Pablo Picasso

Picasso revolutionerade världen med sina penseldrag

Picasso var en av 1900-talets viktigaste konstnärer. Han var också en oförbätterlig playboy med en gränslös aptit på kvinnor, som behandlades som omväxlande gudinnor och dörrmattor.

Picasso var en av 1900-talets viktigaste konstnärer. Han var också en oförbätterlig playboy med en gränslös aptit på kvinnor, som behandlades som omväxlande gudinnor och dörrmattor.

Science History Images/Alamy/Imageselect

Picasso är i dag nästan mer känd för sina kvinnor än för sin konst – och kanske allra mest för auktionspriserna på målningarna av kvinnorna. Det påverkar dock inte det faktum att Pablo Picasso var en av 1900-talets mest betydande bildkonstnärer och den främste stilbildaren inom den moderna konsten.

Lär känna mästaren här – hans konst, hans kvinnor och hans många paradoxer.

Picasso målade innan han kunde prata

Picassos barndom

Redan när han var barn stod det klart att lille Pablo hade en fallenhet för att rita och måla som var något utöver det vanliga.

Pablo Picasso föddes den 25 oktober 1881 i den spanska kuststaden Málaga. Hans mor skötte hushållet, och hans far var kurator vid stadsmuseet och arbetade även som konstlärare vid Escuela de Arte San Telmo.

Det var fadern som lärde Pablo Picasso måla i tidig ålder. Det sägs att det lilla underbarnet kunde måla innan han kunde prata.

Som åttaåring var Pablo Picasso skicklig på att måla med olja, och hans äldsta målning, Le Picador, är från 1890, när han var endast nio år gammal.

När Picasso började på La Lonja, skolan för konst i Barcelona, hoppade han över nybörjarkursen och började i en avancerad klass.

Inom kort kom Picasso att ingå i kretsen av de bästa målarna i Barcelona.

Picassos fyra viktigaste stilperioder

Pablo Picasso var en konstnärlig kameleont, som likt ingen annan kunde hoppa mellan gränsöverskridande experiment och djup förankring i konstens klassiska tradition.

Picassos blå period – Den gamle gitarristen
© Flickr/The Art Institute of Chicago/Steven Zucker

Den blå perioden – 1901–1904

År 1901 begick en av Picassos goda vänner självmord, vilket tog Picasso hårt. Efter självmordet blev hans målningar mer eftertänksamma och dystra, därav namnet ”blå perioden”. Picasso ritade och målade luffare, fyllon och tiggare samt porträtt av bland annat kvinnor och barn i ett fängelse i Paris.

Picassos rosa period – Les deux frères
© Wikipedia Commons – Kunstmuseum Basel

Picassos rosa period – 1904–1906

Picassos blå period ersattes av en rosa, då de varma färgerna fick ta plats på hans dukar igen. Vid det här laget befann Picasso sig i ett lyckligt förhållande med Fernande Olivier, vilket enligt flera konstkritiker låg bakom det tämligen markanta stilbytet.

Kubismen – Pablo Picasso, flicka med mandolin
© Museum of Modern Art, New York

Kubismen – 1908–1919

År 1908 uppfann Pablo Picasso den helt nya stilen kubismen tillsammans med den franske bildkonstnären Georges Braque. Kubismen innebar en brytning med den naturalistiska europeiska måleritraditionen. I stället för att se på ett objekt ur en viss vinkel bröt kubismen upp objektet i olika geometriska former, så att det kunde beskådas ur flera vinklar. Kubismen var en revolution och hade stor inverkan på konsten i Europa.

Picassos klassicistiska period
© Pablo Picasso, 1921, Nu assis s’essuyant le pied (Seated Nude Drying her Foot), Berggruen Museum

Nyklassicism och surrealism – 1919–1929

Efter första världskriget sköljde en nyklassicistisk tendens över konstscenen i Paris. Efter krigets fasor sökte Pablo Picasso sig tillbaka till klassiska stilar som symbol för en ny tid av sammanhang, ordning och social harmoni. Nyklassicismen följdes av surrealismen, som tog avstamp i bland annat Freuds teorier om det undermedvetna.

