Ny teknik slog ut hela branscher: Här är historiens försvunna jobb

När den industriella revolutionen inleddes i slutet av 1700-talet var det ingen som kunde ana vilka omvälvningar den skulle orsaka.

Kärnan i revolutionen var ångmaskinen och en omfattande mekanisering, som under de följande decennierna förvandlade de europeiska ekonomierna till samhällen som drevs av fabriker med maskiner.

Sedan dess har världen upplevt ytterligare två industriella revolutioner, som drivits av elektricitet respektive digitalisering, och nu står vi enligt experter på randen av den fjärde industriella revolutionen, som bland annat leds av artificiell intelligens och robotteknik.

Gemensamt för dessa industriella revolutioner är att de alla har utlöst farhågor och förutsägelser om massarbetslöshet. Historien visar dock att de tekniska landvinningarna i de allra flesta fall har skapat fler arbetstillfällen än de har utplånat – om än andra typer av arbetstillfällen.

Men även om införandet av ny teknik ofta har visat sig vara till nytta för samhället som helhet ändrar det inte det faktum att framsteg kan kosta enskilda individer dyrt – och det bara för att de befunnit sig vid fel tidpunkt i historien.

Industrialiseringen drabbade lantbruket hårdast.

I slutet av 1700-talet lade lantbruket beslag på upp till 90 procent av arbetskraften i många europeiska länder.

Men mekaniseringen av jordbruket på 1800-talet innebar att miljontals lantarbetare var tvungna att flytta till städerna för att hitta nya sätt att livnära sig.

År 1900 gick mer än 300 000 hästar på Londons gator. Varje häst producerade 10–15 kilo gödsel per dag, och den hamnade på gatorna.

Detta skapade arbete för en armé av gatsopare. De hörde till de fattigaste i samhället och överlevde ofta på välgörenhet.

Redan 1912 hade London emellertid fler bilar än hästar, och hästarna försvann helt under de följande årtiondena – i likhet med gatsoparna.

År 1807 blev Pall Mall i London den första gatan i världen som lystes upp med gaslyktor. Redan sexton år senare lyste mer än 40 000 gatlyktor i London, och snart följde andra storstäder runt om i världen efter.

Belysningsrevolutionen gav arbete åt lykttändarna. Deras uppgift var att med hjälp av en lång pinne med en stormsticka tända gatlyktorna.

Med början i 1880-talet började Europas städer emellertid övergå till elektriska lampor, och därmed försvann lykttändarna.

Industrialiseringen började med mekaniseringen av textilproduktionen i England under 1700-talets andra hälft.

Maskinerna kunde emellertid inte tillverka de sofistikerade spetsmönstren på kuddar och gardiner. Det gav arbete åt många tusen knypplerskor.

Omkring år 1900 hade maskinerna emellertid tagit över även detta yrke.

Under åren omedelbart efter uppfinningen av dammsugaren 1901 uppstod en helt ny marknad. De första dammsugarna var nämligen för stora för att ta in i människors hus.

I stället kontaktade husägarna ett företag som skickade ut en man med dammsugaren. Maskinen stod ute på gatan medan huset dammsögs med hjälp av en lång slang.

Dammsugarmannens tid tog slut efter att amerikanen William Hoover 1908 patenterat en betydligt mindre elektrisk dammsugare.

Ett försvunnet jobb som ingen saknar är tändsticksarbetaren. Tändstickan uppfanns 1832 och tändsticksfabriker öppnades snart runt om i hela Europa.

Det var i synnerhet barn som tilldelades uppgiften att doppa tändstickorna i vit fosfor. Men fosforångorna var extremt giftiga och många arbetare blev sjuka.

Under 1900-talet tog maskinerna över.

Industrialiseringen innebar att tusentals arbetare var tvungna att komma tidigt till fabrikerna – ofta så tidigt som klockan sex på morgonen. På 1800-talet var det emellertid inga arbetare som hade väckarklockor.

I brittiska industristäder vandrade därför en så kallad knocker upper runt och väckte människor genom att knacka på fönstren med en käpp.

Systemet var i bruk fram till mitten av 1800-talet, då väckarklockor hade blivit så billiga att de flesta hade råd med en.

I telefonens tidiga dagar ringde människor till en växeltelefonist, som kopplade uppringaren till det önskade numret via en växel.

Arbetet utfördes till en början av pojkar, men en av telefonins pionjärer, Graham Bell, insåg 1878 att kvinnor var bättre på att hantera kunder, och snart dominerade de branschen.

År 1930 hade USA totalt 235 000 kvinnliga telefonister, men då hade företagen redan börjat automatisera telefonväxlarna och under de följande decennierna sjönk antalet telefonister kraftigt.

I Sverige automatiserades den sista manuella telefonväxeln 1972.

På 1800-talet och långt in på 1900-talet fick de flesta människor i västvärlden mjölk levererad till dörren. Mjölken förstördes lätt och även efter uppfinningen av kylskåp för hemmet 1913 var det få som hade råd att köpa ett sådant.

En armé av mjölkbud levererade därför färsk mjölk till kunderna på deras hemadress.

Det var först efter andra världskriget som kylskåp började spridas på allvar i hemmen, och på 1970-talet hade praktiskt taget alla ett kylskåp.

Det var slutet på mjölkbudets storhetstid.

Långt in på 1900-talet garanterade en utbildning till typograf ett livslångt arbete.

Typografer var oumbärliga för tidnings- och boktryckare, eftersom det var de som satte upp typerna – bokstäverna – så att sidorna sedan kunde tryckas.

Datortekniken slog ut branschen i slutet av 1900-talet.