Buffalo Bill blev en levande legend

Codys motståndare var även han en formidabel buffeljägare som kallades Bill. William Comstock härstammade från Cheyenne-stammen och var den enda i trakten som kunde mäta sig med Cody när det gällde att fälla bufflar.

Ett blodbad

De följande åtta timmarna bjöd på ett blodbad utan dess like. När skymningen föll hade Comstock lyckats skjuta 48 bufflar, en imponerande siffra. Men William Cody – som i flera år var kontrakterad av armén att leverera buffelkött till Kansas järnvägsarbetare och sades ha skjutit över 4 000 av de stora djuren – var strået vassare. Genom att listigt nog placera sig framför den stora flocken och driva in bufflarna i separata, hårt packade flockar lyckades han fälla inte mindre än 68 stycken.

”Buffalo Bill” var därmed korad – och William Cody blev en lokal kändis. Men det var bara början. Hela världen skulle snart känna till hans namn.

På en liten farm utanför staden Le Claire, Iowa, föddes en pojke i februari 1846. Hans föräldrar, Isaac och Mary Ann Cody, gav honom namnet William och han uppfostrades tillsammans med sina systrar i ett strikt religiöst hushåll i Fort Leavenworth, Kansas. USA var en kokande kittel av rasmotsättningar under åren som ledde till det amerikanska inbördeskriget; särskilt i mellanvästern och södern, där den infekterade frågan om slavarnas vara eller icke-vara debatterades flitigt.

I Kansas hörde Isaac Cody till minoriteten som ville avskaffa slaveriet; vid ett tillfälle blev han knivhuggen av en rasistisk granne efter att högljutt ha protesterat mot det. Han överlevde – nätt och jämnt – men hotades ständigt på grund av sina åsikter och höll sig ofta borta från hemmet. När William bara var elva år gammal dog fadern, delvis på grund av komplikationer från knivhugget, och familjen var plötsligt utfattig.

Fick försörja familjen

Men Isaac Codys idealism hade satt djupa spår i hans son, och den unge Bill visade sig snart vara en ovanligt påhittig pojke som kom på olika sätt att försörja familjen. Han drev oxar och jobbade som budbärare, sedan började han som spejare vid en kår som var knuten till armén i delstaten Utah. Armén var i ständig konflikt med indianstammar i området, vilket Bill Cody – trots att han fortfarande var ett barn – snart blev varse.

Som han själv skulle beskriva det åratal senare, i sin självbiografi:

"Månen gick upp, och där, precis framför mig och alldeles målad i ansiktet, var en indian. Han var klädd som en Sioux-krigare, och på axeln hade han ett gevär som var riktat mot någon i flodbädden nio meter under oss; inom en sekund skulle han skjuta en av mina vänner. Jag höjde min gamla bössa och sköt. […] Så började min karriär som indian-jägare."

Den unge Bill Cody tvekade inte om att det han gjorde var moraliskt riktigt. Att döda indianer handlade om självförsvar eftersom vissa stammar förde ett ständigt gerillakrig mot USA:s armé. Det var först på äldre dagar som Bill Cody lärde sig att värdesätta indianerna och deras seder – i hans ungdom var de först och främst fiender att frukta.

Kurir och spejare

Bill växte upp fort. Som fjortonåring reste han västerut för att gräva guld. På vägen dit fick han ett jobberbjudande att bli kurir, vilket han accepterade för att försörja sina systrar och sin sjuka mor.

Men äventyret och faran lockade, och Cody sökte sig efter ett tag till armén. Blott sjutton år gammal gick han med i Kansas-kavalleriet och några år senare anlitades han som spejare och jägare av USA:s armé. Som scout hade han i uppgift att spana efter – och ibland döda – indianer, och som jägare skulle han fälla bisonoxar för att förse soldaterna med kött.

