Galleri: Kon-Tiki
Medan världen ännu befann sig i chock efter andra världskriget, bestämde sig äventyraren och vetenskapsmannen Thor Heyerdahl för att korsa Stilla havet på en enkel flotte. Han ville bevisa att Polynesiens befolkning kunde ha invandrat från Peru.1
Genom stiljte och storm drev Kon-Tiki med vindens och vågornas kraft över 7000 kilometer hav, innan besättningen såg land igen.
Varje besättningsmedlem hade sina särskilda arbetsuppgifter på Kon-Tiki.
Kon-Tikis besättning levde på en varierad fiskmeny. Många fiskar spolades upp på flotten, och kocken trollade med guldmakrill, bläckfisk och haj – de sistnämnda fångades med bara händerna. Även plankton, havets minsta djur, hamnade i grytorna. Det rådde delade meningar om hur gott det var; vissa tyckte att det smakade kaviar, andra vägrade att äta den grötiga soppan med småräkor, tångloppor och maneter.
Männen använde sig ofta av bara händerna, när de dödade de hajar som kretsade kring flotten.
Det var inte bara flygfiskar och bläckfiskar som spolades upp på Kon-Tikis däck. Även två exemplar av den ytterst sällsynta ormmakrillen hoppade ombord. Den har så vitt man vet aldrig tidigare setts i levande tillstånd. Ibland kom valar och besökte flotten, och vid ett tillfälle kom besättningen alldeles nära inpå en annan av havets jättar, när en valhaj simmade under flotten.
Efter 97 dagar på Kon-Tiki siktade Heyerdahl och resten av besättningen äntligen land.
Utmattade och skäggiga kunde besättningsmännen vada i land efter en lyckad expedition.
Mot alla odds stod den enkla flotten emot havets stormar, och dess botten, balsastockarna, klarade till och med sammanstötningen med atollen Raroia.
År 2006 gav sig sex norrmän iväg för att göra om Kon-Tiki-expeditionen. Deras flotte var liksom Kon-Tiki byggd utifrån teckningar av primitiva flottar, men besättningen, i vilken bl a Heyerdahls barnbarn ingick, använde moderna hjälpmedel som navigationsutrustning, solceller och datorer.