Jane Austen: Romantikens mästare dog som gammal ungmö

Jane Austen föddes den 16 december 1775 i den avsides belägna byn Steventon i Hampshire i södra England. Hennes föräldrar, kyrkoherden George Austen och hans fru Cassandra Leigh, fick åtta barn, sex pojkar och två flickor.

Janes uppväxt var trygg och lycklig och George Austen var – för sin tid – frisinnad i sin uppfostran av barnen och ledde dem i olika riktningar, så att de kunde dra nytta av sina styrkor.

Redan som barn älskade Jane Austen att smyga in i faderns bibliotek, där hon kunde tillbringa timmar i böckernas sällskap.

Förutom att sitta och läsa studerade den unga flickan nyfiket faderns jordglob och drömde om att uppleva världen. Även faderns mikroskop användes flitigt. Austen kunde ägna dagar åt att studera insekter och växter som hon hittat i naturen.

Det var också i biblioteket Jane började skriva sina första texter, små dikter och noveller – och ett utkast till en roman, som hon kallade Elinor och Marianne.

Romanen, som blev klar år 1795, handlar om de två systrarna Elinor och Marianne, som styrs av förnuft respektive känsla. Den skulle komma att spela en avgörande roll för Jane Austens karriär.

Austen tillbringade hela sitt liv i familjens hus i Hampshire. Hon lämnade bara sällan hemorten. På det hela taget var tryggheten viktig för henne. Trots att hon i dag är känd som en av litteraturhistoriens mest berömda kvinnliga författare var det i många år ingen annan än hennes familj som kände till hennes berättelser.

Från början skrevs nämligen Austens historier enbart för att läsas upp för familjen som underhållning efter kvällsmåltiden.

Jane Austens syster Cassandra beskrev senare att familjen förväntansfullt samlades framför kaminen på kvällarna, varefter Jane harklade sig och började läsa högt.

Trots att Janes historier var fulla av romantik hade hon själv aldrig upplevt kärleken. Det förändrades emellertid när hon var 20 år. Då kom en ung man från Irland på besök i den närliggande prästgården.

Ynglingen hette Tom Lefroy. I sina brev till systern Cassandra beskrev Jane hur betagen hon var av Lefroy och att hon förväntade sig ett frieri inom den närmaste tiden.

Så blev det emellertid inte. Varken Jane eller Tom hade någon förmögenhet, så ett äktenskap dem emellan ansågs opassande. Familjen Lefroy skickade iväg Tom innan ett giftermål hann komma på tal.

Källorna är visserligen sparsamma, men historiker tror att äktenskapet som aldrig blev av krossade Janes hjärta och att hon aldrig kom över den smärta som upplevelsen vållade henne.

En kort tid senare tydde sig Jane återigen till skrivandet. Hon började på en roman som fick arbetstiteln Första intryck. Den handlar bland annat om en ung kvinna vid namn Elizabeth Bennet, som får ett dåligt första intryck av den stolte unge mannen Fitzwilliam Darcy.

Efter att Janes far läst manuset skrev han år 1796 ett rekommendationsbrev till bokförläggaren Thomas Cadell i London. Han fick dock inget svar, och Jane gav upp drömmen om att bli publicerad.

Efter att ha förlorat sitt livs kärlek och blivit refuserad av förlaget prioriterade Jane under en period ner skrivandet. Emellanåt tog hon tag i att skriva om sitt gamla manus till Elinor och Marianne, som hon nu gav titeln Förnuft och känsla.

Först 14 år senare, 1810, tog hon mod till sig och lät sin bror skicka in ett anonymt manus till förlaget Egerton i London.

Till familjens stora glädje svarade förlaget att Förnuft och känsla hade blivit antaget för publicering.

Förlagets villkor var dock att Jane publicerade sig anonymt och att boken såldes på kommission, vilket innebar att Jane själv fick betala för tryckningen. Kostnaden var 15 shilling per bok.

När boken slutligen kom ut mottogs den väl av recensenterna: ”För en första produktion anser vi att detta verk har betydande kvaliteter och innehåller en del originella och slående observationer om leverne och manér”, stod det att läsa i tidskriften Critical Review.

Boken blev också snabbt populär bland läsarna och sålde så bra att det trycktes en andra upplaga.

Framgången fyllde den nu 36-åriga Jane med självförtroende. Hon hade tjänat över 100 pund (närmare 130 000 kronor omräknat i dagens penningvärde) på boken och började skriva på sin andra roman, Stolthet och fördom.

Under Austens livstid erkändes hennes romaner aldrig som litterära mästerverk. Kritikerna såg dem främst som underhållning för kvinnor.

Med tiden har dock Jane Austen kommit att erkännas som en av historiens viktigaste författare.

I början av 1800-talet var litterära karaktärer tämligen endimensionella – antingen goda eller onda – men Austen hade en särskild blick för människans natur och beskrev träffsäkert komplexa personligheter, som hon även lät utvecklas i romanen.

