southwold, red:s anm.). Vi orkade knappt klättra ur korgen. Nästa dag tog vi tåget till London där vi togs emot som hjältar”, berättade Marie efteråt.

Maries far reagerade med orden: ”Bra kämpat, men du kunde ha nått ända till Irland.” Det var inte lätt att imponera på den mannen. Hans gillande var dock en stor drivkraft för den unga Marie.

Fadern hade aldrig låtit henne vinna med flit, och hon berättade senare att hon visste att han hade agerat rätt den dagen hon äntligen slog honom i biljard.

År 1910 blev Marie första kvinna att flyga ensam i ett monoplan, och efter det blev flygning en livslång passion. Marie propagerade bland annat flitigt för en luftambulans. Tack vare henne blev evakuering med flyg vanligt redan under första världs­kriget.

När kriget bröt ut var Marie inte sen att genomföra nya bedrifter. Hon började som fältsjuksköterska men den sysslan var inte tillräckligt stimulerande. När en sårad pilot berättade för henne att han stod i tur för att bomba den tyska militärbasen vid Metz såg hon sin chans och övertalade befälhavaren att skicka henne i stället.

Uppdraget var framgångsrikt och Marie fortsatte som stridspilot. Men hon ville även slåss vid fronten, något fullkomligt oerhört för en kvinna på den ­tiden.

Med hjälp av en fransk infanterilöjtnant mönstrade hon utklädd till man. Hon höll sig för sig själv, gjorde rösten djupare och lyckades spela sin roll i en hel månad utan att någon av hennes kamrater anade oråd.

Först när en general fattade misstankar vid en inspektion av trupperna var spelet över. Kriget var dock inte slut för Marie som snart värvades som prickskytt på skidor i de italienska Alperna.

1914: Konstnären Émile Friant förevigade Marie Marvingt och hennes förslag till en luftambulans.

Livet var ett äventyr

Ett vanligt vardagsliv var inte något som tilltalade Marie, och hon tog aldrig något fast jobb utan levde i stället så gott hon kunde på sin berömmelse.

Under sina långa cykelturer stannade hon till vid de finaste restaurangerna och väntade på att ägaren skulle upptäcka henne. Sedan förväntade hon sig att bli placerad vid det bästa bordet och att få äta gratis.

I gengäld skrev hon autografer och underhöll gästerna med sina­ historier. Hon missade sällan en chans att göra reklam för sig själv och hon höll föredrag vid över 3.000 konferenser runtom i hela världen.

”Ingen annan har lyckats med det jag har gjort”, sade Marie ofta och år 1922 gick hon så långt att hon utmanade resten av världen.

Om någon kunde matcha hennes lista över bedrifter skulle hon belöna den personen med 10.000 dollar. Pengarna hade hon inte, men hon var övertygad om att ingen skulle kunna slå henne. Och hon fick rätt – inte någon antog utmaningen.

Rampljuset slocknade

När Marie var 83 år fick hon en komplimang av en journalist som tyckte att hon såg ungdomlig ut. Hon svarade med att ställa sig på ett ben, med kroppen vågrät och en flaska balanserande på huvudet. Sedan räknade hon till 20.

”Pröva själv och se hur lätt det är”, sade hon till den gapande journalisten.

86 år gammal gav sig Marie ut på sin sista långa cykeltur. Hon cyklade 28 mil mellan Nancy och Paris i januari. Med 14 kilo på ryggen. En del av vikten kan ha varit de många brev med lyckönskningar från kungar och premiärministrar som hon helst inte ville skiljas från utan gärna visade upp.

Marie Marvingts död stod i skarp kontrast till hennes liv. Hon blev aldrig rik och 88 år gammal somnade hon in på ett välgörenhetshem för åldringar år 1963. Hon var då utfattig och bortglömd av de flesta.

Läs också:

Kulturpersonligheter

Josephine Baker tog Paris med storm

8 minuter
Kulturpersonligheter

Jane Austen skrev om det hon själv inte fick uppleva

7 minuter
Kulturpersonligheter

Tolkien tittade norrut

7 minuter

Logga in

Fel: Ogiltig e-postadress
Lösenord behövs
VisaDölj

Redan prenumerant? Prenumererar du redan på tidningen? Klicka här

Ny användare? Få åtkomst nu!