Humorn blev hans vapen
Tage Danielsson kom från enkla förhållanden: mamma var statarflicka, pappa chaufför och han behövde ett fattigstipendium för att kunna studera i Uppsala.

Tage Danielsson kom från en enkel bakgrund i Linköping och stod alltid på de svagas sida.
Politisk ville han inte vara, men med åren blev Tage Danielssons revynummer och filmer allt mer brännande. Egentligen ville han låta orden stå före upphovsmannen, men när han klev upp på scenen blev han estradör. Budskapet skulle ju framföras.
Nej motvillig var han inte, Tage. Han blev tidigt känd som en lustigkurre, men i grund och botten var han blyg och tafatt.
Så framställde han det själv i alla fall. En fattigpojk från Linköpings utkant som blev rolighetsminister i Uppsalas studentliv – ”den flaggstång kallad Tage Danielsson, som överst pryds av en trafikfyr, alltid visande rött sken” som kamrater konstaterade när han valdes in i ett litterärt sällskap.
Fattigstipendium till Uppsala
Han kom in i Uppsala tack vare statligt fattigstipendium, föregångaren till dagens studiemedel och studielån som gav begåvade ungdomar från arbetarklassen chansen att gå vidare till högre studier.
Engelska och franska läste han, tänkte bli lärare. Men annat kom emellan. Tage blev en av dem som efter kriget drev en murbräcka in i det formella och klasstyrda studentlivet där namn och akademiskt arv avgjorde vem som gjorde sig gällande. Och han gjorde det med humorn som vapen.
Hatte & Tage
Långt före Hasse & Tage uppstod nämligen Hatte & Tage. Liksom Tage Danielsson tillbringade en god del av sin ungdom i Linköpings folkpark gjorde blivande TV-producenten Hans ”Hatte” Furuhagen detsamma i systerorten Norrköping. Där såg de artister av alla de slag: bondkomiker, stora sångstjärnor, resande teatersällskap, operetter och revyer.
De lärde sig klassiska sånger, jazzstandards och slagdängor – båda var levande jukeboxar. Den ordningsamme Tage förde till och med kartotek över alla sånger.