Cody var duktig på bådadera, och vid en incident den 26 april 1872 visade han även prov på stort mod. Tillsammans med en bataljon befann han sig vid Platte River i Nebraska när han och hans män blev beskjutna av en grupp Sioux-indianer. Cody sköt ihjäl två indianer och lyckades även omhänderta några av deras hästar. Händelsen gav honom kongressens hedersmedalj.

Inte ens trettio år fyllda var Bill Cody redan en beryktad jägare och spejare, men hans liv skulle snart ta en smått osannolik vändning – som skulle göra honom till en superstjärna.

Olyckligt familjeliv

Bill Cody var en rastlös själ, som inte gärna stannade för länge på samma plats. Redan som tjugoåring hade han gift sig med en två år äldre kvinna vid namn Louisa Frederici, men deras äktenskap var inte lyckligt – trots att de skulle komma att vara gifta i över femtio år. De fick fyra barn tillsammans, men den unga familjen drabbades snart av flera tragedier: två av barnen – sonen Kit och dottern Orra – dog av sjukdom när de var sex respektive elva år gamla.

De övriga två – döttrarna Arta och Irma – skulle komma att dö innan de fyllt fyrtio; bara Irma överlevde sin far. Bill lade nästan all sin energi på sitt jobb för armén; det var upp till Louisa att stanna hemma i deras hus i Rochester, New York, och ta hand om barnen.

Romanhjälte och cirkusartist

1872 förändrades Bill Codys liv i grunden. Sedan några år tillbaka kände han ytligt en författare som använde sig av pseudonymen Ned Buntline. Denne Buntline försörjde sig på att skriva så kallade dime novels – en tidig förlaga till dagens kioskdeckare – om vilda västern och dess råbarkade machohjältar.

Ned Buntline inspirerades av Codys växande rykte, och skulle komma att spela en avgörande roll i att forma legenden om Buffalo Bill.

Ned Buntline övertalade Bill Cody att spela sitt alter ego Buffalo Bill i en ny västernshow som han hade skrivit och tänkte sätta upp på en teater i Chicago. The Scouts of the Prairie hade premiär i december och sågades i pressen, men showen blev en oväntad publiksuccé och Bill Cody märkte att han trivdes i strålkastarljuset (även om han knappast var någon skådespelare).

Året därpå hade en liknande show, Scouts of the Plains, premiär, och Bill Cody turnerade land och rike runt – mer eller mindre konstant – under de kommande tio åren.

Skalperade indian

Buffalo Bill blev med åren en besynnerlig karaktär – det var som om han var till hälften fiktiv och hälften riktig. Bill Cody gick alltmer upp i sitt alter ego, vilket en blodig incident 1876 kom att visa.

Efteråt rådde det skilda meningar om vad som verkligen hände. Cody själv hävdade att han ställde upp i en duell med en känd indianhövding, Yellow Hair från Cheyenne-stammen, och att han först sköt, sedan knivhögg och till sist skalperade denne.

Andra hävdade att Cody i själva verket skalperade indianen efter att denne redan hade dödats av en annan man, men oavsett vilket började Cody gestalta den brutala händelsen – som Buffalo Bill – i de alltmer populära västernshowerna. Gränsen mellan sanning och fiktion blev allt luddigare.

Fick egen show

1883 hade Buffalo Bill blivit ett tillräckligt känt namn för att Cody skulle våga sig på att sätta upp en alldeles egen show. I närheten av North Platte, Nebraska, byggde han upp en cirkusliknande föreställning, som fick namnet Buffalo Bill's Wild West.

Under de följande åren skulle denna show växa sig i storlek, turnera över stora delar av världen och göra Buffalo Bill till en omåttligt populär, snudd på mytisk person.

Showen, som senare fick det något omständliga namnet Buffalo Bill's Wild West and Congress of Rough Riders of the World, var en brokig blandning av rena cirkuskonster och ett slags historieberättande, där Cody spelade rollen som Buffalo Bill och inhyrda indianer (bland dem en och annan genuin profil, som Sitting Bull), soldater och diverse gäster från andra kulturer turades om att spela upp små – mer eller mindre sanna – äventyr från vilda västern.