Picasso i Paris

I början av 1900-talet flyttade Pablo Picasso till Paris, där han slog sig ner bland gatuartister, konstnärer och prostituerade i stadsdelen Montmartre.

Han hade ont om pengar, och hans spartanska ateljé värmdes upp av en gammal kamin och var översållad med färgtuber och dukar.

Under dessa enkla omständigheter skapade Pablo Picasso en del av 1900-talets mest revolutionerande konst.

Paris anno 1910

När Pablo Picasso flyttade till Paris bodde han tillsammans med diktarna Guillaume Apollinaire och Max Jacob samt målaren Georges Braque i den övergivna lagerbyggnaden Le Bateau-Lavoir i stadsdelen Montmartre.

© Wikimedia Commons

Kubismen gjorde konsten modern

Hans stora genombrott kom 1907 med den revolutionerande och kontroversiella målningen Flickorna i Avignon, som avbildar fem nakna prostituerade kvinnor på en bordell på gatan Carrer d’Avinyó i Barcelona.

De prostituerades ansikten påminner om afrikanska masker, och det tredimensionella rummet har ersatts av ett platt, tvådimensionellt plan.

Med Flickorna i Avignon lade Picasso definitivt antikens tradition och skönhetsideal bakom sig.

Tillsammans med den franske bildkonstnären Georges Braque skapade han en helt ny riktning inom konsten – kubismen.

Pablo Picasso ansåg inte att konst skulle likna verkligheten. I stället skulle den utmana vår uppfattning av verkligheten och på så sätt nå fram till en större sanning.

”Konsten är den lögn som får oss att se sanningen”, som Pablo Picasso själv uttryckte det.

Kubismen fick stort inflytande på arkitektur och konst och blev startskottet till den friare och mer abstrakta konst vi känner i dag.

Kubismen förvandlade dessutom Pablo Picasso till den mest eftertraktade och hyllade konstnären i Europa.

Picasso: Les Demoiselles d’Avignon

Picassos målning ”Flickorna i Avignon” från 1907 var hans första kubistiska målning. Kubismen var ett försök att på en platt yta skildra alla aspekter av vad konstnären såg i tre dimensioner.

© Wikimedia Commons

Picasso bekämpade fascismen med konst

När fascisten Franco bombade den baskiska staden Guernica målade Picasso en av sina mest berömda målningar i protest mot det spanska inbördeskrigets fasor.

År 1937 rasade det spanska inbördeskriget mellan den republikanska regeringen och nationalisterna under ledning av general Francisco Franco. Den 26 april anföll tyska bombplan, som stöttade nationalisterna, staden Guernica i den pro-republikanska regionen Baskien.

Attacken lade stora delar av staden i ruiner och möttes av fördömanden världen över – även från den vänsterorienterade pacifisten Pablo Picasso, som avskydde fascismen. Kort efter angreppet målade han en av sina mest berömda målningar, Guernica, som i abstrakt form skildrar fasorna i staden under attacken.

Picassos målning ”Guernica” från 1937

”Guernica” är 3,5 gånger 7,8 meter stor. Motivet är målat i svarta, vita och grå oljefärger och utstrålar död och lidande. Än i dag är ”Guernica” en global symbol för olika fredsrörelser. Här har bilden återskapats i keramik och hängts på en gata i det baskiska Guernica.

© Shutterstock

När general Franco vann inbördeskriget och tog makten i Spanien deponerades Guernica på Museum of Modern Art i New York. Först 1981, sex år efter Francos död, kom den berömda målningen till Spanien. Sedan 1992 har den varit en av huvudattraktionerna i Reina Sofia-museet i huvudstaden Madrid.

Picasso förblev motståndare till Franco och fascismen hela livet. År 1944, strax före andra världskrigets slut, gick Picasso med i det franska kommunistpartiet, FCP. Han förblev en trogen medlem fram till sin död 1973.

