Historiens största personligheter bar på obehagliga hemligheter

Indier, muslimer och ursprungsamerikaner. Winston Churchill – en av historiens mest beundrade britter – föraktade alla andra raser än den vita. Och han drog sig inte för att tala högt om sin avsky.

Churchill gick i främsta ledet i kampen mot nazismens rasteorier, men själv hyste han ett djupt förakt för andra folkslag. Inför en brittisk kommission år 1937 sade han: ”Jag godtar inte att några oförätter begås mot Amerikas indianer eller Australiens svarta, bara för att en starkare och mer högt-stående ras har tagit deras plats.”

Som ung soldat blev Churchill stationerad i Indien där han utvecklade ett stort förakt för landets befolkning. I ett samtal med Leo Amery, statssekreterare i Indien, utbrast Churchill enligt Amery: ”Jag hatar indier. De är ett djuriskt folk med en djurisk religion.”

[Winston Churchill] var inte heller särskilt förtjust i islam. I en av sina böcker skrev han: ”Vilka förbannelser muhammedanismen kastar över sina anhängare! Förutom det fanatiska vanvettet, som är minst lika farligt för en människa som rabies för en hund, har vi den fruktansvärda fatalistiska apatin. Resultatet är tydligt i många länder.”

När den indiske ledaren Mahatma Gandhi var 36 år valde han ett liv i celibat. Men han tappade inte intresset för samlivet – tvärtom.

Han talade om sex, skrev om sex och efter ett tag började han dela säng med nakna, unga flickor. Enligt Gandhi var avsikten att få kontroll över sexualdriften. ”Den som håller på sina livgivande vätskor uppnår starkare krafter”, förklarade Gandhi som under en lång tid hade sin brors barnbarn Manu som sängkamrat.

Senare delade han även säng med Abha, 16, som var gift med ett annat barnbarn till ett av Gandhis syskon. I ett brev till Manus far förklarade Gandhi att han sov med Manu för att ”rätta till hennes sovställning”.

Tanken på självkontroll är vanlig inom hinduismen, men Gandhis uppträdande var så anmärkningsvärt att Indiens premiärminister Nehru talade om det som ”onormalt och onaturligt”. Gandhis tolk beskyllde honom för att utnyttja kvinnor och vissa medlemmar ur mahatmans stab sade upp sig på grund av hans vanor.

Teologen och medborgarrättskämpen Martin Luther King glömde ofta det sjunde budet: Du ska inte stjäla. Stora delar av hans böcker, tal, predikningar och doktorsavhandling var nämligen kopierade från andra.

År 1987 började man på Stanford University, dit den avlidne Kings personliga dokument hade donerats, hitta bevis på plagiat. Universitetet mörkade stölderna – tills tidningen Sunday Telegraph två år senare publicerade en artikel om saken.

Universitetet måste nu erkänna att ”ju längre King nådde i sin akademiska karriär, desto mer tydlig blev tendensen att återge utan att ange tydliga källor. Plagiaten i hans avhandling verkar därför vara resultatet av denna långvariga vana”.

Informationen spred sig och senare avslöjades bland annat att delar av Kings debutbok och hans berömda tal ”I have a dream” inte heller var hans egna ord. Boston University, där King studerade, beslutade att han inte skulle fråntas sin doktorstitel, eftersom King trots allt hade kommit med ”ett intelligent bidrag till forskningen”.

År 1933 valdes Adolf Hitler till tysk rikskansler. En hörnsten i hans politik var att slå hårt mot brottsligheten, men vad ytterst få visste var att Hitler själv systematiskt hade struntat i att betala skatt ända sedan 1925.

Under den perioden hade Hitler även tjänat 1,2 miljoner riksmark, 250 årslöner för en lärare, på sin bok Mein Kampf.

När Hitler kom till makten var han skyldig över 400 000 riksmark i obetalda skatter – runt 38 miljoner kronor i dagens valuta. När Hitler blev diktator fick han ett brev från skattemyndigheten som föreslog att man skulle avskriva rikskanslerns skatteskuld. Hitlers sekreterare besvarade skrivelsen: ”Herr Hitler godtar Ert förslag.”

År 1775 utnämndes George Washington till överbefälhavare för USA:s väpnade styrkor. Han avböjde ersättning – för honom var det lön nog att få leda sitt fosterland i frihetskampen mot Storbritannien, deklarerade Washington. Det enda han bad om var att få ersättning för sina utlägg.

