Protestvågen började i Paris i februari 1848, spred sig till många länder och ledde till flera regimskiften, men de rika klasserna behöll ändå makten. Karl Marx manifest fick just det året ingen annan effekt än att han själv blev utvisad.
Karl Marx föddes 1818 i den tyska staden Trier, som tillhörde Preussen sedan Napoleonkrigens slut några år tidigare. Både hans farfar och morfar hade varit judiska rabbiner, men hans far konverterade till kristendomen och lät döpa Karl.
18 år gammal flyttade Marx till Bonn för att studera filosofi och litteratur. Militärtjänsten slapp han undan genom att hänvisa till sitt "svaga bröst”. Han var dock inte sjukare än att han med liv och lust deltog i både studierna och det vilda studentlivet.
Flera gånger råkade han och hans kamrater i slagsmål och en gång förlorade han en duell mot en medlem av universitetets preussiska kår (Marx kom undan med ett sår vid ögat). Hans far såg då till att Karl förflyttades till Berlin i förhoppning om att han mer seriöst skulle ägna sig åt sina studier.
Marx förlovade sig 1836
Samma år, 1836, förlovade sig Karl Marx med Jenny von Westphalen, storasyster till en av hans studiekamrater i Trier. Hon var dotter till en baron och förlovad med en fänrik i preussiska armén när hon mötte den fyra år yngre Karl och fann honom oemotståndlig, trots att han var en fattig student med radikala tankar.
Hans far hade försökt få honom att studera juridik men Karl föredrog filosofi och försökte tidigt tillämpa den som kritik av det konservativa samhället i Preussen. I stora delar av Europa kontrollerades politiken fortfarande av kung och adel även om industrialismen hade skapat en ny, allt starkare klass av industriägare och handelsmän.
1836 förlovade sig Karl Marx med Jenny von Westphalen.
Marx tillbringade väldigt lite tid på universitetet och satt hellre hemma och läste och skrev på dagarna för att sedan ägna kvällarna åt samtal och festande med sina likasinnade.
Studierna resulterade i alla fall i en doktorsavhandling om de grekiska filosoferna Demokritos och Epikuros. När den underkändes av den konservativa universitetsledningen i Berlin skickade Marx den till universitetet i Jena där den godkändes utan frågor. Nu när han fått sin doktorshatt var Marx inte intresserad av någon vidare akademisk karriär.
Skrev om industrialismen och demokrati
Med några av sina vänner från Berlin flyttade han till Köln för att skriva för Rheinische Zeitung, en liberal tidning som startats av några fabrikörer. På stadens krogar talade alltfler om att nu när industrialismen slagit igenom borde utvecklingen fortsätta med ökad demokrati och pressfrihet. Det var om samma ämnen som Marx nu började skriva i tidningen.
I sina texter kritiserade han ofta konservativa makthavare och uppmärksammades snart av den statliga censuren: "Polisen luktar på varje utgåva av tidningen och om något luktar okristet eller opreussiskt så får den inte ges ut”, klagade Marx i ett brev.
Efter en artikel som starkt kritiserade den ryske tsaren Nikolaj I, förbjöds tidningen av myndigheterna.
Marx flyttade till Paris
I detta läge nappade Marx på sin vän Arnold Ruges inbjudan att följa med till Paris där denne tänkte starta en tidning för tyskar i exil. Men inför en utlandsflytt kunde han inte låta sin fästmö vänta längre så efter sju års förlovning gifte sig Marx med Jenny von Westphalen den 19 juni 1843.
Friedrich Engels och Karl Marx med Marx döttrar i förgrunden.
Ruge hade tänkt att Marx, skribenten Georg Herwegh och han inte bara skulle samarbeta i tidningen Deutsch-Französische Jahrbücher utan även bo tillsammans som ett kollektiv i Paris. Paret Herwegh avböjde erbjudandet, men Karl och Jenny Marx gjorde ett försök som dock inte blev långvarigt.
Efter två veckor flyttade de till en lägenhet i närheten. Den ordentlige Ruge stod inte ut med Marx kaotiska skrivbord och fruarna var inte särskilt förtjusta i deras mäns idé om att de skulle turas om med att sköta hushållet.