Picasso och kvinnorna

Den största inspirationskällan till sin konst fann Pablo Picasso i den uppsjö av kvinnor som förekom hans liv.

De kvinnor som han hade förhållanden med blev en del av konsten. Några av Pablo Picassos mest berömda konstverk avbildar hans fruar och älskarinnor genom åren.

Kvinnorna inspirerade Pablo Picasso och bidrog till hans konstnärliga utveckling. Men det var inte lätt att vara musa åt den manschauvinistiska målaren.

”Det finns endast två slags kvinnor: gudinnor och dörrmattor”, sa Pablo Picasso till sin unga flickvän Françoise Gilot.

De kvinnor som åtnjöt gudinnestatus löpte emellertid risk att från en dag till nästa degraderas till dörrmatta, när Pablo Picasso förlorade sitt hjärta till en ny skönhet.

Dora Maar och Pablo Picasso

Dora Maar och Pablo Picasso.

© Flickr/jeanbaptisteparis

Möt kvinnorna i Picassos liv och konst

Pablo Picasso hade två fruar, sex älskarinnor och otaliga kortvariga affärer under sitt liv. Flera av kvinnorna odödliggjordes i hans konst, men livet som Picassos partner var ingen dans på rosor. Läs om fem av de viktigaste kvinnorna i Picassos liv.

Olga Chochlova – 1917–1955

Picasso mötte den ukrainska ballerinan Olga Chochlova i Rom 1917. Hon kom från en aristokratisk familj i Ukraina och dansade i den berömda balettensemblen Ballets Russes. De gifte sig året därpå – trots att Pablo Picassos egen mor, doña María, varnade sin blivande svärdotter för giftermålet: ”Min stackars flicka, du vet inte vad du ger dig in i (…) Jag tror inte att någon kvinna kan bli lycklig med min son.”

Picassos mor fick rätt. Under äktenskapets tionde år inledde den 45-årige Picasso en affär med en 17-årig fransyska vid namn Marie-Thérèse Walter. När Olga fick reda på relationen ville hon skiljas, men Picasso vägrade, eftersom han inte ville ge sin hustru hälften av sina tillgångar vid en skilsmässa. De förblev gifta på papperet ända till Olga Chochlovas död 1955.

Barn: Paolo

Marie-Thérèse Walter – 1927–1935

”Madame, du har ett intressant ansikte. Jag skulle vilja måla ett porträtt av dig.” Så löd Pablo Picassos raggningsreplik, när han i början av januari 1927 vände sig till den blott 17-åriga Marie-Thérèse Walter utanför Galeries Lafayette i Paris.

Det fungerade – trots att hon inte visste vem Picasso var. De inledde en passionerad kärleksaffär, och den atletiska, blonda flickan uppträdde de följande åren i mängder av Picassos teckningar och tavlor. Efter nio år tappade den ständigt rastlöse Picasso intresset och gick vidare till en yngre kvinna. Marie-Thérèse kom aldrig över brytningen och begick självmord 1977.

Barn: Maya

Dora Maar – 1936–1944

År 1936 mötte Picasso den 29-åriga, ansedda franska fotografen Dora Maar på ett kafé i Paris. Han blev snabbt betagen av den intelligenta och konstintresserade brunetten och var kluven mellan sin ”gamla” älskarinna Marie-Thérèse Walter och sin nya flamma Dora Maar.

”Jag tyckte om dem båda av väldigt olika anledningar: Marie-Thérèse för att hon var söt och snäll och gjorde allt jag bad henne om, och Dora för att hon var intelligent”, förklarade Picasso senare om sitt kärleksdilemma. Enligt en anekdot dök Marie-Thérèse oväntat upp i hans ateljé, medan Dora Maar var där och Pablo höll på med den med tiden världsberömda målningen Guernica (1937). Medan andra världskriget rasade växte Picassos berömmelse, och snart kastade han lystna blickar på en ny kvinna. Förhållandet mellan honom och Dora Maar tog slut 1943, och hon tog det så hårt att hon året därpå fick ett nervöst sammanbrott, som det tog henne nästan två år att återhämta sig från.

