Nostradamus: Profetior ställer fortfarande till det

Nostradamus föddes i pestens Europa

Den sedermera så berömde spåmannen föddes som Michel de Nostredame den 14 december 1503 i St-Rémy-de-Provence i Frankrike. Omkring 44 år senare skulle de Nostredame bli till det latinskt klingande Nostradamus, men 1503 var det ingenting som tydde på någon speciell eller storslagen framtid för den nyfödde pojken.

Samma år som han kom till världen korsade Christofer Columbus Atlanten för fjärde gången, och vid universitetet i Erfurt i Tyskland skulle den unge Martin Luther examineras.

Samtidigt svepte digerdöden, pesten, fram över Europa och skördade 75 miljoner människoliv, utan att någon kunde förklara varför.

Vidskepelsen frodades, och inkvisitionen avkunnade skoningslöst sina domar över kättare.

Historikerna vet inte mycket om Nost­radamus unga liv, men säkert är att han var son till en köpman och av judisk härkomst.

Medeltidens många antisemiter var inte sena att ge judarna skulden för digerdöden. Inte minst i Frankrike, där judendomen officiellt förbjudits 1394, jagades judarna.

En uppenbar lösning för de förföljda var att konvertera till kristendomen, en metod som även Nostradamus far­föräldrar valde.

Den unge Nostradamus gick i skola hos sin farfarsfar, som var mycket fascinerad av astrologi.

Sannolikt har nyfikenheten på planeternas kraft vuxit sig stor i Nostradamus huvud under hans skoltimmar och vandringar genom områdets romerska ruiner i sällskap med den äldre släktingen.

Jean Aimé de Chavigny, som var Nostradamus sekreterare under de sista åren före hans död, skrev i en kort biografi om spåmannen att Nostradamus farfarsfar hade skänkt honom både ett så kallat astrolabium för att beräkna stjärnornas position och ett intresse för ”de himmels­ka vetenskaperna”.

Nostradamus var en kringresande kvacksalvare

Mycket tyder på att ­Nostradamus tidigt valde att gå i sin farfarsfars fotspår.

En del historiker tror att han redan som femtonåring skrevs in vid universitetet i Avignon för att studera medicin – en vetenskap som på 1500-talet lutade sig mycket mot astrologin – men att han var tvungen att sluta när pesten stängde universitetet 1520.

Andra forskare anser emellertid att Nostradamus togs in vid universitetet först några år senare.

Från ­Nostradamus egna anteckningar vet vi att han tillbringade åtta långa år på Sydeuropas dammiga lands­vägar som kringresande kvacksalvare.

”Efter att ha tillbringat en stor del av mina ungdomsår ... inom farmaci och med att lära mig att förstå de medicinska örterna reste jag genom en rad länder från 1521 till 1529, hela tiden sökande efter förståelse och kunskap om källorna och ursprunget till växter och medicins­ka örter. En utforskning av medicinens yttersta gränser”, skrev han.

I likhet med många av medeltidens avskydda judar vandrade han runt i Europa och erbjöd mixturer av örter och mineraler, som med Nostradamus egna ord kunde bota så olikartade åkommor som håravfall, potens­problem och gallsten.

Nostradamus utbildades till medicinare

Från de gamla registren vid universitetet i Montpellier vet vi att Nostradamus skrevs in vid den medicinska fakulteten 1529.

Kvacksalvaren kom till en högt ansedd läroanstalt, där kyrkans förbud mot dissektioner av lik inte gällde, men trots universitetets skenbart naturvetenskapliga inställning till botemedel hade övertro en viktig roll inom medicinen.

Astrologin hade en central plats i undervis­ningen, och många lärare ansåg att varenda del av kroppen styrdes av specifika stjärntecken.

Diagram och horoskop var lika viktiga som kniv och kokande vatten, när åkommor skulle diagnosticeras och botas.

Därför var det inte ovanligt att läkare även ägnade sig åt spådomar, och att medeltidens européer ansåg att horoskop var lika mycket värda som medicinska råd.

Exakt när Nostradamus avslutade sina studier vet man inte med säkerhet. Det finns dokument som tyder på att han kan ha kastats ut från skolan.

Han fick emellertid sin licens att praktisera medicin och slog sig därefter ner i staden Agen i södra Frankrike.

