En dag år 1062 red en grupp män ut på slätten söder om staden Aghmat mitt i dagens Marocko. Vid floden Oued Issyl slog de läger och förkunnade att det skulle bli platsen för den nya huvudstaden.
Männen var framstående medlemmar av den muslimska Almoraviddynastin, Marockos härskare. Staden, som fick namnet Marrakech, ”Guds land”, skulle bli en av Nordafrikas mest praktfulla.
Huvudstadens placering var strategiskt vald. Den låg nämligen mitt emellan två rivaliserande stammar. På så vis fick båda grupperna lika stor tillgång till makten.
Den närbelägna floden Oued Tensift gav vatten och norr om staden sträckte slätten Plaine du Haouz bördiga betesmarker ut sig.
Vatten fick staden att blomstra
Under de första decennierna bestod Marrakech av spridda grupper av tält och enkla hus byggda av områdets karakteristiska röda lera. Dadelpalmerna som växte mellan husen och längs vägarna fick staden att se ut som en sömnig oas.
På 1100-talet anlade härskarna kanaler, reservoarer och cisterner. Förbättrad vattenförsörjning i kombination med förekomsten av många köpstarka regeringstjänstemän lockade handelsmän och hantverkare som garvare och krukmakare.
Samtidigt blev Marrakech en viktig anhalt på karavanvägen mellan södra Afrika och Medelhavet.
I början av 1500-talet hotades emellertid välståndet.
Portugiserna intog marockanska hamnstäder och fick tillgång till guld, slavar och socker från centrala Afrika utan lokala mellanhänder.
För Marrakech var den minskade handeln en katastrof.
Invånarna svalt och snart avfolkades staden. ”En stor del av staden ligger öde och övergiven (...) Knappt en tredjedel är bebodd”, skrev diplomaten Leo Africanus, som reste genom området vid den här tiden.
Samtidigt plågades landet av inre konflikter, vilket portugiserna utnyttjade. De lierade sig med lokala krigsherrar och lade under sig viktiga delar av landet.
Rik på socker
År 1515 hotades Marrakech av portugisiska styrkor. När det såg som allra mörkast ut fördrevs dock portugiserna, drivna på flykten av en lokal stamledare från Drâadalen söder om Marrakech.
De segrande styrkorna utnyttjade den stora triumfen genom att ta makten och grunda den nya Saadidynastin.
Snart blomstrade handeln, och med den kom pengarna.
I synnerhet sultan Ahmad al-Mansur, som kom till makten år 1578, förstod att utnyttja européernas behov av lyx. Han byggde sockerraffinaderier och inledde en omfattande export av den eftertraktade varan.
Med rikedomarna uppförde al-Mansur praktfulla byggnader och palats.
Mest imponerande var El Badi, ”Det oförlikneliga”, al-Mansurs personliga residens. Enligt legenden bytte byggmästarna till sig marmor till palatsets pelare från italienska handelsmän. Priset ska ha varit pelarnas vikt i guld.
Omkring år 1600 var Marrakechs guldålder över. Ahmad al-Mansurs framgångar fick honom att inleda ett stort fälttåg söderut mot dagens Mali, men sultanen lyckades inte erövra området.
Kriget slog i stället ut karavanhandeln för gott, varefter Marrakech tappade i betydelse till städer som Fès.
Många kulturella värden har dock bevarats, till glädje för de tre miljoner turister som varje år besöker staden.
Fem saker du inte får missa
Sultan vilar i pelarsal
Den driftige byggherren och sultanen Ahmad al-Mansur avled under en pestepidemi år 1603, femtiofyra år gammal.
Sultanen och andra härskare vilar i De tolv pelarnas kammare, ett vackert dekorerat mausoleum i nekropolen vid Kasbahmoskén i centrala Marrakech.
Se stadens garvare i arbete
Några av de första hantverkare som bosatte sig i Marrakech var garvare.
Marockanskt läder, getskinn behandlat med sav från sumakväxter, är väldigt mjukt och därför efterfrågat bland huvudstadens köpstarka invånare.
Turister kan besöka garverierna och följa hantverkarnas arbete i verkstäderna, som fortfarande ligger i utkanten av staden vid floden Oued Issyl.
Upplev skolan i 1500-talets Marrakech
På 1500-talet myllrade den islamiska skolan Ben Youssef Madrasa av liv.
Där undervisades pojkar från hela landet i Koranens ord, islamisk rätt samt medicin och vetenskap. Under skolans storhetstid hade byggnaden åttahundra elever, som både bodde och studerade där.
Skolan uppfördes år 1565 av sultan Abdallah al-Ghalib och var i drift fram till år 1960.
Under en rundvisning kan besökare få inblick i elevernas vardag och njuta av de vackra rummen.
Besök lyxigt sommarresidens
Kanaler leder vattnet från Atlasbergen omkring tre mil utanför staden till den konstgjorda sjön i trädgården Menara i västra Marrakech.
På 1500-talet uppförde Saadidynastin en paviljong i trädgården, som blev sultanens sommarresidens. Trädgården är öppen dagligen.
Ruiner visar prakten
Dyrbara material som guld, onyx och marmor prydde sultan Ahmad al-Mansurs palats El Badi.
Palatset är numera en ruin. Rester i form av tjocka murar, symmetriska trädgårdar och en enorm bassäng ger dock besökaren en bild av palatset så som det såg ut under Saadidynastins storhetstid.