Barn: Inga

Françoise Gilot – 1944–1953

Våren 1943 träffade den 62-årige Picasso den 21-åriga konstnären Françoise Gilot (f. 1921) på restaurangen Le Catalan, där Gilot åt middag med en väninna.

I början var Gilots intresse för Picasso enbart av professionell art, men som så många kvinnor före henne besegrades hon till slut av den åldrande storcharmörens uppvaktningar. Tillsammans flyttade de till södra Frankrike och huset La Galloise, men den viljestarka Gilot vägrade att finna sig i Picassos ständiga sidosprång och lämnade honom slutgiltigt 1953.

År 1964 gav hon ut självbiografin Life With Picasso, som Picasso fördömde å det kraftigaste. Boken tecknar ett porträtt av Picasso som både ett geni och en tyrann, och Picasso var så upprörd över boken att han bröt kontakten med parets båda barn.

Barn: Claude och Paloma

Jacqueline Roque – 1953–1973

Françoise Gilot är enligt Picasso själv den enda kvinna som någonsin lämnade honom. Livet som ungkarl varade dock inte länge för den hyllade konstnären.

Redan samma år som Gilot lämnade honom blev han tillsammans med den vackra, 26-åriga Jacqueline Roque (1927–1986). Picasso var då 72 år. De träffades på krukmakeriet Madoura i Vallauris, där Roque arbetade. Picasso gav henne en ros varje dag, tills hon gick med på att gå ut med honom.

Paret gifte sig 1961 och köpte slottet Château de Vauvenargues utanför Aix-en-Provence samt en villa i Cannes, där Picasso kunde arbeta ostört. Jacqueline Roque var mycket kontrollerande och bestämde enväldigt vilka som fick besöka den allt svagare Picasso. Hon förhindrade all kontakt mellan Picasso och hans barn, och efter att Picasso avlidit 1973 var barnen inte välkomna på begravningen. Jacqueline Roque kom aldrig över förlusten av maken, och 1986 sköt hon sig.

Barn: Inga

Stenrik när han dog

Mellan sina många amorösa äventyr skapade Picasso konst i många olika former ända fram till sin död den 8 april 1973.

Picasso lämnade efter sig omkring 45 000 bilder, keramiska verk, skulpturer, tryck och etsningar, och hans personliga förmögenhet uppskattas ha uppgått till motsvarande någonstans mellan en miljard och 2,4 miljarder kronor.

Eftersom Picasso inte lämnade efter sig något testamente utlöste hans död en bitter arvstvist mellan hans sista hustru och hans fyra barn.

Även om Picasso drog in enorma summor på sin konst både i livet och i döden, handlade skapandet inte enbart om att tjäna pengar. Som han själv uttryckte det:

”Syftet med konsten är att tvätta av vardagens damm från vår själ.”

Pablo Picasso: Les femmes d'Alger (Version “O”)

Pablo Picassos dyraste tavla någonsin, ”Les femmes d’Alger (Version “O”)”. Det sista i en serie av 15 verk målade 1954 och inspirerade av Eugène Delacroix målning från 1834: ”Femmes d'Alger dans leur appartement”.

© Christie’s

De fem dyraste målningarna av Picasso

Pablo Picassos konst sålde bra medan han levde, men efter hans död har priserna på hans verk mångfaldigats. Här är de fem dyraste Picasso-målningarna någonsin:

5. Femme assise près d’une fenêtre (Marie-Thérèse), 1932

Såld för: 103,4 miljoner dollar.

4. Garçon à la pipe, 1905

Såld för: 104 miljoner dollar.

3. Nude, Green Leaves and Bust, 1932

Såld för: 106,5 miljoner dollar.

2. Fillette à la corbeille fleurie, 1905

Såld för: 115 miljoner dollar.

1. Les femmes d’Alger (Version “O”), 1955

Såld för: 179,4 miljoner dollar.