Det var en gigantisk show som kuskade runt på de amerikanska slätterna: 1887 bestod sällskapet av 209 personer, 180 hästar, 18 bufflar, tio älgar, fem Texas- tjurar, fyra åsnor och två rådjur.

I mitten av 1880-talet var William Cody redan en storstjärna i USA, men hans legend skulle snart komma att växa även på andra sidan Atlanten. 1887 bjöds han in av drottning Victoria av Storbritannien att spela upp showen i samband med jubileumsfirandet av att hon suttit femtio år på tronen. Detta gjorde Cody, och mer därtill: Efter några bejublade föreställningar i London körde han showen i fem månader utan-för Manchester. Senare begav han sig på en Europaturné, som – med vissa avbrott – höll på i närmare fyra år.

I början av 1890-talet var Buffalo Bill även ett stort fenomen i länder som Tyskland, Italien, Belgien, Holland och Frankrike – och de länder som inte hade turen att få besök av honom personligen fick läsa om hans äventyr
i en växande mängd dime novels och sen-sationella nyhetsartiklar. Till och med författarikonen Mark Twain hyllade Cody, och menade att Buffa-lo Bills show var en av få ameri-kanska expor-ter som faktiskt kunde kallas ”fullständigt och distinkt amerikansk”.

Vad kunde toppa att vara en internationell ikon? Ett eget samhälle, kanske. Möjligen var det så Bill Cody tänkte när han 1895 tog beslutet att lägga grunden för ett samhälle i nordvästra delen av den ödsliga men majestätiskt vackra staten Wyoming.

Grundade samhället Cody

Området var idealiskt för bebyggelse, med den stora Shoshone-floden och Yellowstones nationalpark i närheten och goda möjligheter att bedriva jordbruk och jakt. Samhället skulle få namnet Cody, och arbetet med det skulle snart uppta det mesta av hans lediga tid mellan de otaliga turnéerna med Buffalo Bill – som fortfarande gick för fulla hus och gjorde honom till en alltmer förmögen man.

I början av 1900-talet var konstruktionen av det nya samhället tillräckligt långt gången för att Bill Cody skulle kunna koncentrera sig på det han gjorde bäst: locka en publik. 1902 öppnade han ett hotell i Cody, som fick namnet Irma efter en av hans döttrar. Två andra hotell i området följde tre år senare. Han byggde en stor ranch en bit utanför Cody och köpte över tusen boskapsdjur. Från sin ranch arrangerade han jaktutflykter, ofta tillsammans med högt uppsatta dignitärer och politiker från olika
delar av världen.

Byggde stor damm

William Cody och hans samarbetspartners lyckades få rättigheter att för-dämma Shoshone-floden, för att kunna konstbevattna den torra jorden i området. Arbe-tet med en stor damm tog åratal, och blev så dyrt att inte ens Cody själv kunde bekosta det utan statlig hjälp. Men när Shoshone-dammen stod klar 1910 var det den högsta konstgjorda dammen i världen. Långt efter Codys död beslöt man att byta namn på den.
I dag är den känd som Buffalo Bill Dam.

Till skillnad från sina fyra barn levde William Frederick Cody till att bli en gammal man. Han dog av en leversjukdom i januari 1917, vid 70 års ålder. Vid hans dödsbädd fanns Codys trogna fru Louisa, som hade stannat hos honom till slutet trots att han hade haft flera utomäktenskapliga affärer och en gång till och med hade lämnat in en skilsmässoansökan mot henne (något hon motsatte sig, varpå en domstol ogiltigförklarade den).

Nyheten om Buffalo Bills död kablades snart ut över världen, och fick många att känna en oväntad melankoli. För med Buffa-lo Bill dog även något annat. William Cody hade varit en mästare på att personifiera det gamla Amerika, den vilda västern med sina outforskade territorier och mytomspun-na hjältar. Buffalo Bill var en av de allra sista i sitt slag, och på sätt och vis den största västernhjälten av dem alla.