Slåss som romare: Vuxna män i brynja och sandaler

Cohors II Cimbria är inte ensam om sin kärlek till romarriket. I länder som England, Tyskland och Italien finns liknande kohorter – även i länder långt från romarrikets yttersta gränser har entusiaster försökt återskapa legionärslivet, till exempel i USA och Nya Zeeland.

Många av dem samlas i Rom varje år när staden firar sitt ärorika förflutna under Natale di Roma-paraden, där upp till 1 500 mer eller mindre autentiskt utstyrda legionärer marscherar framför en halv miljon åskådare. De flesta uppvisningar äger dock rum i mindre skala och i organisationernas hemländer.

Reenactment, eller historiskt återskapande, kan upplevas på museer, historiska mässor och festivaler. Cohors II Cimbria tillhandahåller 15–25 stridsberedda legionärer som är autentiskt klädda som det romerska rikets soldater såg ut på kejsar Vespasianus tid (69-79 e.Kr.).

Tre av fyra romerska reenactment-sällskap föredrar det första århundradet efter Kristus, eftersom mycket kunskap om denna period har bevarats. Skriftliga källor och arkeologiska fynd gör det möjligt att rekonstruera uniformer, metoder och lägerliv med stor precision.
.

Romarriket – liksom vikingatiden och andra världskriget – är populära epoker för reenactors att utforska. Som ett resultat av detta kan mycket autentisk utrustning nu köpas online. Ändå har klubbarna ofta skickliga hantverkare som medlemmar, eftersom en del av klubbens arbete består i att tillverka allt från mantlar och standar till de tusentals ringarna i ringbrynjan.

En komplett utrustning för en legionär kostar omkring 20 000– 25 000 kronor att köpa, så medlemmarna sparar pengar genom att tillverka sina egna kläder och vapen. Sparring med andra medlemmar och studier av historiska källor säkerställer också att alla medlemmar är klädda som legionärer från den era av det romerska riket som föreningen specialiserar sig på.

Det romerska imperiets hjälmar hade stora öppningar för öronen. Det berodde på att legionärerna hela tiden skulle kunna höra de signaler som blåstes av legionens cornice - hornblåsaren. När striden rasade och bullret var öronbedövande kommenderade centurionen (officeren) sina trupper genom att låta cornicen blåsa signaler till dem.

Många reenactment-organisationer har därför en cornice som också väcker legionärerna på morgonen med revelj – en lång trumpetstöt. Enligt Julius Caesars memoarer betydde dagens första trumpetstöt ”upp och hoppa”, dagens andra betydde ”klä på dig och ställ dig i led” och dagens tredje trumpetstöt signalerade ”avmarsch från lägret”.

När reenactors träffas övar de testudo – sköldpaddan. Romarnas mest kända taktik under fientlig beskjutning var att gömma sig bakom sina stora sköldar. Ibland ryckte de till och med fram i testudo – och den disciplinen kräver övning, säger Henrik Andersen, ordförande för legionärerna i Cohors II Cimbria:

”Man står kloss intill varandra, så det är viktigt att alla går i takt.”

Testudo är känt från kejsar Trajanus 38 meter höga segerkolonn i Rom. Där ser man några av kejsarens trupper avancera mot fiendens fästning och avvärja spjut och andra projektiler med sköldar över huvudet.

Varje kväll före mörkrets inbrott satte de romerska legionerna upp en tältstad med snörräta gator. Lägret skyddades bakom ett dike som legionärerna grävt och en jordvall med palissader på toppen. Just ett autentiskt lägerliv anstränger historiska återskapare sig till det yttersta för att återskapa.

”Ibland sover vi på romerska halmmadrasser i tält. Vi lagar romersk mat över öppen eld och ställer ut vakter”, förklarar Henrik Andersen.

Precis som under antiken övernattar åtta legionärer med vapen och utrustning i varje tält, så det är trångt om utrymmet.

Cohors II Cimbria har tillverkat sin egen scorpio – en romersk kastmaskin som avfyrar pilar med hjälp av fjädrar och rep.

”Hälften av informationen har vi från historiska källor – den andra hälften har vi tagit reda på genom att pröva oss fram och ta till oss andra organisationers erfarenheter”, säger Henrik Andersen.

Romarna förfogade över kastmaskiner i flera storlekar. Vissa var relativt små och stod på vagnar, andra var stora – som den som hittades i den antika staden Hatra i Irak. Ballistan i Hatra kunde avfyra två meter långa spjut med sådan kraft att de plöjde igenom vilken sköldmur som helst.

Många tror att våldsamma närstrider och storskaliga slag är kärnan i historiskt återskapande, men Henrik Andersen förklarar att de har fel:

”Det är faktiskt sällsynt att vi befinner oss i strid så att sköld möter sköld. För oss handlar reenactment mer om att ge publiken chansen att se och röra vid autentisk legionärsutrustning.”

När kohorten rycker ut får publiken till exempel möjlighet att känna hur tung legionärens rustning verkligen var. Många vill också veta om romarna hade strumpor i sina sandaler, och svaret är:

”Ja, man har hittat brev från legionärer vid Hadrianus mur i England. De bad sina familjer att skicka fler yllesockor. Trupper som var stationerade i varma områden marscherade däremot barfota i sina sandaler”, säger Henrik Andersen.

I det historiska återskapandets barndom på 1970-talet var föreningarna noga med att legionärerna var identiskt klädda. Numera tillåter många mer variation.

”Man måste komma ihåg att romerska soldater fick lön och var tvungna att betala för sina egna vapen och uniformer. Vissa hade råd med förstklassiga saker som de som bars av kejsarens livvakt på Trajanus kolonn. Andra fick nöja sig med mindre. I Cohors II Cimbria kräver vi därför inte att alla ska bära en läppstiftröd tunika. De verkliga legionerna var mer brokiga”, förklarar Henrik Andersen.

Under festivaler runt om i Europa uppträder romerska senatorer tillsammans med legionärer för att berätta om historiska händelser. Cohors II Cimbria tar också ofta med sig civila när de slår läger för ett evenemang.

”Våra fruar och flickvänner gör det möjligt för oss att visa mer av det romerska vardagslivet. Och glöm inte att en romersk legion på 5 500–6 000 man åtföljdes av nästan lika många civila när de var ute i fält”, säger Henrik Andersen.

Varje åttamannatält med legionärer hade sin egen slav som drog åsnan som bar tältet. Dessutom följde vapensmeder, prostituerade och många andra med legionen, eftersom de kunde göra affärer med soldaterna längs vägen.

Ingen romersk kohort utan en officer som leder den. Under århundradet efter Kristi födelse hade centurionen 80 legionärer under sitt befäl – idag får han oftast nöja sig med något färre.

Som taktpinne använde han en kraftig stav från en vinranka. Under antiken användes staven också för att slå lata eller olydiga soldater, men dagens centurion får klara sig utan sådana nöjen. Precis som under antiken bär Cohors II Cimbrias befälhavare sina dekorationer på bröstet: en torque (en stor metallring) och runda phalerae – bronsskivor som fästs vid bröstplåten på hans rustning.