Jane Austen skrev om allt det hon inte själv fick uppleva
I dag har författaren Jane Austen entusiastiska läsare över hela världen. Alla hennes romaner har blivit framgångsrika filmer eller tv-serier. Men när hon själv dog år 1817 hade hon varken fått uppleva några större framgångar eller särskilt mycket av den kärlek hon skrev om.
Senare version av systern Cassandras porträtt, som är det enda samtida av Jane Austen.
Familjen väntade andäktigt på att Jane skulle bryta tystnaden. Hon stod framme vid spiselkransen och betraktade allvarligt sin lilla publik. I händerna höll hon sin senaste roman, "Elinor and Marianne". Hon harklade sig tillgjort, som för att göra sig lite viktigare än vad hon egentligen var, och började sedan läsa.
Janes föräldrar och syskon rycktes med i handlingen och ömsom skrattade åt, ömsom beklagade karaktärernas öden. Nog visste familjen att Jane hade talang, men föga anade de att hon skulle bli en av de mest berömda författarna genom tiderna.
Trygg barndom
Jane Austen föddes den 16 december 1775 i den avskilt belägna byn Steventon i Hampshire, södra England. Hennes föräldrar, kyrkoherden George Austen och hans fru Cassandra Leigh, fick åtta barn, sex pojkar och två döttrar. Janes uppväxt var trygg och lycklig tack vare den ständiga närvaron av syskon och föräldrar.
George var en lärd man som ledde sina barn i olika riktningar. Jane tillbringade mycket tid i faderns bibliotek där hon, förutom läsning, studerade hans jordglob och tittade på insekter och växter i ett mikroskop.
Jane Austen började skriva texter i unga år och de tidiga verken är fulla av familjära skämt och ironi. Ju äldre hon blev desto mer vågade hon ta ut svängarna. De verk hon var mest nöjd med läste hon upp för familjen.
Jane Austen debuterade med Förnuft och känsla. Boken filmatiserades 1995 med bland andra Kate Winslet.
Pappan stöttade hennes skrivande och såg alltid till att hon hade fint papper att skriva på och bläck till sin gåspenna. Strax före sin sexton-årsdag fullbordade Jane Austen sin fiktiva History of England där läsaren får ta del av såväl sexuella anspelningar som mord och dueller.
Förälskelse utan framtid
När Jane var tjugo år kom en ung man från Irland på besök till den närliggande prästgården Ashe. Mannen hette Tom Lefroy och Jane tyckte han var både trevlig och attraktiv.
I sina brev till systern Cassandra skriver hon om hur betagen hon var av Lefroy och att hon förväntade sig ett frieri. Men så blev det aldrig. Familjen Lefroy skicka-de iväg honom innan ett giftermål kom på tal. Varken Jane eller Tom hade någon förmögenhet och ett sådant äktenskap ansågs därför olämpligt.
För att komma över Tom Lefroy satte sig Jane i arbete. Hon började skriva en roman som fick arbetsnamnet "First Impressions".
Den handlade om en ung kvinna, Elizabeth Bennet, som får ett negativt första intryck av en stolt ung man, mr Darcy. Efter att Janes far läst manuskriptet skrev han ett rekommendationsbrev till bokförläggaren Thomas Cadell i London.
Han fick dock inget svar och Jane valde att istället lägga fokus på att omarbeta sitt tidigare verk, "Elinor and Marianne", som hon hade döpt om till Förnuft och känsla.
Oönskad flytt
År 1800 beslöt föräldrarna att familjen skulle flytta till Bath. Huset i Steventon hade blivit för stort för dem med sönerna utflugna och Bath erbjöd ett mer stimulerande sällskapsliv. När de berättade om planerna för Jane blev hon hemskt upprörd.
Tanken på att lämna Steventon gjorde henne förkrossad. Hon försökte hålla skenet uppe, men de fem åren i Bath blev Janes minst produktiva som författare. Den bristande skrivlusten berodde förmodligen på att hon vantrivdes med sitt nya liv.
Prästgården i den lilla byn Steventon där Jane Austen bodde sina första 25 år.
Den 21 januari 1805 dog Janes far. Det försatte familjen i en utsatt situation, det fanns inte några pensioner för prästers efterlevande. Janes mor och syster hade varsin liten inkomst, men själv hade hon ingenting.
1806 flyttade därför Jane, Cassandra och modern till Southampton där de delade hus med Frank Austen och hans fru. De tillbringade tre år i Southampton innan de åter flyttade. Den här gången till Chawton där Janes mest förmögne bror, Edward, hade köpt ett hem till dem. Det var där Jane återfann sin lust att skriva. Huset är i dag ett museum.
Gjorde om tidigare verk
När Jane kommit i ordning i Chawton började hon redigera sina tidigare verk. Brodern Henry rådde henne att skicka manuset av Förnuft och känsla till förlaget Egerton som han hade kontaktat.
I slutet av 1810 fick hon beskedet att romanen hade blivit antagen för publicering. Förläggaren hade emellertid antagit manuset på kommission, vilket innebar att Jane skulle behöva bekosta tryckningen själv. Brodern Henry stod för tryckkostnaderna och 1811 reste Jane till London för att läsa korrektur innan boken trycktes i tusen -exemplar.
Bokpriset var 15 shilling och den sålde så bra att den trycktes i en andra upplaga. Framgångarna gav den nu 36-åriga Jane självförtroende. Hon hade tjänat över 100 pund på boken och satte igång med att redigera Stolthet och fördom. Dessutom hade hon planer på en ny
Keira Knightley i rollen som Elizabeth Bennet 2005.
1813 publicerades Stolthet och Fördom och blev omedelbart populär. Även Mansfield Park gavs ut så snart den var färdig och kring 1815 började Jane bli berömd. Böckerna gavs ut anonymt, men ju fler läsare hon fick, desto fler tog reda på hennes namn.
Även prinsregenten blev förtjust i Janes böcker och bad henne tillägna sitt nästa verk till honom. 1816 utkom Emma, även den anonymt, men med dedikationen: ”Hans kungliga höghet prinsregenten, tillägnas vördsammast och med hans benägna tillåtelse detta verk. Av hans nådes ödmjuka och under-dåniga tjänarinna författarinnan.”
Blev 43 år gammal
Våren 1817 började Jane känna sig sjuk. Hon var utmattad, febrig och hade ont i ryggen. Under vintern skrev hon tolv kapitel på en ny roman, Sanditon, som hon inte hann avsluta.
I april 1818 blev hon sämre och skrev sitt testamente. Hon hade då varit sjuk i ett års tid och började inse att slutet var nära. Jane, som förmodligen led av bröstcancer, dog den 18 juli 1818, 43 år gammal. Cassandra slöt systerns ögon och klippte några lockar från hennes hår som minne.
Jane blev begravd i Winchester Cathedral. Inskriften på hennes gravsten lyder: ”Hennes innerliga godhet, hennes älskvärdhet och utomordentliga begåvning väckte aktning bland alla som kände henne och tillförsäkrade henne de anhörigas varma kärlek.”
1870 publicerade hennes favoritbrorson, James Edward Austen-Leigh, en biografi som han kallade A Memoir of Jane Austen. Där framställs hon som en kär faster och läsaren får en inblick i hur hon var som person och hur högt älskad hon var av sina syskon och syskonbarn.
Biografin ledde till nya upplagor av Austens böcker och de fick mer uppmärksamhet än någonsin tidigare. Sedan dess har hennes böcker ständigt tryckts om på fler och fler språk.