När Rysslands tsarfamilj 1918 sattes i husarrest i Sibirien följde barnens tre hundar med. En av dem var hunden Joy, som tillhörde den 13-årige sonen Aleksej.
Pojken led av blödarsjuka och var väldigt ensam. Hunden blev hans bäste vän, och de var oskiljaktiga.
Joy var emellertid ganska olydig och strövade ofta runt – och det räddade hans liv. I juli 1918 mördades tsarfamiljen i en villa i Jekaterinburg.
Även sällskapsdjuren dödades, men inte Joy, som ännu en gång gett sig iväg på egen hand.
Hunden Joy, som var en spaniel, blev Aleksejs bäste vän.
Åtta dagar senare intogs Jekaterinburg av den vita armén, som stöttade tsaren.
Soldaten Pavel Rodzianko, som stred i den brittiska expeditionskåren, fann den utsvultna hunden nära villan, där den förgäves väntade på Aleksej.
Rodzianko, som hade kopplingar till tsarfamiljen, kände igen Joy. När det stod klart att de vita skulle förlora flydde han till England – och tog hunden med sig.
Joy levde resten av sitt liv nära slottet Windsor, där den okuvliga hunden även begravdes.