Fram till 1860-talet var Leonardo da Vincis målning av Mona Lisa känt som ett vackert, om än inte särskilt spektakulärt konstverk.
År 1869 gav konstkritikern Walter Pater (1839–1894) dock ut en essä, i vilken han i poetiska och pompösa ordalag hyllade Mona Lisa.
Blev en konstikon
Pater var en berömd trendsättare inom konsten, och hans ord föll i god jord.
Hos den viktorianska erans britter blev Mona Lisa i det närmaste över en natt en konstikon, och Paters ord dök upp i bland annat guideböcker till museet Louvren i Paris, där målningen hänger.
Mona Lisa blev emellertid världsberömd på allvar först 1911, när den italienske nationalisten Vincenzo Peruggia stal tavlan från Louvren.
Historiens mest berömda målning
Han höll sig gömd i två år, och under tiden skapade Mona Lisa rubriker i världens tidningar. Tavlan blev ett stort samtalsämne, och experter hyllade det unika mästerverket, som nu försvunnit.
Peruggia greps 1913, när han skulle ge tavlan till en konstsamlare i Florens. Då hade Mona Lisa blivit historiens mest berömda tavla.