I Agen gifte Nostradamus sig och fick två barn, men familjen dukade efter kort tid under för pesten, som blossat upp igen.

Förlusten av hustrun och de båda små barnen fick avgörande betydelse för ­Nostradamus fortsatta liv.

Nostradamus uppfann piller mot pest

Nostradamus började på nytt vandra längs landsvägarna – sannolikt för att kämpa mot den pest som hade tagit familjen från honom.

Han satte kurs mot Narbonne, Toulouse och Bordeaux och upplevde överallt hur digerdöden kröp in i invånarnas hem.

Marknaderna var stängda, och kyrkorna hade låst sina dörrar.

På de stinkande gatorna hostade män, kvinnor och barn blod, medan de vred sig i smärtor. Ingen, inte heller Nost­radamus, kunde begripa på vilket sätt pesten uppstod och spred sig, men den kringresande medicinaren var fast besluten att hitta en kur.

Under sina resor samlade han tålmodigt rosenknoppar, som han malde i en mortel tillsammans med bland annat nejlikor och aloe.

Han blandade pulvret med sågspån, pressade det och sålde det som ett mirakelmedel mot digerdöden.

”Det finns inget annat medikament som skyddar bättre mot pesten än detta recept. Alla som sväljer det kommer att skyddas”, skrev han om pillret.

År 1547 gifte den nu tämligen erfarne kvacksalvaren sig för andra gången och slog sig ner i staden Salon-de-Provence.

Nostradamus skrev bok om sylt

I Salon-de-Provence fördjupade Nostradamus sig i astrologin.

Genom att med hjälp av astrologiska tabeller beräkna planeternas positioner, och hur planeterna skulle påverka framtida händelser, spådde han dag för dag om sol- och månförmörkelser, framgångar och tragedier.

Från 1549 samlade han varje år sina förutspåelser i en årsbok, en almanacka, i vilken han berättade om det kommande årets viktigaste händelser.

Almanackan var uppdelad i en astronomisk sektion, en kalender över årets dagar och en avslutan­de sektion med förutsägelser, som kan jämföras med de horoskop som man kan hitta även i en del av dagens dagstidningar och veckotidningar.

Även om almanackor redan var väldigt utbredda under medeltiden blev Nostradamus utgåvor mycket snabbt populära. I det vidskepliga Frankrike dröjde det inte ­särskilt länge förrän spåmannens namn var allmänt känt.

Nostradamus skrev även andra böcker. Till exempel gav han 1552 ut ”Avhandling om kosmetika och sylt” med recept på bland annat parfymer och mar­melader med inspiration från de resor han gjort.

Enligt Nostradamus sträckte hans förmågor sig dock längre än till syltning och det kommande årets väder.

Genom jämförelser av planeternas tidigare och framtida positioner ansåg han sig kunna beräkna händelsernas gång så långt fram i tiden som till år 3797.

Mångtydiga verser

I maj 1555 gav han ut första bandet av det verk som har gjort honom till ett mys­terium än i dag: profetiorna.

Boken bestod av de första 353 av totalt 942 profetior utformade som så kallade quatrainer, det vill säga fyrradiga strofer, som målar upp dystra bilder av torka, hungersnöd, maktlystna härskare, översvämningar och krig.

Stroferna var dock inte, och är fortfarande inte, lätta att tyda. Nostradamus talade själv om ”dimmor i stället för klara profetior”. Han hänvisar med flit inte till specifika årtal, och förutspåelserna saknar kronologisk ordning.

Språket växlar obekymrat mellan franska, latin, grekiska och provencalska. Ordlekarna är även maskerade med anagram – till exempel blir Paris till Rapis – och ofta utelämnar han ord eller hela meningar.

De oklara spådomarna har tolkats och övertolkats i det oändliga. Ett exempel på en uppenbar övertolkning är strofen:

”Frihet kommer inte igen/ En stolt skurkaktig svart (en) kommer att ockupera/ När fallet med bron öppnas/ Venedigs republik oroas av Hister”. Ordet Hister har tolkats som Hitler, och strofen som en förutspåelse av Nazitysklands invasion av Europa.

I själva verket är Hister det medeltida namnet på floden Donau – och spådomen snarare ett försök att förutspå hunnernas återkomst till Europa.

I sina texter undvek Nostradamus även noggrant formuleringar som kunde ge honom problem med makthavarna eller kyrkan.

