Utforska Londons underjordiska liv

I mitten av 1800-talet led London av överbefolkning och en kaotisk trafiksituation. Lösningen på problemet blev en banbrytande uppfinning: världens första tunnelbana.

I mitten av 1800-talet led London av överbefolkning och en kaotisk trafiksituation. Lösningen på problemet blev en banbrytande uppfinning: världens första tunnelbana.

Granger/Imageselect

Det var med onda aningar som den lilla gruppen journalister satte sig i tågvagnen den 28 november 1861.

Vagnen skulle, djupt under Londons gator, ta dem från stationen Paddington till Edgware Road.

Ingen hade tidigare åkt längs rutten, men på pubarna och gatorna skvallrades det om att tunnelbanan var smutsig som en gödselstack och stank som en kloak.

Journalisterna blev angenämt överraskade. ”Tunnlarna var inte, som man skulle tro, trånga, mörka, fuktiga och illaluktande, utan ljusa, rymliga, rena och otrolig väl upplysta.

Faktum är att de påminner mer om en välskött gata än en passage under en storstad”, skrev en entusiastisk reporter efter färden.

Journalisten var inte ensam om att vara förtjust. Den officiella invigningsdagen, den 10 januari 1863, färdades 38 000 passagerare i de enkla, gasupplysta passagerarvagnarna av trä.

Det nya transportmedlet var efterlängtat. London år 1860 var med sina totalt 3 188 485 invånare överbefolkat, och på gatorna vimlade det av vagnar, kärror och hästdragna omnibussar.

Att undgå kaos krävde en drastisk lösning: transporter skulle nu ske med tåg i tunnlar som grävts under jorden.

I januari 1861 tog arbetare det första spadtaget till anläggningen, som skulle bli världens första underjordiska järnväg.

© Shutterstock

Besök ”det dolda London”

London Transport Museum berättar genom mer än 450 000 föremål Londons transporthistoria.

Besökare kan bland annat utforska tunnelbanetåg från olika tidsperioder.

Museet bjuder fram till januari 2021 på separatutställningen Hidden London, som berättar om tunnelbanans nedlagda stationer och andra hemliga platser under jorden.

© Sunil060902

Minnesplakett hedrar civila offer

Den 3 mars 1943 klockan 20.17 ljöd flyglarmet i Bethnal Green i östra London, och människor sökte sig till den lokala tunnelbanestationen.

Där vållade ljudet av luftvärn panik. Alla sökte sig mot ingången, och i tumultet föll många omkull. Totalt 173 personer kvävdes eller trampades ihjäl.

En plakett över stationens ingång hedrar offren för andra världskrigets värsta civila olycka.

© Mike Quinn

Churchills krigshögkvarter

Medan tyska bomber 1940 föll över London sökte premiärminister Winston Churchill och hans krigskabinett skydd i ett hastigt inrättat kontor i tunnelbanestationen Down Street.

Stationen är nedlagd, men London Transport Museum erbjuder rundvisningar under vissa perioder.

© Wellcome Collection

Skapare hyllas på kyrkogård

Ingenjören John Fowler (1817–98) stod bakom bygget av Londons första tunnelbana, för vilket han fick tio miljoner pund i dagens penningvärde.

Fowler hyllas med ett monument på Brompton Cemetery i centrala London.

© Shutterstock

Ät middag på tåget

Ett tunnelbanetåg som på 1960-talet gick på Victoria Line utgör ramen runt restaurangen Underground Supper Club.

Restaurangen finns i Walthamstow i nordöstra London.

Gäster kan inta sin middag tillsammans med andra i en större kupé eller i en mer intim kupé med plats för två personer.

Rök förgiftar passagerarna

Vid invigningen två år senare hyllade Londontidningen The Times banan, som hette The Metropolitan Railway, som ”vår tids största ingenjörsbedrift”.

Allt var emellertid inte bra. Tågen drogs av ånglok, och rök och ånga fick flera passagerare att flämta efter andan när de närmade sig ändstationen på den arton minuter långa färden.

Ventilationen bestod av ett fåtal öppningar från tunnelsystemet upp i det fria.

Myndigheterna var ovilliga att utvidga systemet, eftersom de var rädda att fler hål – med därtill hörande ånga, buller och rök – skulle skrämma de hästar som rörde sig på gatorna.

Politikerna kom på andra tankar först när det ryktades att en lokal apotekare tjänade pengar på att sälja en så kallad Metropolitan Mixture till alla de passagerare som blev opassliga eller svimmade under åkturen.

Innan förbättringarna genomfördes hade elektriska tåg dock ersatt de ångdrivna tågen och löst problemet.

Tunnlarna skyddade mot bomber

Under de följande åren växte tunnelbanans nät av linjer, och de förgrenade sig till nästan alla delar av storstaden. Banan kunde även användas för annat än trafik.

Under andra världskriget fungerade de underjordiska tunnlarna som skyddsrum för premiärminister Winston Churchill och hans krigskabinett såväl som för vanliga invånare.

Omkring 130 000 människor sökte skydd för de tyska bomberna i tunnlarna under blitzen 1940.

Under krigsåren hyste tunnlarna dessutom en elektronikfabrik. Den låg i en ofärdig station, och dess 4 000 anställda levererade bland annat maskiner till kodknäckarna i Bletchley Park, som forcerade tyskarnas Enigmakod.

London har nu mer än nio miljoner invånare, och staden är helt beroende av sitt omfattande och effektiva transportsystem.

Under en enda dag förflyttar tunnelbanan cirka fem miljoner passagerare. Varje tåg rullar årligen 184 269 kilometer i genomsnitt, cirka 2,8 varv runt jorden.