Även samarbetet med tidningen blev kortvarigt. Det första numret, som bland annat innehöll en satirisk dikt om kungen av Bayern, blev också det sista. Hundratals exemplar beslagtogs i Preussen och flera andra tyskspråkiga stater samtidigt som Marx och Ruge riskerade fängelse om de skulle återvända. Ruge valde att lägga ner projektet.
Friedrich Engels och revolutionen
Hösten 1844 gjorde Marx en bekantskap som skulle bli livsavgörande. Han hade redan i Rheinische Zeitung publicerat en del texter av den två år yngre Friedrich Engels. Engels var son till en tysk textilfabrikant som även ägde fabriker i England. På hemväg därifrån passerade Engels Paris för att träffa Marx. Mötet utvecklade sig till ett tio dagar långt samtal om situationen i världen.
När de möttes höll Engels på med att skriva boken Den arbetande klassens läge i England. Med sina direkta erfarenheter av hur arbetarnas situation såg ut i världens mest industrialiserade land, lyckades han övertyga Marx om att endast arbetarklassen kunde revolutionera samhället. Mötet med Engels inspirerade också Marx till att börja studera hur ekonomin påverkade politiken i ett kapitalistiskt samhälle.
Marx utvisad från Frankrike
Marx fortsatte att skriva om ekonomi och filosofi, bland annat i den kommunistiska tidningen Vorwärts. När den år 1845 stängdes av franska myndigheter på begäran av Preussens kung blev Marx även utvisad för sina skriverier och bosatte sig i Bryssel. I Belgien fick han uppehållstillstånd på villkor att han inte publicerade något om aktuell politik.
Flera gånger försökte Karl Marx starta radikala dagstidningar, men de lades ner av den statliga censuren.
Kommunistiska förbundet
Det löftet visade sig bli svårt att hålla, Marx fortsatte sina studier och umgicks gärna med andra radikala tyskar i exil. Även Engels flyttade till Bryssel och de båda gick med i en hemlig socialistisk förening som kallades De rättfärdigas förbund.
Marx och Engels hävdade att förbundet måste bli en officiell politisk organisation om man skulle kunna vinna anhängare inom arbetarklassen och på sikt revolutionera samhället. 1847 deltog de i bildandet av Kommunistiska förbundet som från början främst hade exiltyskar i Bryssel, London och Paris som medlemmar.
"Proletärer i alla länder, förenen eder!"
Marx och Engels fick i uppdrag att skriva förbundets manifest som skulle förklara vad dess medlemmar menade med kommunism. Uttrycket hade länge använts av olika mindre grupper som strävade efter att skapa samhällen där alla frivilligt avstod från privat egendom.
Marx menade istället att eftersom människor alltid prioriterade sina ekonomiska intressen så kunde samhället bara förändras om proletärerna, det vill säga arbetarklassen, mobiliserades till att genomföra en revolution som omfördelade makt och rikedom mellan samhällsklasserna. Eftersom han också trodde att en sådan revolution måste bli internationell avslutade han Kommunistiska manifestet med orden "Proletärer i alla länder, förenen eder!”.
Upproren 1848
Dagen efter att manifestet publicerades bröt oroligheter ut i Paris. Det fanns dock inget direkt samband utan kravallerna utlöstes av att ett protestmöte mot den franske kungen Ludvig Filip I stoppades med våld.
Men den politiska oron under 1848 bidrog till att göra Kommunistiska manifestet känt. Karl Marx skrev också entusiastiskt i Deutsche-Brüsseler Zeitung om hur den politiska oron spred sig från Frankrike till flera andra länder i Europa.
Efter den artikeln fick han 24 timmar på sig att lämna Belgien. Innan de hann lämna landet arresterades både Karl och Jenny Marx, anklagade för att ha försökt beväpna upprorsmakare.
Våldsamma oroligheter utbröt i flera städer under 1848. Här scener från Berlin.
Det blev dock bara en natt i häkte och efter det reste paret till Paris. Engels kom efter och den 21 mars 1848 började de sprida flygblad med fyra krav från Kommunistiska manifestet: progressiv inkomstskatt, fria skolor, nationaliserade banker och statligt ägande av alla kommunikationsmedel.
