Värdefull flinta 14 meter ner i jorden

Flinta var stenålderns mest värdefulla naturtillgång. I jakten på den svarta stenen som användes till vapen och redskap, grävde sig stenåldersmännen 14 meter ner i jorden. I östra England är en av de 5.000 år gamla gruvorna öppen för allmänheten.

11 mars 2008 av Stine Grynberg

Solen stod högt på himlen över heden i östra­ England, men det hade inte gruvarbetarna någon större glädje av. Solstrålarna­ nådde inte ner till botten av det djupa gruvschaktet. Där nere i mörkret fick männen använda stycken av kalksten som holkats ur och fyllts med djurfett som lampor. De var den enda ljuskällan. Röken från de primitiva lamporna lämnade sotiga fläckar på gruvans­ väggar och luften var instängd och kvav. Ingen stod ut med att vara här nere längre än nödvändigt. När hungern började riva i magarna klättrade gruvarbetarna därför upp för den primitiva träställningen för att äta sin lunch i den friska­ luften utanför. Som vanligt åt männen hjortkött från den närbelägna djurfarmen. Från djuren fick männen inte bara mat utan även skinn till kläder och tält. Dessutom var hjorthornen ovärderliga – de användes som hackor i gruvorna. Skulderbladen fick bli skovlar som användes när man skyfflade bort jorden. Området låg relativt isolerat men den flinta som fanns här var av en kvalitet som man inte kunde hitta någon annanstans. Köparna kom långt ifrån. Den djupsvarta stenen var värdefull och därför var det mödan värt att gräva ut den ur jordens mörka innandöme.

Flintan byttes mot brons
Landskapet på gränsen mellan Norfolk och Suffolk i östra England präglas än i dag av de gamla flintgruvorna­. Spåren efter verksamheten är tydliga trots att den sista gruvan övergavs för 4.000 år sedan. Området, som fått namnet Grimes Graves, har en gång gett plats åt minst 433 schakt. De äldsta gruvor­na tros vara från omkring år 3000 f.Kr. Den sista övergavs omkring år 1900 f.Kr., då man började­ använda brons i stället för flinta till redskapen.

I tiden däremellan byggdes ett primitivt industrisamhälle upp runt flintgruvorna i Grimes Graves­. Noggrann planering och stora resur­ser krävdes för att driva­ gruvorna och bearbeta flintan. Arbetarna behövde logi, kläder, mat och redskap. En hjortfarm med 120 djur som låg i närheten försåg arbetarna med det mesta av vad de behövde, och olika verkstäder skötte den första, grova bearbetningen av flintan, innan­ den såldes vidare till de många tillresta köparna.

Området glömdes bort
Beräkningar visar att gruvorna i Grimes Graves levererade cirka 16.000–18.000 ton flinta under den tid de användes för brytning. När gruvorna övergavs förvandlades området sakta men säkert till ett månlandskap, fullt av kratrar efter gruvor som rasat ihop.

De saxare som slog sig ner i östra England under tidig medeltid trodde att området med sina mystiska ytformationer hade anknytning till gudarna. De uppkallade det efter guden Grim, mer känd under namnet Oden.

I mitten av 1800-talet började arkeologer intressera sig för området. Några av schakten hade dock redan grävts ut av amatörer från trakten, men ett av de mest intressanta fynden gjordes år 1939 när arkeologen Leslie Armstrong upptäckte två kalkstensfigurer på ett uthugget altare i en av gruvorna. Den ena figuren föreställde en havande kvinna, den andra en fallos.

Gruvorna kan vara äldre
Armstrong tolkade fynden som ett offer, utfört av gruvarbetarna i ett gruvschakt som visat sig värdelöst. De två figurerna skulle, enligt Armstrongs tolkning, säkra att nästa gruvschakt gav bättre utdelning.

Stilen på figurerna tyder på att de är från jägarstenåldern (cirka 13.000–4000 f.Kr.). Det betyder att gruvorna kan vara ännu äldre än de 5.000 år som man hittills beräknat dem till.
Men det är tveksamt om figurerna är äkta. Till saken hör också att Armstrong var besatt av en idé – han ville bevisa att gruvorna var från jägarsten­åldern. Kanske tillverkade han i sin iver falska­ figurer. Han kan också ha lurats av lokalbefolkningen som ville driva med honom. Det var i alla fall vad ryktena sade under hans tid. Grimes Graves är nu ett fridlyst område. En nio meter djup gruva är under sommarhalvåret öppen för allmänheten och i närheten visas en liten utställning om platsens historia. Besökare kan dessutom få en demonstration av hur den eftertraktade flintan höggs ut under stenåldern.

Websites:
www.english-heritage.org.uk/server/show/nav.12454

Kanske är du intresserad av...