USA:s regering accepterade förslaget varpå Washingtons utgifter genast sköt i höjden. Exempelvis spenderade Washington över 6 000 dollar, motsvarande omkring 650 000 kronor i dagens penningvärde, på brännvin bara under perioden september 1775 till mars 1776. Under sina åtta år på posten uppgick Washingtons utgifter till motsvarande cirka 30 miljoner kronor.

När Washington valdes till USA:s förste president år 1789 föreslog han ännu en gång att staten skulle stå för hans utgifter. Men då hade USA:s regering lärt sig av sina misstag och George Washington fick en fast årslön.

I sina memoarer avslöjar Maos livläkare under 22 år, Li Zhisui, att Kinas kommunistiske ledare hade en usel personlig hygien. Enligt läkaren levde Mao enligt mottot att en riktig man bara tvättar sig tre gånger: vid födelsen, vid bröllopet och vid sin begravning.

Denna inställning satte sin tydliga prägel på Maos framtoning och uppträdande. Till exempel kunde han mitt under viktiga politiska möten dra ner byxorna och och klia sig både länge och väl i skrevet där löss och loppor härjade.

Maos munhygien var också förfärlig. Han borstade aldrig tänderna utan sköljde bara munnen med grönt te och tuggade bladen. Resultatet blev att tänderna med åren fick en tjock grön beläggning.

Och munhygienen blev inte bättre av att Mao rökte upp till 80 cigaretter om dagen. Läkaren Li Zhisui kunde klämma ut mängder av grönt var när han undersökte ordförandens tandkött.

Li Zhisui berättar att han uppmanade Mao att vara mer noggrann med tandborstningen, men den store ledaren avfärdade honom med orden: ”Borstar en tiger tänderna?” Maos halvruttna tänder kan möjligen förklaras med att ”tigern” var livrädd för tandläkaren.

Englands drottning Victoria föraktade sina nio barn, och hon tvekade inte att basunera ut sin avsky:

”Jag har inga varma känslor för dem. Ett fult barn är motbjudande. Till och med de sötaste är fruktansvärda utan kläder med sina stora kroppar, korta lemmar och de förfärliga grodliknande rörelserna”, berättade Victoria.

Drottningen föraktade i synnerhet sin äldste son Edvard. Enligt Victorias utrikesminister lord Clarendon var hatet mot sonen ”närmast en fixering hos henne. Hon blev upprörd när hon pratade om honom och mycket irriterad om han var närvarande i rummet”.

Föraktet ledde till att Victoria skyllde maken Alberts död på Edvard. Prins Albert dog i tyfus år 1861, men Victoria hävdade att orsaken var chocken efter en av Edvards kärleksskandaler.

”Tänk om jag skulle dö nästa vinter! Jag ryser vid tanken. Även om han bättrar sig betydligt, blir han aldrig lämplig för ställningen”, skrev Victoria inför utsikten att Edvard skulle ta över tronen.

Den katolska nunnan tog emot stora summor från ljusskygga karaktärer, men barnen på hennes barnhem tvingades leva under hemska förhållanden.

Den katolska nunnan Moder Teresa tog gärna emot pengar från kriminella till sitt välgörenhetsarbete. Till exempel stod nunnan på god fot med diktatorerna François och Jean-Claude Duvalier som körde Haitis ekonomi i botten. Hon tog också emot pengar från storsvindlaren Charles Keating, som låg bakom en enorm finansskandal i USA på 1980-talet.

Enligt Moder Teresa gick pengarna till fattiga i Kolkata (Calcutta). Moder Teresa hävdade till exempel att hon utspisade 9 000 svältande samt undervisade 5 000 barn. I själva verket handlade det om 150 respektive 100 personer. De som besökte Moder Teresas barnhem chockades. Enligt en journalist försummades barnen å det grövsta – de levde under hemska förhållanden.

En nunna på ett av barnhemmen har berättat att Moder Teresas kontor i New York hade 50 miljoner dollar på ett konto, samtidigt som de frivilliga medarbetarna i Kolkata tvingades återanvända sprutor.

På frågan om hur de fattiga kunde göra världen till en bättre plats svarade Moder Teresa: ”De borde le mer.”