Totalt 72 av målningarna ratades, eftersom de efter noggranna undersökningar bedömdes avbilda antingen erigerade penisar eller barnpenisar. Kvar fanns 160 slaka vuxenpenisar för forskarna att analysera.
För att få fram korrekta mått arbetade forskarna med en formel som de kallade ”penislängd till örlängd” eller ”penislängd till näslängd”, om örats mått inte gick att bedöma på målningen.
Samtliga ansikten på målningarna hade proportioner som överensstämde med gyllene snittet, en konstnärlig metod som anger idealproportioner, som har varit känd sedan antiken. Därför kunde de komma fram till penisstorleken genom att jämföra med örat eller näsan, som de visste var proportionerliga.
Genomsnittliga storleken har exploderat
Efter att ha analyserat alla målningarna kom forskarna fram till att den genomsnittliga penislängden på målningar från 1900-talets andra hälft var betydligt större än under tidigare perioder. På målningarna från 2000-talet var genomsnittet ännu större.
Resultaten var i linje med forskarnas egna hypoteser:
”Vi vet att små penisar var idealet i det gamla Grekland och under renässansen. Under perioden med samtidskonst vet vi också att penisar i genomsnitt har blivit längre, samt att samhällets syn på idealpenisen har förändrats”, säger Ege Can Serefoglu.
Forskarna höjer dock ett varningens finger, eftersom den moderna konsten har en tendens att skildra orealistiskt stora penisar. Det kan vara en följd av en ökad konsumtion av porr, där penisar i regel är betydligt större än genomsnittet. Detta kan i värsta fall påverka mäns självkänsla och leda till missnöje med den egna penisstorleken.
”Män bör inte betrakta porrskådespelare som normen och bör inte fokusera på deras penisstorlek”, säger Ege Can Serefoglu avslutningsvis.