Historiska toner: Så spelade man musik
Musikanternas roll i samhället har varierat en hel del under historiens gång. De gamla romarna gav inte musiker det erkännande de önskade, men under medeltiden betraktades de närmast som kungligheter.

Musiker var vanliga motiv på bland annat mosaiker.
Romarna betraktade inte musiker som konstnärer
Musik spelade en framträdande roll i stort sett alla delar av det romerska samhället. Musik och sång ackompanjerade livets fester från bröllop till begravning och var även ett fast inslag under religiösa och sekulära spel och festivaler.
Vid offer skulle musiken hylla gudarna och hålla onda krafter borta. Gladiatorspel ackompanjerades dessutom ofta av orglar, tubor och andra blåsinstrument. Musik hörde även till vid dansföreställningar och skådespel.
Förmågan att sjunga och spela skattades högt i Rom, och musik stöttades av stadens ledande män som kejsarna Augustus och Nero, som själva spelade lyra.
Romarnas instrument liknar de vi känner i dag. Trummor och flöjter var populära, så även tuba och andra blåsinstrument, som kunde höras i folkmassor.
Fördel: Musik höll humöret uppe hos romarna. Musik gynnade moralen och bidrog till att stärka sammanhållningen bland invånarna i Rom.
Nackdel: Sång och musik blev aldrig riktigt fint. Romarna såg musik som underhållning. Musiker betraktades därför inte som riktiga konstnärer.