Pionjär på datoriserad släktforskning
En trumpetare väckte Niklas Hertzmans intresse för släkthistoria under tonåren. Många år senare är han en av huvudpersonerna när svensk släktforskning digitaliseras.

Niklas Hertzman är en av Arkiv Digitals delägare och ansiktet utåt.
På landsarkivet i Lund går det att i realtid följa digitaliseringsprocessen av den svenska arkivskatt som utgör grunden i släktforskning.
I ett rum sitter Arkiv Digitals anställda och fotograferar av arkivhandlingar – timme ut och timme in. Runtom på Sveriges övriga landsarkiv har de kolleger som gör samma sak.
Fram till idag har Arkiv Digital, en av de aktörer som tillhandahåller digitaliserade källor på nätet, tagit 70 miljoner bilder.
– Det motsvarar tretton hyllkilometer, vilket kan låta mycket. Men då ska man komma ihåg att bara här på landsarkivet i Lund finns många hyllmil med handlingar, säger Niklas Hertzman, som är en av Arkiv Digitals delägare och ansiktet utåt.
Trumpetare väckte intresset
Niklas Hertzmansförsta kontakt med släktforskningen kom under gymnasietiden i Ystad.
Mycket av fritiden gick åt till att spela trumpet i diverse band. En dag fick han höra talas om att det skulle ha funnits en annan trumpetare i släkten, ett par hundra år tidigare.
Detta väckte den unge gymnasistens intresse. Han visste inte ett skvatt om släktforskning, men tillsammans med sin pappa begav han sig till landsarkivet i Lund för att försöka spåra upp trumpetaren.
– Först begrep vi ingenting om hur man gick tillväga, men sakta lärde vi oss. Vi hade ju ingångsvärdena på min farfar, det var på hans gren som trumpetaren påstods finnas. Vi letade oss bakåt och så till sist så hittade vi fram till ”trump. Jonas Stede”, bosatt utanför Simrishamn i början på 1800-talet. Historien var sann!
Kunde du känna en identifikation med Jonas Stede?
– På något sätt kunde jag ju det, vi var bägge trumpetare. När jag väl hade hittat honom så hittade jag hans pappa som också var trumpetare, precis som hans farfar. Och han var gift med en dotter till en trumpetare. När jag tänker på det nu, trettio år senare, så går det en kall kår längs ryggen – finns det kanske en liten trumpetargen som rinner i mitt blod?