Den 9 april 1940 möttes Oslos invånare av en skräckinjagande syn. Tyska soldater i stålhjälm och blankputsade stövlar tågade längs stadens vanligtvis så trevliga huvudstråk Karl Johans gate.
Den dystra synen inledde fem bittra och blodiga år under nazitysk ockupation. Först fem år senare, den 8 maj 1945, var hela Norge fritt igen.
De mörka åren är inte glömda. Överallt i Oslo syns minnen av ockupationstidens händelser, offer och hjältar.
För tyskarna var ockupationen nödvändig. Genom att ta kontroll över landet fick tyskarna tillgång till den nordnorska hamnstaden Narvik, från vilken svensk järnmalm skeppades till Tysklands rustningsindustri.
Som huvudstad var Oslo nyckeln till att ta och behålla kontrollen över landet, och tyskarnas närvaro i staden blev därför påtaglig.
Ockupationsmakten slog sig ner på slottet, som den norska kungafamiljen lämnat i sista ögonblicket innan de flydde till London.
Slottet skulle senare bli högkvarter för Vidkun Quisling, ledare för det norska fascistpartiet Nasjonal Samling. Under hela ockupationstiden var han nazisternas trogna lakej och marionett.