Upplev H.C. Andersens Köpenhamn

Endast fjorton år gammal kommer H.C. Andersen till storstaden Köpenhamn, och mötet med den danska huvudstaden formar honom till en av världshistoriens största författare.

Endast fjorton år gammal kommer H.C. Andersen till storstaden Köpenhamn, och mötet med den danska huvudstaden formar honom till en av världshistoriens största författare.

SMK Open

Måndagen den 6 september 1819 var en speciell dag för blott fjortonårige Hans Christian Andersen.

Den dagen anlände den blivande författaren med postvagnen från Odense till den stora kulle som tronar över parken Frederiksberg Have. Därifrån kunde han se infartsvägen till Köpenhamn.

”Där steg jag av med mitt lilla bylte och gick genom trädgården, den långa allén och förstaden in i staden”, berättar Andersen om sin ankomst till staden, som han kallar ”min världs stad”.

Med i bagaget hade han utöver kläder och andra förnödenheter tretton riks­daler, ett löfte om en plats som snickar­lärling samt en brinnande önskan om att bli en berömd och hyllad konstnär.

Platsen som snickarlärling behöll ­Andersen inte i mer än en dag.

Men drömmen om berömmelse och ett liv i konstens tjänst bestod.

Kris gav medvind åt kulturen

Materiellt sett var det uselt ställt i Köpenhamn – och i hela Danmark för den delen. Endast tolv år tidigare, 1807, hade brittiska flottan bombarderat staden, och 1813 gick landet i konkurs.

Dessa händelser fick emellertid danskarna att söka tröst i konst och kultur.

Målare, diktare och författare flockades till huvudstaden för att i ord och bild beskriva allt det vackra som deras hårt prövade fosterland kunde bjuda på.

Kulturen blomstrade i en sådan grad att perioden kom att kallas Danmarks guldålder. H.C. Andersen hade anlänt i helt rätt tid.

Sagofiguren ”Den lille Havfrue” vakar över stadens hamn.

© Shutterstock

Stadens konstnärer möttes i borgarhemmens salonger, där de diskuterade allt som hände i samtiden.

Andersen sökte sig till salongerna hos Knud Lyne Rahbek, som hade en hög position på Det Kongelige Teater.

Hos Knud och hustrun Kamma fick han den uppmuntran han suktade efter.

Rahbek lade ett gott ord för den unge, fattige gossen hos kungen och fick på så sätt in honom på latinskolan, dåtidens gymnasium.

Stödet från makarna Rahbek hjälpte inte bara Andersen att ta en studentexamen – han fick även modet att satsa på sin författardröm.

År 1827 publicerade tidningen Kjøbenhavnsposten dikten Det døende Barn. Verket blev det första i en lång rad, och snart öppnade sig dörrarna till stadens finaste kretsar.

Staden var fylld med sagor

Den långe och gänglige författaren blev snart en känd figur i Köpenhamn, där han ofta promenerade, medan han samlade inspiration till sina dikter, sagor och berättelser – till exempel gav en promenad i botaniska trädgården honom idén till historien Lilla Idas blommor, och Näktergalen skrev han efter ett besök i Tivolis kinesiska trädgård.

Som ogift och barnlös var Andersen en flitig gäst på restauranger och i stadens borgerliga hem, där han underhöll värdarna med sina berättelser.

När Andersen i juni 1875 blev sjuk, flyttade han in hos sina vänner, familjen Melchior, i stadens utkant. Där stannade han tills han dog två månader senare.

Författarens avsked stod i skarp kontrast till hans blygsamma ankomst till staden 56 år tidigare.

Begravningen i Köpenhamns domkyrka var välbesökt, och när processionen rullade mot kyrkogården fyllde kransarna en hel vagn.

För Andersen gällde i hög grad de ord som han en gång skrev: ”Varje män­niskas liv är en saga.”

5 saker du inte får missa