Coco Chanel sydde sig ut ur fattigdom

Sång och dans var ingen framtid

Gabrielle kunde aldrig förlika sig med sitt enkla ursprung.

Hon skämdes över att ha fötts fattig och för att fadern lämnat bort henne.

Som vuxen skapade hon sig ett nytt och intressantare förflutet, baserat på lögner.

Gabrielle kastade bort sitt gamla namn och blev ”Coco”, en våghalsig flicka vars rika far bodde i Amerika.

Hon lärde sig sy, dels i en klosterskola i Moulins, dels av sin faster Julia som hon återupptagit kontakten med.

Sömnaden var från början enbart ett sätt att försörja sig på. Egentligen drömde Coco om att bli artist.

Men även om den vackra och char­miga flickan var omtyckt av bargästerna i Moulins och i kurorten Vichy så saknade hon i grund och botten talang för sång och dans.

Fick ekonomiskt stöd

Som tur var fanns det ju andra vägar att fly det inskränkta småstadslivet.

En gick genom männen. Cocos förste manlige supporter var den blivande officeren Etienne Balsan. Med honom flyttade hon till hästgården Royallieu i närheten av Paris.

Balsan gjorde karriär på kapplöpningsbanorna och Coco blev själv en skicklig ryttarinna och hästentusiast.

Hon fortsatte emellertid att sy kläder åt vänner och bekanta.

Så småningom började Coco drömma om att öppna en egen klädesbutik i Paris.

Tillfället kom med den förmögne engelsmannen Arthur ”Boy” Capel. Han skulle bli hennes livs största kärlek och välgörare.

Han var av samma skrot och korn som Coco, en affärsinriktad karriärist. Med Boy levde hon i mer än ett decennium, tills han gifte sig med en brittisk adelsdam.

Coco må ha varit omsvärmad, framgångsrik och förmögen, men med sitt enkla ursprung blev hon aldrig riktigt accepterad av den blåblodiga överklassen.

Öppnade butik i Paris

År 1910 öppnade tjugosjuåriga Chanel – med ekonomiskt stöd från ”Boy” – sin första butik på Rue Cambon i Paris, strax intill hotell Ritz
.
I skuggan av första världskriget grydde en ny tid, och Coco Chanel blev en av dess förgrundsgestalter.

Kvinnornas ökade frihet syntes i klädesplaggen. Kjolarna blev kortare, plötsligt fick damerna visa vristen.

Coco Chanel lanserade en kollektion med bekväma och ­lediga kläder, inspirerade av herrkostymer och sjömanskläder.

Kläderna gjorde succé. Att hon egentligen inte kunde något om finskrädderi spelade ingen roll. Coco Chanel köpte in den kompetens hon behövde.

Plaggen skapade hon genom att berätta för tillskärare och sömmerskor hur hon ville ha dem.

Nyckeln till framgången var hennes mod och intuitiva trendkänsla.

Affärerna gick lysande och Coco Chanel öppnade en ateljé i kuststaden Deauville, dit societeten sökte sig för strandliv och umgänge.

Pengarna flöt in, Chanel kunde betala tillbaka allt hon lånat av ”Boy” och dessutom köpa sin första Rolls Royce.

Snart hade hon affär även i Biarritz, med det spanska kungahuset som trogen kund.

I en tid när de flesta kvinnor levde enbart för hem och familj var hon ett anmärkningsvärt undantag.

Stor sorg – och en ny man

Julen 1919 inträffade en händelse som skulle prägla Coco Chanel för resten av livet.

Arthur ”Boy” Capel omkom i en bilolycka. Trots att han sedan en tid var gift hade deras nära relation fortsatt.

Nu följde den ena prominenta älskaren på den andra i Coco Chanels långa liv.

Hon hade förhållanden med kompositören Igor Stravinskij och med en rysk storfurste i exil. År 1923 inledde hon en romans med Englands rikaste man, hertigen av Westminster.

Kanske hade hon hoppats på giftermål, men också hertigen valde till slut en kvinna ur sin egen samhällsklass för sitt tredje äktenskap.

År 1926 skrev Chanel modehistoria med ”den lilla svarta”, en enkel klänning i helsvart.

Modetidningen Vogue kallade plagget för ”En Ford signerad Chanel”.

Svart, som tidigare hade varit en färg enbart för sörjande eller servitriser, blev nu hetare än hett.

Några år senare bjöds Coco in till Hollywood för att designa kläder åt filmbolaget MGM.

Det blev dock ingen succé, amerikanernas smak var ännu för traditionell för Chanels kreationer.

Köpte sina bröders tystnad

Coco var i hela sitt liv rädd för att det förflutna skulle hinna ikapp henne. Hon köpte sina ”underklassiga” bröders tystnad genom att skänka dem pengar, hus och bilar.

Som arbetsgivare var hon hård och utan medkänsla. När de anställda strejkade för bättre villkor anklagade hon dem för att vara otacksamma.

Under andra världskrigets tyska ockupation av Frankrike började saker och ting gå snett för Coco Chanel.

Hon hade en affär med en tysk officer och gjorde ett ödesdigert försök att ordna en fördelaktigare fred åt nazisterna, när kriget närmade sig sitt slut.

För det greps hon efter befrielsen av Paris, men släpptes nästan omgående. Under några år bodde Coco Chanel i Schweiz, hela tiden livrädd för att alla detaljer i den solkiga affären skulle komma till allmän kännedom.

Mot alla odds gjorde Chanel comeback 1953. Nu var tiden äntligen mogen för amerikanskorna att ta den franska klädskaparen till sitt hjärta.

Chaneldräkten, med sin korta jacka och sin knälånga kjol, blev en klassiker.

Coco Chanel avled den 10 januari 1971. Hon somnade in i sin svit på hotell Ritz i Paris där hon bott till och från i närmare fyrtio år.

Ett par veckor senare visades hennes allra sista kollektion för de modemedvetna parisarna.