Även om hans arbete hemma i kammaren kunde leda tankarna till det ockulta, insisterade han på att hans profetior kom direkt från Gud.

Om han föll i onåd hos den katolska kyrkan skulle det kunna kosta honom livet. För att gardera sig ytterligare dedikerade Nostradamus sina verk till betydelsefulla personer, bland annat det franska kungahuset.

I dag beskriver historiker de luddiga formuleringarna som ett smart, genomtänkt drag från Nostradamus.

Det är just de gåtfulla formuleringarna som gör det omöjligt att bedöma Nostradamus profetis­ka förmåga och ställa honom till svars för bedrägeri.

Profetiorna kan passa in i vilket sammanhang läsaren än vill.

Alla seriösa forskare är dock eniga om att den franske spåmannen inte haft några speciella förmågor utan snarare en synnerligen kreativ penna.

Kungahuset skickade efter Nostradamus

Trots de uppenbart vaga formule­ringar­na – eller kanske tack vare dem – spred sig ryktet om Nostradamus närmast kusligt synska förmåga snart i samhällena i södra Frankrike.

Inom kort blev man även inom kungahuset intresserad av den kortväxte och kraftige astrologen, som kunde se in i framtiden.

År 1555 fick den 52-årige Nostradamus en inbjudan från kung Henrik II, som ville se honom vid hovet i Paris.

Orsaken var att Nost­radamus i sin senaste almanacka skrivit ett antal strofer, i vilka han varnade kungahuset för en fara.

”Kungen bör akta sig och se till att en eller flera personer inte fortsätter att utföra det som jag inte vågar skriva”, hade han formulerat det.

Under den åttio mil långa resan från Provence till Paris hade Nostradamus tid att oroa sig. Henrik II var fruktad för sin oförsonliga linje gentemot kättare, och spåmannen fruktade att kungen tänkte hugga huvudet av honom.

Så blev det dock inte. Historikerna räknar med att drottning Katarina av Medici, som var mycket intresserad av astrologi och övernaturliga händelser, föll för Nostradamus påstådda talang.

Exakt vad härskarna och spåmannen talade om berättar källorna emellertid inte.

Efter sin hemkomst från huvudstaden fortsatte Nostradamus med sina förut­sägelser.

Eftersom regentparet hade rådfrågat honom, bankade kunder från alla samhällsskikt på hans dörr och ville att han skulle spå om framtiden.

Han anlitades för att göra horoskop och för att ge råd om ­affärsmöjligheter. Till och med präster sökte upp Nostradamus – även om hans framtidssyner inte oreserverat godkändes av kyrkan.

Profetiorna var dock inte enbart lyckade. En del kunder klagade över Nostradamus oläsliga handstil och kryptiska formuleringar. Inte minst hans kollegor inom astrologin, som själva skrev almanackor, kritiserade honom hårt.

De anklagade honom för att vara slarvig i sina beräkningar och för att övertolka sina resultat.

Nostradamus förutspådde kungens död

Nostradamus profetior spreds i bokform runt om i Europa och på 1550-talet hade de översatts till bland annat ita­lienska och engelska.

När många trodde att Nostradamus knappast kunde bli populärare gick en av hans dystrare förutsägelser i uppfyllelse.

Kung Henrik II arrangerade 1559 en riddartornering med anledning av sin dotters bröllop, och i den avgörande ­tvekampen stod kungen mot den unge kaptenen och greven Gabriel av Montgomery.

Duellanterna var klädda i rustning från topp till tå och hade båda ett lejon på sin sköld.

Deras hästar satte av och rusade mot varandra på tornerplatsen. När ryttarnas lansar möttes, knäcktes grevens och en del borrade sig genom Henrik II:s guldvisir på hjälmen.

En bit av lansen trängde in i ögat, och en annan borrade sig in i halsen. Splittret i ögat vandrade vidare upp i hjärnan, och efter tio dagar avled kungen.

Mera än fyra århundraden efter sin död vållar Nostradamus fortfarande förundran.

Han verkar ha förutspått allt från från sin konungs död och Hitlers invasion av Polen till angreppet mot World Trade Center.

Sedan Nostradamus död 1567 har hans verk ”Nostradamus samlade profetior” lyfts fram och tolkats i kristider och vid katastrofer, och i synnerhet fem spådomar har vållat uppståndelse: