När Ukraina blev självständigt 1991 efter Sovjetunionens sammanbrott hoppades landets invånare att det samtidigt markerade slutet på 1 200 år med upprepade invasioner och oroligheter.
På 800-talet var Ukrainas huvudstad Kiev centrum i Europas största stat, Kievrus, eller Kievriket. Det enorma riket sträckte sig över det vi i dag känner som Ukraina, Ryssland och Belarus.
Efter att Kievrus på 1100-talet invaderats av Gyllene horden följde otaliga invasioner och förändringar av landsgränserna.
Först i början av 1900-talet började vår tids ukrainska folkidentitet ta form på allvar och i samband med ryska revolutionen och slutet på första världskriget uppstod för första gången en oberoende ukrainsk stat.
Självständigheten blev dock kort, för 1922 slukades landet av Sovjetunionen.
Stökig historia vållar fortfarande konflikter
Trots att ukrainarna hoppades på det motsatta 1991, ger landets turbulenta historia fortfarande upphov till politiska spänningar. Ukrainas självständighet har varit en nagel i ögat på i synnerhet Rysslands president Vladimir Putin, som vid flera tillfällen betecknat Ryssland som ”Ukrainas moderland” och mot den bakgrunden annekterade den ukrainska halvön Krim 2014.
Den problematiska relationen mellan länderna kulminerade senast i februari 2022 med en rysk invasion av Ukraina.
Den ryske presidenten använde Ukrainas och Rysslands gemensamma historia som argument för att inleda ett krig, när han kungjorde invasionen i ett tal till nationen. Han beskrev Ukraina som en artificiell stat, som i själva verket är en del av Ryssland.
Läs också: Ukrainska och ryska – vad är skillnaden?
”Det moderna Ukraina har helt och hållet skapats av Ryssland”, sa han.
Den tolkningen håller större delen av världen emellertid inte med om, och bland annat EU och USA införde därför hårda ekonomiska sanktioner mot Ryssland som svar på Putins invasion.