Marx tidning förbjöds
Senare samma år flyttade Marx till Köln för att dra igång en tidning med hjälp av pengar som han ärvt efter sin far. Det fanns andra aktieägare också, men många av dem drog tillbaka sitt stöd när Marx texter blev alltför radikala. Polisen gjorde ofta räder på redaktionen och Marx ställdes inför rätta vid upprepade tillfällen.
När den preussiske kungen Fredrik Vilhelm IV på våren 1849 lät en mer konservativ regering ta över förbjöds också Marx tidning och han tvingades fly igen.
Tillbaka i Paris upptäckte han att en konservativ regering tagit över även här och börjat förfölja oppositionen. Dessutom bidrog en koleraepidemi i staden till att Karl och hans familj flyttade till London.
Engels försörjde familjen Marx
Jenny födde parets fjärde barn kort efter ankomsten till London. De bosatte sig i Chelsea, men tvingades flytta till enklare kvarter eftersom Marx hade synnerligen blygsamma inkomster. Från och med nu blev det i praktiken den förmögne Engels som gång efter annan fick låna ut pengar till sin gode vän. Lån som han aldrig krävde igen.
Engels, som tidvis arbetade för sin fars firma i Manchester, sände ibland halva sedlar i flera kuvert för att inte pengarna skulle användas av någon annan om de kom bort på vägen.
Marx upprättade ett nytt högkvarter för Kommunistiska förbundet i London, men organisationen kom snart att splittras i två falanger. Vissa ville driva igenom en omedelbar väpnad revolution, men Marx och Engels menade att en sådan lika omedelbart skulle kunna krossas av polisen. De båda förordade istället ett samarbete med liberala krafter för att först demokratisera samhället genom införande av allmän rösträtt.
En staty av Napoleon har fällts i maj 1871. Under några veckor efter fransk-tyska kriget styrdes den franska huvudstaden av den så kallade Pariskommunen.
Das Kapital gavs ut 1867
Marx hävdade att revolutionen skulle bryta ut först när den internationella ekonomin kollapsade. För att övertyga omvärlden om att detta skulle ske fortsatte han att studera ekonomi med målet att i ett stort verk beskriva hur kapitalismen fungerade och gick mot sin undergång. Efter ideliga förseningar kom det första bandet av Das Kapital ut 1867.
Då var Marx också sedan tre år tillbaka engagerad i Första internationalen, en sammanslutning av franska och tyska arbetare som verkade för ett klasslöst samhälle.
Efter fransk-tyska kriget 1870–71 överraskades Marx av att just detta verkade förverkligas i Paris när arbetarna tog över staden sedan regeringschefen Adolphe Thiers kapitulerat till tyskarna. De flesta av medlemmarna i den folkliga regeringen, som blev känd som Pariskommunen, var också engagerade i Första internationalen.
Manifest för Pariskommunen
Marx fick i uppdrag att skissera ett manifest för hur organisationens medlemmar skulle agera i Paris. Han hann inte få det färdigt innan Thiers trupper krossade Pariskommunen den 27 maj 1871. Först tre dagar senare kom hans skrift Inbördeskriget i Frankrike ut.
Skriften bidrog till att göra både Pariskommunen och Första internationalen ökända bland Europas konservativa regeringar. Marx pekades ut som spindeln i ett internationellt nätverk av revolutionärer som hade organiserat revolten i Paris.
Den tyske ambassadören krävde att Marx skulle gripas, men fick till svar från den engelske utrikesministern att den tyske kommunisten inte hade brutit mot brittisk lag och att hans "socialistiska åsikter inte anses ha fått grepp om arbetarna i detta land”.
Utrikesministern hade rätt. Trots att Marx nu hade bott i över 20 år i London var han tämligen okänd bland britterna. Han hade mest medverkat i tyska, franska och amerikanska tidningar och få av skrifterna fanns översatta till engelska.
Engels gjorde klart Das Kapital
Efter besvikelsen med Pariskommunens undergång fortsatte Marx arbetet med de uppföljande delarna av Das Kapital. Men han fick aldrig se dem utgivna. Arbetet fördröjdes av hälsoproblem, både hans egna och andra familjemedlemmars. Efter hans död 1883 blev det Engels som fick färdigställa den andra och tredje delen av Das Kapital. När han dog hade arbetarrörelsen börjat växa i Europa, men stora delar av den verkade välja de stegvisa reformernas väg framför revolutionens.