Efter att ha vandrat på Italiens och Frankrikes landsvägar slog han sig 1547 ned i Provence. Den nu medelålders Notredame skrev – som många andra dåtida astrologer – en almanacka, i vilken han föutsade det kommande årets händelser.
När boken gavs ut, använde han för första gången den latinska varianten av sitt namn, Nostradamus.
Som tur var levde han i en tid, då Gutenbergs nya tryckpress höll på att revolutionera Europa. Bara ett sekel tidigare skulle profetiorna aldrig ha blivit kända utanför Provence. Nu blev hans böcker dock snabbt populära, och inte minst Frankrikes överklass slukade profetens kryptiska skriverier.
Historikerna anser dock att han i hög grad formulerade sig så kryptiskt för att han var rädd för att bli anklagad för kätteri av den katolska kyrkan.
Från brevväxlingar vet vi att det franska kungahuset år 1555 sände bud efter spåmannen, som i en av sina almanackor hade skrivit att ”kungen borde passa sig”.
Den djupt vidskepliga drottningen Katarina Medici ville prata med spåmannen och blev omedelbart fascinerad av hans svårgenomträngliga språk och mystiska uppenbarelse.
Samma år skrev Nostradamus om ett gammalt lejon som skulle möta en våldsam död efter att ha fått sina ögon genomborrade. Profetian uppfylldes
på ett hemskt sätt fyra år senare, när Katarinas make, kung Henrik II, under en riddartornering blev dödligt sårad av splitter från en lans, som trängde in genom ögat.
Händelsen gjorde i ett slag Nostradamus berömd, och under resten av sitt liv var han knuten till drottning Katarina som läkare, hovastrolog och kunglig rådgivare.