Samtidigt skrev Austen på ett levande vis och lät replikerna styra historien. Austen har relativt få beskrivningar av naturen, miljön och människorna. I stället lever historien genom personernas samtal. Hennes böcker påminner på många sätt om filmmanus.

Historiker antar att Jane Austen utvecklade sin särskilda förmåga att skriva dialog för att hon skrev sina historier med tanke på att de skulle läsas högt för familjen.

Austen är också känd för sina starka kvinnliga karaktärer, som utmanade 1800-talets konventioner. Hennes romaner handlar i flera fall om kvinnor som försöker hitta sin plats i världen, både ekonomiskt och känslomässigt, och navigerar bland samhällets förväntningar på dem.

”Mamma, ju mer jag lär känna av världen, desto mer övertygad blir jag om att jag aldrig kommer att träffa en man som jag verkligen kan älska.”

Så skrev Jane Austen i sin roman Förnuft och känsla, och orden hade lätt kunnat handla om henne själv.

Många har spekulerat om hennes okända kärleksliv, men Jane Austen gifte sig aldrig och det finns ganska få källor som kan ge en inblick i hennes känsloliv.

Ett sällsynt vittnesbörd är ett brev till systern Cassandra, som Jane Austen skrev medan Tom Lefroy fortfarande var på besök i den närliggande prästgården.

I brevet, daterat den 9 januari 1796, skriver Austen: ”Jag håller på att bli mycket nedstämd av att han inte kommer tillbaka, och ännu mer ledsen blir jag över att jag inte kommer att få träffa honom i morgon eller i dag.” Hon fortsätter senare: ”Jag är hjärtligt trött på att skriva mer om honom; jag tror inte att jag har skrivit om något annat på en vecka och därför tror jag att jag aldrig ska nämna hans namn igen.”

Ett av Austens särdrag är hennes starka kvinnliga karaktärer, vilket har fått litteraturvetare och feminister att kalla Austen en av historiens första feminister.

Austens böcker innehåller många element som kan betraktas som feministiska så till vida att många av hennes kvinnliga huvudpersoner är både intelligenta, kompetenta och handlingskraftiga, egenskaper som var sällsynta hos kvinnor i litteraturen i början av 1800-talet.

Både karaktären Elizabeth Bennet i Stolthet och fördom och Elinor Dashwood i Förnuft och känsla tar aktivt ansvar för sina liv och vem de vill gifta sig med, och de står upp mot böckernas manliga karaktärer.

Austen hade sex bröder och en äldre syster, Cassandra, som hon stod särskilt nära. Under hela livet var Cassandra Janes bästa vän och stöd.

I sina romaner använde hon sig av sina egna upplevelser och sina syskons kärleksrelationer. Hennes mest kända verk, Stolthet och fördom och Förnuft och känsla, berör teman som familj, kärlek och äktenskap.

Av brev som skickades mellan Austens syskon vet historikerna att familjen älskade Jane, som de beskrev som ”kvick, uppmärksam och med ett skarpt sinne för humor”.

I ett senare brev, skrivet efter Jane Austens död, berättade hennes syster Cassandra att Austen var ”en skapelse utan motsvarighet i kvickhet, humor och iakttagelseförmåga”.

Även hennes bröder och föräldrar såg hennes talang och uppmuntrade henne till att eftersträva sina litterära ambitioner och hjälpte henne att bekosta utgivningen av hennes tidiga alster.

En av litteraturhistoriens mest kända karaktärer är Fitzwilliam Darcy, som är med i Jane Austens roman Stolthet och fördom.

Darcy, en rik och stolt aristokrat från en välrenommerad familj, är den romantiska romanens huvudperson.

Till en början är Darcy arrogant och snobbig och saknar förmåga att umgås med andra människor, men han genomgår en utveckling i romanen, vilket var ovanligt i det tidiga 1800-talets romaner.

År 1816 blev Jane Austen allvarligt sjuk. Hon var kraftlös och hade feber och ont i ryggen. Hon påbörjade en ny roman, men snart tog sjukdomen så mycket av hennes krafter att Austen inte klarade av att färdigställa boken.

I april 1817 blev hon sämre och skrev sitt testamente. Hon hade då varit sjuk i ett år och började känna att slutet var nära. Jane Austen, som troligen hade bröstcancer, dog den 18 juli 1817, vid 42 års ålder.

Cassandra fanns vid hennes sida till den sista stunden. Hon slöt systerns ögon och klippte några lockar från hennes hår som minne: ”Jag har förlorat en skatt, en syster, en vän som aldrig kan överträffas. Hon var mitt livs sol, varje glädjeämnes förgyllare, varje sorgs tröstare; jag dolde inte en tanke för henne, och det är som om jag har förlorat en del av mig själv”, skrev den förkrossade systern om Jane, som begravdes i katedralen i Winchester.