Opera från A till Z

– är termen för en längre solosång, vanligtvis ackompanjerad av musik. Ordet kommer från italienskans aria, som betyder luft.

– kallas manliga roller, som sjungs av en kvinna. Syftet är att fylla en roll som ursprungligen var skriven för en kastratsångare.

– är den ton som den högsta manliga rösten, tenoren, måste nå. Och nej, alla kristallglas i tenorens närhet går inte sönder när han tar ett högt C.

– en opera som fokuserar på två karaktärer. Formen var populär i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet och inkluderar bland annat Fidelio, Ludwig van Beethovens enda opera.

– När publiken kräver att få höra en vackert framförd aria igen kallas upprepningen för encore, eller extranummer. Extranummer har ibland varit väldigt populära och 1786 förbjöd den österrikiske kejsaren Josef II extranummer i operan Figaros bröllop. Kejsaren ville gå hem och lägga sig.

– slutet på en akt eller hela operan. Ofta står alla operans sångare på scenen under finalen.

– är benämningen på de storskaliga operaföreställningar som sattes upp i Paris i mitten av 1800-talet. Genren kännetecknades av spektakulära scendekorationer och specialeffekter som skapades av en innovation i form av elektrisk scenbelysning.

– är en mansstämma med en djup och mörk klang, som gör att den lämpar sig för hjälteroller. Den ljusare tenorstämman kallas lyrisk tenor.

– är ett musikstycke som spelas av operans orkester mellan akter eller scener i föreställningen.

– Svenska Jenny Lind (1820–1887) var en av 1800-talets mest berömda operasångerskor. Hon gav konserter över hela Europa och i USA och blev senare professor i sång vid Royal College of Music i London.

– en manlig sångare som kastrerats före puberteten och därför behållit sin höga, ljusa röst.

– är operans text. Libretto är italienska för ”liten bok”.

– är den kvinnliga stämma som ligger mellan den höga sopranen och den låga altstämman. Rösten används ofta för roller som häxor, kloka gummor eller listiga förförerskor.

– titeln betyder ”ingen får sova” och kommer från Puccinis opera Turandot. Arian var den legendariske italienske tenoren Luciano Pavarottis (1935–2007) paradnummer och möttes av rungande applåder över hela världen.

– kommer av det franska uttrycket för ”öppning” och avser operans inledande musikstycke. Ouvertyren fångar åskådarnas uppmärksamhet och slår an operans teman. Efter ouvertyren intar sångarna scenen.

– ordet härrör från det italienska uttrycket prima donna, första damen, och avser operatruppens ledande kvinnliga stjärna. Primadonnor anses vara svåra och krävande, därav uttrycket primadonnafasoner.

– grundades redan 1705 och blev Londons ledande operahus under 1700- och 1800-talen.

– en pianist som repeterar operans arior med solisterna. Först senare repeterar solisten med orkestern för föreställningen.

– är den högsta kvinnorösten inom opera och används ofta för rollen som hjältinna. Rösttypen har många variationer och sträcker sig från sköra, ljusa röster som kallas soubrette till de så kallade dramatiska sopranerna, som kan överrösta en 100-mannaorkester.

– De tre tenorerna blåste nytt liv i operan med sin charm och sina höga, ljusa mansröster. En tv-sänd konsert under fotbolls-VM 1990 gjorde José Carreras, Plácido Domingo och Luciano Pavarotti världsberömda långt utanför den tidigare så elitistiska operavärlden.

– kommer från det latinska ordet unisonus, som betyder entonig eller monoton. Ordet innebär att sångarna sjunger samma melodi på samma tonhöjd eller inom en eller flera oktaver från varandra.

– är en teknik som går ut på att få rösten att vibrera genom att snabbt växla mellan två toner. Tekniken ger operasångare möjlighet att överrösta orkestern.

– Om du hör en xylofon vet du att föreställningen är skriven efter 1893, då instrumentet användes för första gången i en opera.

– Operor är ofta dramatiska, till exempel Yerma, som betyder guld på spanska. Den handlar om en kvinna som dödar sin man i förtvivlan över att inte kunna bli gravid.

– är en speciell spansk form av opera som bryter mot normen att repliker alltid ska sjungas i operor. Under föreställningen får de medverkande tala, dansa och, naturligtvis, sjunga. Genren har förmodligen sitt ursprung i 1600-talet.